Wednesday, May 14, 2025

Current situation: Notes on the world crisis (41. Trump: "Habemus Papam!" 1.)

 


Ideologically the dominant, exploitative and oppressive order, is also in crisis as evidenced by Trump's choice as the head of Yankee imperialism, the unique hegemonic imperialist superpower, which is nothing but an expression of the bankruptcy of old principles that fall apart under blows of the galloping economic crisis, of the increasingly advanced decomposition of the world imperialist system and the political expiration of the reaction; And this is precisely the main thing, the crisis of the demo-bourgeois principles and their social plan extends your political expiration.


Therefore, ideological crisis, moral crisis and religious institutions at their service such as the Catholic Church and the Papacy.


They intend as always defending the existing social order, being their ideological shield because the ideology of the reaction, the ideology of imperialism has expired and then accommodating, continuing to survive, plus the perspective will be different. They are to survive in the new conditions of a transformation that knows that it necessarily comes.


Brief presentation of the facts in relation to the new head of the Catholic Church, Leo XIV:


May 8, 2025, it was announced that the American Robert Prevost was presented to the thousands of faithful gathered in the Plaza de San Pedro, after being elected in the fourth vote, on the second day of the conclave. As the new Pope of the Catholic Church, elected in the fourth vote on the second day of the conclave, in which 133 cardinals around the world chose Francisco's successor.


Prevost becomes the third elected Pope in the 21st century. In 2005, Joseph Ratzinger (Benedict XVI) and in 2013, Jorge Mario Bergoglio (Francisco). The American adopts the name of Leo XIV.


Brief "Pastoral" biography:


Prevost was born in Chicago, United States, on September 14, 1955.


He was ordained a priest in 1982 and three years later he would arrive in Chulucanas, Piura (Peru), in 1985. He returned to Peru in 1988 to direct the Augustinian Seminary of Trujillo for ten years.


In 2014, Pope Francis put him in charge of the Diocese of Chiclayo, being designated as bishop of this city a year later. After being appointed, Prevost had to naturalize as a Peruvian, in order to fulfill one of the concordats between the Vatican and the country.


An important fact in his biography, which paints his “missionary” work and his ecumenical institution is, according to the press release, the following:


“On December 27, 2017, two days after the irregular pardon of the deceased Alberto Fujimori occurred; in his capacity as Chiclayo bishop, Robert Prevost recommended the former president to apologize to each of his victims of his government, in order to be able to enter a reconciliation process. He said:


"Former President Alberto Fujimori asked forgiveness in a way, let's say generic, almost. Recognizing only in general terms if some have felt offended. Perhaps, on their part, it would be more effective to ask for forgiveness, personally, for some of the great injustices that were committed and for which he was judged and sentenced ... in order to be able to enter a reconciliation process. At another time, the new Pope Leo XIV also asked the Protestants who in 2017 rejected the pardon of Alberto Fujimori expressing themselves peacefully in the streets, without insults or violence, so as not to generate more divisionism.


"You have to put aside the struggles and political discussions, and seek how we can move the country forward ... I believe that you have to summon everyone to a process of reflection, to seek yes the truth, because, unfortunately, the lies also cost," he said when he was a bishop of Chiclayo. "


And, the note, despite his claim to put the new Pope through the clouds, painting him as the "Pope of Peace with Justice" and of the "reflection", ends up denouncing the false of his position of that moment, of wanting to bless the pardon to the "truth", the "forgiveness" and the "reconciliation", let's read:


"It should be noted that Alberto Fujimori's pardon was granted as part of an exchange of votes and favors. Therefore, ten months later, in October 2018, the Supreme Court annulled that measure because it lacked legal effects and ordered its immediate capture. Fujimori died on September 11, 2024." (May 09 2025 | Robert Prevost recommended Alberto Fujimori ask for forgiveness to his victims when he was a bishop of Chiclayo by Carlos Contreras Chipana for RPP)


Note is that the LOD rats have celebrated the news of the Premost's choice such as the "Pope of Reconciliation." That is to say of the peace of the cemeteries.


2018 exercised as second vice president of the Peruvian Episcopal Conference, from where he faced the serious crisis for the abuses of the Sodalicio de Life Christian, among other issues. He was also Apostolic Administrator of Callao between 2020 and 2021.


In 2023, Francisco appointed him prefect of the Dicasterio for bishops and, also, president of the Pontifical Commission for Latin America.


Leo XVI as his predecessor and Putative Father Francisco also carries a stain under his white and immaculate papal cassock.


Francisco's was caused by its implication with the repression and disappearance of four members of his Jesuit order by the Argentine military jet, despite the “cleaning certificate” granted by some connoted defenders of human rights, evidence persecuted him until his recent death.


With Prevost something similar happens because of its complicity with the abuses of the sodalicio (pedophilia), which is part of the universal scandal to which the Catholic Church is subjected among others. And as in the previous case, but this time they are the "research journalist" they also rush to extend their "cleaning certificate."


About the name adopted by the new Pope:


The Vatican spokesman stressed that the election of Leo XIV as the name of the new Pope is a reference to the modern social doctrine of the Church, which began with ‘Rerum Novarum’, the encyclical of Pope Leo XIII.


He added that "it is also clearly a non -random reference to working men and women in an era of artificial intelligence." The ‘rerum novarum’, which can be translated as ‘of the new things’ and that is entitled ‘Encyclical Charter Rerum Novarum of the Supreme León XIII on the situation of the workers’, was published on May 15, 1891 in Rome. (International Drafting, May 9 (EFE).


Important fact to understand what this new Pope and the Catholic Church are brought, it is necessary to remember two events of the Church to adapt to the "new situations" of the class struggle in the world and that are a history to understand the nature of those who now head and represent it, these are:


- The Second Vatican Council was the twenty -first ecumenical council of the Catholic Church that had as its main purpose the relationship between the Church and the modern world. It was summoned by Pope John XXIII, who announced it on January 25, 1959.


Remember that for this, they themselves baptized it later as "the Church of the times", that is to say that defends the current order of oppression and exploitation and, as they are aware and have survived the passage of a class society to another, they think they can survive in the new times when socialism is imposed in the world, which will not be possible, which will not be possible, which will not Previous societies based on the exploitation. The new society by which the world prosecuting fights will be a society without exploited or exploiters.


The Council met in October 1962 in four sessions or stages until its closure on December 8, 1965 by Paul VI. From this event we will make a brief comment about its pastoral constitution Gaudium et Spes about the Church in today's world to tie it with the defense of private property that makes the “Rerum Novarum” as continuation.


- And, another event or document to take into account is the encyclical "centesimus annus" (1-V-1991), which was officially presented like this:



"One hundred years after the encyclical" rerum novarum "and after the conclusion, with the twilight of Marxism, a cycle in the history of Europe and the world, Juan Paul II publishes a social document that discovers and analyzes the" new things "(encyclical" centesimus annus "(1-v-1991) Almudi.org. John Paul II, Fernando Monge. Aceprensa, service 68/91 1991).


For us it is clear the role of ideological shield in favor of imperialism and the global reaction that the Catholic Church fulfills and that it specifically and organically concretizes it.


We will refer to the official position of the papacy and the Official positions of the Church in Peru in order to better understand the character and reactionary essence, counterrevolutionary that the Church maintains in general.


We will also refer to the “missionary” work of Prevost in Peru and Latin America, such as the defense of the world power of the Catholic Church because here is half of the Catholics in the world and, in collusion and struggle, such as the defense of imperialism, mainly Yankee, because in Latin America it is the main one that dominates us and this the strategic basis of its world hegemony.



MARXISM AND RELIGIOUS QUESTION:



To combat it, we will begin with the just and accurate the words of President Gonzalo in the interview:


"Marx taught us 'Religion is the opium of the people', it is a fully valid Marxist thesis today and tomorrow it will continue to be; religion is a social phenomenon product of exploitation and that it will be extinguished as the exploitation is swept and a new society arising. These are principles that we should not ignore and that we must always keep in mind. In Verbindung mit dem oben Gesagten ist auch daran zu erinnern, dass die Menschen Religiosität haben,, It will be an obstacle to fight for its deep class interests serving the revolution and specifically to the popular war; Es sollte ganz klar zum Ausdruck gebracht werden, dass wir diese Religiosität als eine Frage der religiösen Gewissensfreiheit respektieren, wie sie im vom Kongress verabschiedeten Programm anerkannt wird. „



"The problem of the 'new evangelization' expressly refers to how ecclesiastical hierarchs see, the papacy in particular, the role of Latin America; as they say, half of the world's Catholics are in Latin America - and therefore the current Pope already said in the year 84. Consequently they are looking to use the half millennium of the discovery of America to carry out a so -called movement” of 'New Evangelization'. In summary, what they think is this: with the discovery of America, evangelization began in 1494, officially well, when this new centenary is fulfilled, they want to develop a 'new evangelization' based on defending the bastion, half of the parishioner, half of the bastion that supports its power, that is what they seek. Thus, the hierarchs, the papacy aim to defend their positions in America and serve American imperialism who is the one who dominates mainly in Latin America“.



"But this plan must be understood within a global campaign and plan, linked to relations with the Soviet Union on the occasion of the millennium of its Christianization, or the links with Chinese revisionism, the actions of the Church in Poland, Ukraine, etc.; it is a global plan within which the 'new evangelization' plays. They intend, as always, to defend the existing social order, to be its ideological shield because the ideology of reaction, the ideology of imperialism, has expired, and then to accommodate themselves, to continue surviving. But the perspective will be different, not as it was before. The law established by Marx will be followed: religion will dissolve as exploitation and oppression are destroyed and dissolved; and since they serve exploiting classes, and the coming class is not an exploiting class, the Papacy will not be able to survive; and religiosity will have to dissolve. In the meantime, freedom of religious conscience must be recognized until men, advancing in new objective conditions, can have a clear, scientific, and transformative conscience." of the world. For us, therefore, we should see, in summary, the "new evangelization within the Church's plan to survive in the new conditions of a transformation that it knows is necessarily coming."



To be continued

SITUACIÓN ACTUAL: NOTAS SOBRE LA CRISIS MUNDIAL (41. TRUMP: “ HABEMUS PAPAM!”)

 


Ideológicamente el orden dominante, explotador y opresivo, también está en crisis como lo prueba la elección de Trump como cabeza del imperialismo yanqui, la superpotencia imperialista hegemónica única, que no es sino una expresión de la quiebra de viejos principios que se caen a pedazos bajo golpes de la galopante crisis económica, de la descomposición cada vez más avanzada del sistema imperialista mundial y la caducidad política de la reacción; y esto es precisamente lo principal, la crisis de los principios demo-burgueses y de su ordenamiento social, que superados por el desarrollo histórico de la lucha de clases, del pujante ascenso del proletariado y las masas populares y el grandioso proceso radicalmente transformador que ha impreso el marxismo-leninismo-maoísmo en todo el mundo, quedan más expuestos a la luz del día como caducos ya no sólo históricamente sino que también avanza y se extiende su caducidad política.

Por tanto, crisis ideológica, crisis moral y de las instituciones religiosas a su servicio como la Iglesia católica y el papado.

Pretenden como siempre defender el orden social existente, ser su escudo ideológico porque la ideología de la reacción, la ideología del imperialismo ha caducado y después acomodarse, seguir sobreviviendo, más la perspectiva será diferente. Están por sobrevivir en las nuevas condiciones de una transformación que sabe que necesariamente se viene



Breve presentación de los hechos en relación al nuevo cabeza de la Iglesia católica, León XIV:


8 de Mayo del 2025 , se anunció que el estadounidense Robert Prevost se presentó ante los miles de fieles reunidos en la plaza de San Pedro, tras ser electo en la cuarta votación, en el segundo día del cónclave. como el nuevo papa de la Iglesia Católica, electo en la cuarta votación en el segundo día del cónclave, en el que 133 cardenales de todo el mundo escogieron al sucesor de Francisco.


Prevost se convierte en el tercer papa electo en el siglo XXI. En 2005, Joseph Ratzinger (Benedicto XVI) y en el 2013, Jorge Mario Bergoglio (Francisco). El estadounidense adopta el nombre de León XIV.


Breve biografía “pastoral”:


Prevost nació en Chicago, Estados Unidos, el 14 de septiembre de 1955. Fue ordenado sacerdote en 1982 y tres años después llegaría a Chulucanas, Piura (Perú), en 1985. Retornó al Perú en 1988 para dirigir el seminario agustiniano de Trujillo durante diez años.


En 2014, el papa Francisco lo puso al frente de la Diócesis de Chiclayo, siendo designado como obispo de esta ciudad un año después.


Tras ser nombrado, Prevost debió naturalizarse como peruano, a fin de cumplir uno de los concordatos entre la Santa Sede y el país.


Un hecho importante en su biografía, que pinta de cuerpo entero su labor “misionera” y de su institución ecuménica es, conforme a nota de prensa, el siguiente:


“ El 27 de diciembre del 2017, dos días después de que ocurriese el indulto irregular del hoy fallecido Alberto Fujimori; en su calidad de obispo de Chiclayo, Robert Prevost recomendó al expresidente pedir perdón a cada una de sus víctimas de su gobierno, con el fin de poder entrar a un proceso de reconciliación. Dijo:


“El expresidente Alberto Fujimori pidió perdón en una forma digamos genérica, casi. Reconociendo solo en términos generales si algunos se han sentido ofendidos. Tal vez, de su parte, sería más eficaz pedir perdón, personalmente, por algunas de las grandes injusticias que fueron cometidas y por las cuales él fue juzgado y sentenciado...con el fin de poder entrar a un proceso de reconciliación.”


En otro momento, el nuevo Papa León XIV pidió también a los protestantes que en el 2017 rechazaban el indulto de Alberto Fujimori expresarse de manera pacífica en las calles, sin insultos ni violencia, para no generar más divisionismo.


"Hay que dejar de lado las luchas y las discusiones políticas, y buscar cómo podemos sacar adelante el país ... Yo creo que hay que convocar a todos a un proceso de reflexión, de buscar sí la verdad, porque, lamentablemente, las mentiras también cuestan", dijo cuando era obispo de Chiclayo”.


Y, la nota, pese a su pretensión de poner al nuevo Papa por las nubes, pintándolo como el “Papa de la paz con justicia” y de la “reflexión”, termina denunciando lo falso de su postura de aquel momento, de querer bendecir el indulto a la “verdad”, el “perdón” y la “reconciliación”, leamos:


“Se debe indicar que el indulto del 2017 de Alberto Fujimori fue otorgado como parte de un intercambio de votos y favores. Por eso, diez meses después, en octubre del 2018, la Corte Suprema anuló esa medida porque carecía de efectos jurídicos y dispuso su captura inmediata. Fujimori falleció el 11 de setiembre del 2024.” ( 09 May 2025 | Robert Prevost recomendó a Alberto Fujimori pedir perdón a sus víctimas cuando fue obispo de Chiclayo por Carlos Contreras Chipana para RPP)


Nota aparte es que las ratas de la LOD han celebrado la noticia de la elección de Prevost como la del “Papa de la reconciliación”. Es decir de la paz de los cementerios.


2018 ejerció como vicepresidente segundo de la Conferencia Episcopal Peruana, desde donde afrontó la grave crisis por los abusos del Sodalicio de Vida Cristiana, entre otros asuntos. También fue administrador apostólico del Callao entre 2020 y 2021.


En 2023, Francisco lo nombró prefecto del Dicasterio para los Obispos y, también, presidente de la Pontificia Comisión para América Latina.


León XVI como su antecesor y padre putativo Francisco también lleva una mancha bajo su blanca e inmaculada sotana papal.


La de Francisco fue causada por su implicancia con la represión y desaparición de cuatro miembros de su Orden Jesuita por parte de la Juta Militar Argentina, pese al “certificado de limpieza” otorgado por algunos connotados defensores de los derechos humanos, los evidencias lo persiguieron hasta su reciente muerte.

Con Prevost sucede algo parecido por su complicidad con los abusos del Sodalicio (pedofilia), que es parte del escándalo universal a que esta sometida entre otras la iglesia Católica. Y como en el caso anterior, pero esta vez son los “periodista de investigación” también se apresuran a extenderle su “certificado de limpieza”.


Sobre el nombre adoptado por el nuevo papa:


El portavoz vaticano ha destacado que la elección de León XIV como nombre del nuevo papa es una referencia a la moderna Doctrina Social de la Iglesia, que comenzó con ‘Rerum Novarum’, la encíclica del papa León XIII.


Agregó que «también es claramente una referencia no aleatoria a los hombres y mujeres trabajadores en una época de Inteligencia Artificial».


La ‘Rerum novarum’, que se puede traducir como ‘De las cosas nuevas’ y que lleva por título ‘Carta encíclica Rerum Novarum del sumo pontífice León XIII sobre la situación de los obreros’, se publicó el 15 de mayo de 1891 en Roma. (Redacción Internacional, 9 may (EFE).


Hecho importante para entender qué es lo que se trae este nuevo papa y la iglesia católica es necesario recordar dos hechos acontecimientos de la iglesia para adecuarse a las “nuevas situaciones” de la lucha de clases en el mundo y que son antecedentes para entender la natura de quien ahora la encabeza y representa, estos son:


- El Concilio Vaticano II fue el vigésimo primer concilio ecuménico de la Iglesia católica que tenía por objeto principal la relación entre la Iglesia y el mundo moderno. Fue convocado por el papa Juan XXIII, quien lo anunció el 25 de enero de 1959. Recordar que por esto, ellos mismos la bautizaron después como “la Iglesia de los tiempos”, es decir que defiende el orden actual de opresión y explotación y, como son conscientes y han sobrevivido al paso de una sociedad de clases a otra, piensan que podrán sobrevivir en los nuevos tiempos cuando el socialismo se imponga en el mundo, lo cual no será posible, porque a diferencia de las sociedades anteriores basadas en la explotación la nueva sociedad por la cual lucha el proletzariadfo mundial será una sociedad si explotados n explotadores.

El Concilio se reunió de octubre de 1962 en cuatro sesiones o etapas hasta su clausura el 8 de diciembre de 1965 por Pablo VI. De este evento haremos breve comentario sobre su CONSTITUCIÓN PASTORAL GAUDIUM ET SPES SOBRE LA IGLESIA EN EL MUNDO ACTUAL para empatarla con la defensa de la propiedad privada que hace como continuación de la “Rerum novarum”.


Y, otro evento o documento a tener en cuenta es la Encíclica "Centesimus annus" (1-V-1991 ), que fue presentada oficialmente así:


“Cien años después de la encíclica "Rerum novarum" y tras la conclusión, con el ocaso del marxismo, de un ciclo en la historia de Europa y del mundo, Juan Pablo II publica un documento social que descubre y analiza las "cosas nuevas” (Encíclica "Centesimus annus" (1-V-1991 ) Almudi.org. Juan Pablo II, Fernando Monge. Aceprensa, servicio 68/91 (8 mayo 1991).


Para nosotros es claro el papel de escudo ideológico a favor del imperialismo y la reacción mundial que cumple la Iglesia Católica y que lo concreta política y orgánicamente.


Vamos a referirnos a la posición oficial del Papado y a las

posiciones oficiales de la Iglesia en el Perú a fin de comprender mejor el carácter y la esencia reaccionaria, contrarrevolucionaria que mantiene la Iglesia en general.


También nos referiremos a la labor “misionera” de Prevost en el Perú y América Latina, como la defensa del poder mundial de la iglesia católica porque aquí está la mitad de los católicos del mundo y, en colusión y pugna,como la defensa del imperialismo, principalmente yanqui, porque en América Latina es el principal que nos domina y ésta la base estratégica de su hegemonía mundial.


EL MARXISMO Y LA CUESTIÓN RELIGIOSA:


Para combatirla, comenzaremos con las justísimas y certeras las palabras del Presidente Gonzalo en la Entrevista:


"Marx nos enseñó 'la religión es el opio del pueblo', es una tesis marxista plenamente valida hoy y mañana lo seguirá siendo; que la religión es un fenómeno social producto de la explotación y que se irá extinguiendo conforme la explotación vaya siendo barrida y una nueva sociedad surgiendo. Estos son principios que no debemos soslayar y que debemos tener siempre presentes. Ligado a lo anterior está recordar también que el pueblo tiene religiosidad, lo que jamás ha sido ni será óbice para que luche por sus profundos intereses de clase sirviendo a la revolución y en concreto a la guerra popular; debiendo quedar sumamente claro que esa religiosidad la respetamos como un problema de libertad de conciencia religiosa, como lo reconoce el Programa sancionado por el Congreso.


"El problema de la 'nueva evangelización' se refiere expresamente a cómo ven los jerarcas eclesiásticos, el Papado en concreto, el papel de América Latina; como ellos mismos lo dicen, la mitad de los católicos del mundo están en América Latina—así decía ya el actual Papa en el año 84. En consecuencia están buscando utilizar el medio milenio del descubrimiento de América para llevar adelante un llamado movimiento” de 'nueva evangelización'. En síntesis lo que ellos piensan es esto: con el descubrimiento de América se inició la evangelización en el año 1494, oficialmente pues bien, al cumplirse este nuevo centenario quieren desarrollar una 'nueva evangelización' en función de defender el bastión, la mitad de la feligresía, la mitad del bastión que sustenta su poder, eso es lo que buscan. Así los jerarcas, el Papado apuntan a defender sus posiciones en América y servir al imperialismo norteamericano que es quien domina principalmente en América Latina.


"Pero hay que entender este plan dentro de una campaña y un plan mundial, ligado a las relaciones con la Unión Soviética con motivo del milenio de su cristianización, o los vínculos con el revisionismo chino, las acciones de la Iglesia en Polonia, en Ucrania, etc.; es un plan mundial dentro de eso juega la 'nueva evangelización'. Pretenden como siempre defender el orden social existente, ser su escudo ideológico porque la ideología de la reacción, la ideología del imperialismo ha caducado y después acomodarse, seguir sobreviviendo, más la perspectiva será diferente, no como fue antes, se seguirá la ley que Marx estableció: la religión se irá disolviendo conforme vaya destruyéndose y disolviéndose la explotación y la opresión; y como ellos sirven a clases explotadoras y la que viene no es una clase explotadora, el Papado no podrá sobrevivir; y la religiosi-

dad tendrá que irse disolviendo, entretanto hay que reconocer la libertad de conciencia religiosa hasta que los hombres, avanzando en nuevas condiciones objetivas puedan tener una conciencia clara, científica y transformadora del mundo. Para nosotros, en

consecuencia, habría que ver, en síntesis, la 'nueva evangelización dentro de ese plan de la Iglesia por sobrevivir en las nuevas condiciones de una transformación que sabe que necesariamente se viene."



Tuesday, May 13, 2025

INDIA: Release Com. Rejaz Immediately!

 

lunes, 12 de mayo de 2025

INDIA: Release Com. Rejaz Immediately!


Stand Against Witch Hunting of Activists!
Journalism Is Not Terrorism!
Release All Incarcerated Journalists!
Release All Political Prisoners!




Mobilisierung: Ibrahim Kaypakkaya ist niemals gefallen!

 

In Mobilisierung für die gemeinsam von Partizan und dem Roten Bund organisierte politisch-kulturelle Aktivität aus Anlass des Jahrestags der Ermordung von Ibrahim Kaypakkaya am 17. Mai 2025 in Köln-Mülheim finden aktuell eine Reihe von Aktionen in NRW und darüber hinaus statt.

Auf Infoständen, Veranstaltungen, in den Straßen Kölns und vielen weiteren Städten wurden Plakate für die Veranstaltung unter dem Slogan „Ibrahim Kapakkaya ist niemals gefallen!“ geklebt.

Mobilisierung zur Veranstaltung Mobilisierung zur Veranstaltung Mobilisierung zur Veranstaltung

 

In Köln-Mülheim und anderen Stadtteilen Kölns hängen die Plakate auch in unterschiedlichen Läden bzw. liegen dort Flugblätter aus, wie z.B. in der Frankfurter Str.

Laden1 Laden2 Laden3

 

Für die Veranstaltung selbst wurde dem Motiv des Plakates entsprechend ein T-Shirt-Design hergestellt und gedruckt. Durch den Kauf könnt ihr am 17. Mai die Aktion unterstützen.

tshirts1 tshirt2

Monday, May 12, 2025

SOL ROJO MX: ¡Vienen movilizaciones a siete años de desaparición del Dr. Ernesto Sernas García!


 

¡Vienen movilizaciones a siete años de desaparición del Dr. Ernesto Sernas García!


Nuestra Jornada de Lucha en Defensa de los Derechos del Pueblo, la Justicia y la Libertad no ha concluido, y a partir de este 10 de mayo retoma su tercera fase exigiendo la presentación con vida del compañero Dr. Ernesto Sernas García unificándose con las madres y familias buscadoras en Oaxaca, desplegando también una semana de solidaridad con Palestina del 12 al 17 de mayo en el marco del 77° aniversario del inicio de la Nakba (catástrofe).

 

 (I)

 10 – 12 DE MAYO ¡PRESENTACIÓN CON VIDA Y CASTIGO A LOS CULPABLES!

El próximo 10 de mayo se conmemora el Día de la Madre, pero en México como en Turquía, Argentina y otras latitudes del mundo, las madres del pueblo no tienen nada que celebrar ante la ausencia de sus hijos e hijas. No es gratuito el llamar a México el país de las desapariciones.

Por todo el país las madres buscadoras exigen al viejo Estado mexicano la presentación con vida de los más de 127 mil desparecidos que ha generado la guerra contra el pueblo, la cual ha atravesado por al menos tres etapas desde su inicio: 1ª) la guerra sucia (comprendida desde la década de los 60´s hasta la mitad de los 80´s), 2ª) la guerra contra el narco (iniciada desde diciembre de 2006 y continuada hasta noviembre de 2018), y 3ª) la legalización de la militarización nacional (con la creación de la Guardia Nacional en mayo de 2019 hasta la fecha). A esta cifra de desapariciones se suman al menos 72 mil cuerpos sin identificar lo que refleja el nivel de la crisis forense que vive el país, sin considerar el creciente número de fosas clandestinas y personas asesinadas.

Tal como lo han denunciado históricamente las madres buscadoras desde aquel vibrante movimiento de la huelga de hambre en la Catedral metropolitana en 1978 encabezado por Comité Eureka, pasando por el Comité de Madres y Padres de los 43 estudiantes normalistas de Ayotzinapa, y los más diversos colectivos de madres y familias buscadoras en todo el país: el gran responsable de este clima de terror reflejado en asesinatos, fosas clandestinas, cuerpos sin identificar y desapariciones es el Estado. ¡Fue el Estado!

Esto hace que el próximo 10 de mayo las madres y familias buscadoras, los colectivos y las organizaciones democráticas, alisten sus convocatorias y se preparen para realizar distintas movilizaciones en todo el territorio nacional.

Movilización Unitaria en Oaxaca.

 


Justamente en este contexto, este 10 de mayo las madres buscadoras, diversos colectivos de búsqueda y la Corriente del Pueblo Sol Rojo tomaremos las calles en una Movilización Unitaria que partirá del Monumento a la Madre hacia el Zócalo. La convocatoria pública ya ha sido lanzada y se espera que otras víctimas indirectas de desaparición acompañen esta actividad, defendiendo la independencia del movimiento y rompiendo con las tácticas corporativistas que ha pretendido imponer la actual titular de la Comisión Estatal de Búsqueda de Personas en Oaxaca cuyo objetivo es dividir a las madres para lavarle la cara al Estado, tal lo hace también la impresentable titular de la Comisión Nacional de Búsqueda, Teresa Reyes Sahagún, quien ha sido denunciada por colectivos y madres buscadoras en todo México.

La Marcha Unitaria es un paso importante que hoy dan las madres y familias buscadoras hacia la construcción del Frente Único para frenar la guerra contra el pueblo y el terrorismo de Estado, y abre la brillante posibilidad de construir un movimiento unitario de carácter independiente, democrático y popular que luche por verdad y justicia en Oaxaca.

Movilización Combativa en Oaxaca.

 


Es importante recordar que precisamente el 10 de mayo de 2018 el Doctor Ernesto Sernas García fue desaparecido por el régimen en su domicilio, ubicado en San Agustín de las Juntas, Oaxaca.

El 10 de mayo se cumplirán 7 años de su desaparición forzada, y como corresponde, su organización democrática estará participando no solamente en la Marcha Unitaria del día 10 junto a las madres y familias buscadoras, sino también el día 12 con una Marcha Combativa que recorrerá de la Fuente de las 8 Regiones hacia el Zócalo de la Ciudad, en una clara exigencia de presentación con vida y castigo a los culpables.

Como lo hemos dicho antes: “el régimen pensó que al desaparecer al Dr. Sernas podría seguir cometiendo toda clase de crímenes contra el pueblo, y ahora tiene que ver su rostro y su nombre en cada calle, en cada muro y en cada rincón de la Ciudad y del estado de Oaxaca”.

#DrSernasPresentaciónConVida

Queremos invitar a nuestros compañeros y amigos en México y otras partes del mundo a realizar acciones de solidaridad por la presentación con vida del Dr. Ernesto Sernas García, abogado democrático, defensor de presos políticos e intelectual revolucionario quien fue desaparecido por el régimen tras lograr una victoria legal que confirmó la inocencia de nuestros compañeros y la mendacidad del Estado en un juicio farsa.

Las acciones pueden comprender volanteos, pintas, pega de carteles y manifestaciones. Usted puede enviar fotografías de las acciones al correo cpsolrojo@gmail.com

 (II)

¡SERNAS Y PALESTINA VENCERÁN!

 


En el marco del 7° aniversario de la desaparición forzada del Dr. Ernesto Sernas García nuestra organización democrática saluda la lucha del pueblo palestino y las ejemplares acciones de la heroica Resistencia Nacional Palestina quienes resisten al genocidio en Gaza y los territorios ocupados enfrentando al invasor sionista.

Durante más de 19 meses el pueblo palestino ha encarado con valor la maquinaria destructora del fascismo-sionista de “Israel” pagando un alto costo de más de 62 mil personas asesinadas (entre las que se considera al menos a 14,222 desaparecidos o sepultados bajo los escombros) y más de 111 mil personas heridas hasta el momento. Los niños y las mujeres son las principales víctimas de la barbarie sionista.

El próximo 15 de mayo se conmemoran 77 años desde el inicio de la Nakba (catástrofe) contra Palestina, lo que representa la ocupación ilegal de su territorio para crear desde arriba la entidad sionista (“Israel) en una componenda entre los imperialismos británico y estadounidense tras el fin de la segunda guerra mundial. Este acuerdo militar permitió el despojo del 78% de las tierras de la Palestina histórica y el desplazamiento forzado de más de 700 mil palestinos, derivando en la ocupación militar de Cisjordania, Gaza y otros territorios.

Colocando el internacionalismo proletario en primer plano, la Corriente del Pueblo Sol Rojo realizará una semana de solidaridad con Palestina del 12 al 17 de mayo, denunciando la Nakba, el apartheid y el genocidio que continúa desarrollando el sionismo criminal bajo el amparo del imperialismo yanqui, británico y de otras potencias imperialistas de Europa. Hoy la entidad sionista amenaza con una mayor incursión militar en Gaza imponiendo bombardeos y cerco de hambre para tratar de someter al pueblo palestino. ¡Gaza resiste, Gaza sobrevivirá, Gaza vencerá!

La Marcha Combativa del 12 de mayo será el inicio de esta semana de solidaridad con Palestina y llamamos a nuestros amigos en otros rincones del país a sumarse. Usted puede enviar fotografías de las acciones al correo cpsolrojo@gmail.com

¡Vivan las madres buscadoras!

¡Viva la unidad de las madres buscadoras y el movimiento popular! 


¡Porque vivos se los llevaron, vivos los queremos!

¡Doctor Ernesto Sernas García, presentación con vida! 


¡15 de mayo, la Nakba no se olvida!

¡Muerte a la maldita entidad sionista!

¡Viva la Heroica Resistencia Nacional Palestina!

¡Del río al mar, Palestina vencerá! 


¡Proletarios y pueblos oprimidos del mundo, uníos!

CORRIENTE DEL PUEBLO SOL ROJO

 

 

PKP: Andra världskriget utgör en händele av historiskt vidsträckt betydelse.

 

Publicering av: Föreningen Nydemokrati i Tyskland 9 maj 2025.

Introduktion:

Innan vi presenterar den del av transkriptionen av Ordförande Gonzalos tal på Perus kommunistiska partis (PKP) I:a Partikongress 1988, en framställning inför antagandet av texten: Angående Gonzalos tänkande, som behandlar den historiska betydelsen av Andra världskriget, så vill vi reda ut lite allmän bakgrundsfakta (punkt 1), som vi kunnat plocka fram ur den borgerliga medier, och därur vi fann några data som kommer klargöras i inlägget. Denna bakgrund följs av en sammanfattning av Ordförande Gonzalo, (punkt 2) som återkommer som hans tals avrundning.

1. Allmän bakgrund

Andra världskriget tog slut i Europa i och med de sovjetiska truppernas firade av erövringen av Berlin och med USA:s och Storbritanniens styrkor som avancerade in i norra och södra Tyskland.

Det var den 8 maj 1945 (9 maj för länderna i Östeuropa), och datumet firas varje år av alla de länder som segrade i andra världskriget, särskilt i Ryssland.

Den tyske diktatorn Adolf Hitler begick självmord den 30 april 1945, och den slutliga kapitulationen undertecknades den 8 maj 1945 i Berlin, huvudstaden för det besegrade nazistiska regimen i Tyskland, inför representanter från Sovjetunionen, USA, Storbritannien och Frankrike.

Även om kapitulationsceremonin ägde rum den 8 maj, högtidlighåller vissa länder, såsom Ryssland och Belarus, dagen den 9 maj. Detta beror på att när kriget i Europa formellt avslutades enligt det undertecknade dokumentet, den 8 maj kl. 23.01 (Berlin-tid), var det redan den 9 maj 01:01 i Moskva och andra tidszoner längre österut.

2: Sammanfattning av Ordförande Gonzalos rapport.

“Andra världskriget är en händelse av vidsträckt (sp. trancendental – övers.) betydelse. Sovjetunionens prestige kom att höjas till skyarna. Det räcker med att läsa världspressen från denna period, ni kamrater, var givetvis inte födda då, men med ålder tillkommer vissa fördelar och jag kan dra mig till minnes när Segerdagen skedde, och jag befann mig då i hamnen Callao, (som är Perus huvudstad Limas hamndistrikt, nära där Kongressen hölls- övers.) som nu är mycket nära där vi befinner oss, eller hur? Föreställ er alla fabriksvisslorna och fartygens mistlurar som tjuter för Tysklands kapitulation! För då var kriget redan vunnet, sen var det såklart en annan sak att avsluta det. Tänk er en sådan allmän glädjeyra, och jag kommer väl ihåg som om det var igår, och tidningarnas fylldes av spaltmeter om atombombens löften, att den likt en stryprem (sp. garrote, verktyg från en typisk spansk avrättningsmetod medelststrypning kallad garrotering – övers.) skulle skrämma de redan rädda (underförstått den japanska imperialismen- övers.) , och vi frågade oss: finns det risk för total förintelse, för Jordens fullständiga desintegration? Bomberna sågs dock av många som en nödvändigt och om det nu var illa ställt med dem, så skulle vetenskapsmännen verkligen ha tillåtigt att de släpptes? Det skulle inte ha varit logiskt! Att inte förstå detta betyder att inte förstå den politiska essensen som föranleder ett krig och man kan heller inte se vapen som ett verktyg i funktion av politiska målsättningar. Dessa små men kraftfulla bomber dödade över 60.000 människor i Hiroshima; i Nagasaki var det över 145.000. Hur som helst var det gärningar av avgörande betydelse som kom att ingjuta kraftfulla intryck i medvetandet på de av oss som upplevde dessa turbulenta tider.”

Ordförande Gonzalo, 1988

Efter denna nödvändiga introduktion och sammanfattning som framlagts ovan kommer följande utlovade del av rapporten som vi valt att titulera:

Andra världskriget utgör en händele av historiskt vidsträckt betydelse.

Andra världskriget utgör en händele av historiskt vidsträckt betydelse, och rent tekniskt sett inleddes det 1939 och avslutades 1945 och nu får ni ursäkta mig om jag uttrycker sådanna skolboksförtydliganden, men jag tror det är viktigt att vi alla lägger sådant på minnet, och stundom misstänker jag att det finns kamrater bland oss som faktiskt inte känner till, och om jag inte misstar mig i detta förfarande så är det väl att föredra att jag upprepar sådant ni redan vet, än att vissa lämnas bakom och följaktligen inte förstår.

Det vi nu avhandlar är om Andra världskriget vars karraktär delvis är ett imperialistiskt rövarkrig, där de slåss om världsherravälde, såsom det till och med formulerades av Tyskland under Hitler, (Weltherrschaft-övers.) men samtidigt var det, och det är den andra aspekten, ett socialismens försvarskrig som utvecklade revolution. Så ser vi det, och det är klart som kristall och det är följaktligen riktigt att från Sovjetunionens perspektiv så var deras krig ett Stort fosterländskt krig.

Jag insisterar nu kamrater, vi bekämpar obevekligen revisionismen, och därför får vi nu inte glömma eller tappa bort vissa aspekter och det Stora fosterländska kriget var ett rättfärdigt försvarskrig, så har det definierats rätt och slätt och här utvecklades världsrevolutionen, därför att utöver det ärorika historiska försvaret – som kom att kosta Sovjetunionen mer än 20 miljoner döda – så pågick även en antiimperialistisk kamp som utbredde sig i de förtryckta nationerna och i synnerhet i Kina.

Och varför hävdar vi att detta främst skedde i Kina? Det är här bra att påminna oss om att Kina under lång tid uppehöll cirka 60 % av den japanska kejserliga armén, därför är vi inte eniga när vissa bara pratar om “västfronten och östfronten”, och således behandlar helheten som om det blott och endast avgjordes och utspelades i Europa. Dessa blundar för det som pågick i Östern, vilket var en stor kampfront och därutöver en stor revolutionär front. Det är felaktigt, enligt vår åsikt, när man försöker reducera det hela till de västerländska imperialisters ageranden, och framför allt framhäver de USA:s handlingar. Det överensstämmer emellertid helt enkelt inte med fakta.

Tvärtom så avgjordes saker mycket mer av de stora motståndskrig som fördes i de för förtryckta nationerna, såsom Kina, Korea, Burma, Indonesien, Filippinerna etcetera. Där flydde imperialistmakterna likt råttor då folket i dessa nationer tog till vapen. De av dessa folk som dessutom hade förmånen att ha ett framgångsrikt kommunistparti kunde segra och gjorde ytterligare framsteg, medan de som inte hade ett sådant åtminstone kunde lyckas i förhandlingar befria sig från att vara kolonier (hel– till skillnad från halvkolonier-övers), som till exempel Indonesien, som slutade vara en koloni under Holland som en konsekvens av detta krigs följder.

Bakom detta världskrig så fanns det en ondsint mörk plan: ett korståg mot självaste Sovjetunionen, och jag betonar här ordet korståg dels för att ordet med sina medeltida rötter tydligt uttrycker sin reaktionära kärna och dessutom så presenterade självaste Hitler det just som ett antibolsjevikiskt korståg då de hade en ondskefull dröm att sopa bort Sovjetunionen från jordens yta. Dårskap! En bräcklig dröm av glas och kristall! De kastade sig huvudstupa mot proletariatets diktatur, som stod stadigt under ledning av Partiet och kamrat Stalin, och de kastade sig mot det ryska proletariatet samt hela det ryska folket.

Kamrater: det skrevs i historiens hjältemodiga sidor! – Stalingrad! Den mest enastående kampen i stadsmiljö som var en utdragen gatustrid, som är den form som genererar mest död. Där kämpade man inte bara hus för hus, utan även rum för rum och det är dessa kapitel som har skakat om världen. Och i detta kan vi se tydligt det smutsiga spel som de allierade imperialisterna spelade: Förenta staterna och Storbrittanien, för i detta fall kan jag inte nämna Frankrike, som ju var under ockupation – och blev taget på enbart 18 dagar – som är svekfulla och höll tillbaka den inledande invasionen av kontinenten från norr, en invasion som hade kunnat slå mot hjärtat av Tyskland, varför? Jo, de satte sina förhoppningar till att fascisttyskland skulle besegra Sovjetunionen.

Vi vet alla fullt väl kamrater, och vi måste dra oss tillminnes, att denna fascistoffensiv som leddes av nazisterna, bistådda av de italienska fascisterna och de spanska Franco-fascisterna och de använde hela den ekonomiska makten från det underkuvade Europa. De satte in en och en halv miljon män, självaste tyska arméns blomstrande elit, 75% av sitt flygvapen, och de trängde in på Unionens mark. Men Kamrat Stalin hade viserligen hanterat diplomatin både i stort och smått – med handlingar såsom (fattas text i transkriberingen – övers.)

…den Tysk-Sovjetiska ickeangreppspakten var nödvändig (fattas text i transkriberingen – övers.)

…några påpekar dock att detta “inte hindrade invasionen av Sovjetunionen”, men dessa typer vet inte vad de talar om, ty det är en sak att vinna tid, och en annan att veta och förutse att Tyskland var nödgade och dömda att slå mot Sovjet, varför? Jo, för de kunde omöjligen ha fortsatt sin aktion i Väst med en sådan mäktig och farlig fiende som Sovjet i ryggen, som dessutom har en bördig och oerhört rik jord med en fantastisk potential. Ja, kamrater, detta måste vi klargöra, och dessutom ta till oss och se och behandla verkligheten sådan den är, för på så sätt förstår vi också på vilken grund dagens socialimperialism (åsyftas det revisionistiska Sovjetunionen från 1956 -övers.) baseras på, och de har ett folk på över 200 miljoner, invasionen var således oundviklig. Här måste man framhäva den sovjetiska underrättelsetjänstens skarpsinne och genomträngande förmåga – det var underrättelsetjänst! – de lyckades ta reda på vilken dag invasionen skulle ske. Man säger att detta “inte tjänade nått till” – de rapar fram tomma ord och fraser!

Vad kunde Ryssland göra inför en sådan massiv attack? De kunde tillämpat en strategisk defensiv och det var något som de faktiskt gjorde – vi som kommunister i folkkrig förstår mycket väl vad stategisk defensiv innebär – och utöver detta kvarlämnades ingenting åt angriparna i den brända jordens-taktik, bara avskalad mark. Kamraterna hade djärvheten att fatta höga och svåra beslut att spränga monumentala verk, såsom det berömda kanalbygget som förbinder Volga med Don, en konstruktion som krävt många års arbete – den blev helt zonika sprängd! Tyskarna hade inte ens kunnat drömma om att kamraterna skulle vara kapabla att göra detta, ty de tänkte att sovjeterna inte skulle våga spränga sitt mödosamma och viktiga projekt. Kamrater, proletariatets diktatur stod på spel, revolutionen likaså, och vi kan varken låta tvivel hejda oss, eller få oss att stanna av, såsom Ordförande Mao förklarade: i försvar av varje stycke mark eller tingest. Det är sådanna som vi är, vi kommunisterna.

Angriparna kom att stånga sina huvuden blodiga mot Leningrads portar, liksom vid Moskvas och Stalingrads och i de ockuperade områderna möttes de inte enkom av bränd jord, utan det kvarstannade gerillaförband och enskilda individer som tagit sitt bästa gevär över axeln och fyllt renseln med ammunition och lite vodka för att uthärda kölden, och för att slå ut en av dessa måste tyskarna offra 10 män, och det var i genomsnitt kamrater! Så det var inte så enkelt som tyskarna trott, tänk på det kamrater! Och deras offensiv var en militär plan av hög kvalitet smidd av de högsta och mest skarpsinniga av de tyska militärledarna, och tyskarna har som bekant en tradition av krig och de har gång på gång prövats. De tänkte: på tre månader skulle de erövra hela Sovjetunionen, på tre månader.

Kamrat Stalins förutsåg och vidtog åtgärder redan på 1930-talet i och med den stora omvandlingen av industri och landsbygd, och hade allokerat fabriker till andra sidan Uralbergen och dessutom skapat förutsättningar för att kunna överge självaste Moskva, och detta är sant, allt var redan klappat och klart utifall att de inte, i sista instans skulle kunna försvara staden. Att den skulle försvaras var dock det beslut som fattats, de skulle försvara Moskva, men därutöver så fanns det en beredskapsplan att flytta ledningen till Uralbergen. Så, det första som gjordes var att vidta åtgärder för att kunna förflytta Stalin, för han fick inte hamna i de smutsiga händerna på dessa eländiga avkommor från helvetet, han fick helt enkelt inte falla. Men hur löd då ordern, kamrater? Efter att fienden hade trängt sig ända fram till de nämnda portarna, var ordern: – Ingen reträtt! Nu kanske ni undrar: hur kan de då ha funnits planer på att dra sig tillbaka till Uralbergen? Kamrater, det finns alltid en plan utifall något går fel, vi gör aldrig bara en plan, så agerar de enfaldiga, vi har planer för flera omständigheter, även för extrema sådanna.

Det är mycket minnesvärt och vi måste alltid komma ihåg hur den 7 november, det vill säga på Oktoberrevolutionens årsdag, fanns det inte någon säker plats för att fira den, och man förutsatte således att det var omöjligt att genomföra firandet. Kamrat Stalin sa då: – Till stationen! Några ropade: “Men kamrat Stalin, där finns varken talarstol, podium eller bänkrader!” Kamrat Stalin välte där en låda, ställde sig på den och höll ett tal för att fira revolutionen och sa: “Hur många var vi när vi erövrade makten? Vilka krafter hade vi när vi avvisade den imperialistiska aggressionen som kom omedelbart efter Oktoberrevolutionen? Vi var få och vi var svaga i synnerhet i jämförelse med vad vi är idag. Därför kommer de inte att besegra oss. Vi ska krossa dem och förinta bestien i dess eget bo, i Berlin!”. Så sa han kamrater! Och det är sådant som vi måste komma ihåg, och här kan vi stå och anklaga kamrat Stalin, och Partiet säger dessutom att vi måste studera Andra världskriget.

Det är allmänt kännt hur, efter detta, kom det stora motståndet, och de tyska linjerna krackelerade och kollapsade och kamraterna inringade slutligen Stalingrad. Den tyska krigsledningen begärde då tillstånd från Hitler för att få retirera (…)

(text fattas i transkriberingen – övers.) men då svarade han, “Arier backar inte, arier kan inte besegras av barbarer, av mongoler, av underlägsna!!!” Javisst ja! Men de där underlägsna barbarerna och mongolerna jagade ut nazisterna som råttor och råttor som dessutom som bekant blev tvungna att stryka flagg.

Det tåls att upprepa: Stalin hanterade kriget med skicklighet och visdom, han hade alltid i åtanke det moraliska elementet och lät alla de besegrade, kapitulerade nazisterna visas upp och kasta sina flaggor, sina örnar, sina hakkors vid foten av Lenins mausoleum. Det var inte bara ett stort militärt nederlag för dem, utan ett stort moralisk nederlag! Den nazistiska arrogansen, den nazistiska överlägsenheten hade sänkts ner i gyttjan och trampats på, det var det största moraliska slaget de fick! Det var där det började, sammanbrottet i den nazistiska armén.

Vad beträffar den andra nazistiska motståndsfickan, den som utgjordes av 300.000 från “hjälterasen” som skulle förhindra ryssarnas entré till självaste Tyskland, kom att krossas och sprängas i 300.000 bitar när den sovjetiska Röda armén gick till offensiv; Tyskland var förstört, helt klart, kamrater. Det var då, först då som västimperialisterna pressade på för att kunna landstiga i Normadie. Varför? Jo, därför att Röda armén, kommunisterna och kommunismen framträdde som en hotande skugga som snabbt utbredde sig över Europa.

Det är väl etablerat att i början av maj 1945 intog Röda armén Berlin och die Reichstag, det korperativa parlament som de hade och de satte den röda fanan med hammaren och skäran på dess topp, något som förevigades på ett känt fotografi. Hitler tog sitt liv av daga, som vi väl vet, och dessutom brände de hans kropp för de visste vad som skulle ha skett om han kvarstannat, hans skulle aldrig ha förlåtits, möjligtvis av västmakterna, men absolut inte av Sovjetunionen.

Den andra stora fronten, i öst, hade sitt centrum i Kina där den japanska armén fastnade i ett hav av massor, i minerad och undergrävd jord av folkens gerillakrig. Olika förtryckta nationer tog till vapen mot dem. Västerlänningarna “stödde” först för att sedan dra sig tillbaka – det är bara att minnas MacArthur, den bästa kadetten som USA:s militärskola West Point någonsin haft, en av de högsta strateger som USA har producerat. Han hade sitt högkvarter på Filippinerna. Vad gjorde han? Han drog sig tillbaka och yttrade sin berömda fras: “Jag ska återvända!”. Ja, säkert du, när japanerna redan hade besegrades – den delen sa han inte, så klart, kamrater, för de återvände visst, men när återvände de? Jo, när japanerna var nedslitna och försvagade av kampen i Kina och i de olika förtryckta nationerna i öst. Det är alltså de förtryckta folken som har stått emot den japanska besten, som nu återigen är på krigsstigen.

Tänk på det här bara för att förstå vad kriget hade kostat USA: 100 000 soldater, det är allt som hela Andra världskriget har kostat dem, de flesta av dem döda soldater i öster. Ser ni nu? Och av rädsla för att när kriget på den västeuropeiska fronten var avslutat, och Sovjetunionen, enligt avtalen, skulle vända sina kanoner mot Japan, så tvingades USA att använda atombomben. Ja, där ser man tydligt hur politiken styr kriget. Japanerna skulle ju ändå ha blivit krossade, de kunde inte stå emot, och de ursäkter man vill presentera oss idag för bombningen är just det – ursäkter.

Hela denna storslagna händelse som var Andra världskriget skakade världen och har satt spår hos mänskligheten och gav goda frukter. Givetvis var de inte lika goda överallt, förstås, men till och med halvmogna frukter, exempelvis som de i Frankrike och Italien satte sina spår. Varför blev de inte fullgoda? Orsak: revisionisterna lät sig berövas självaste segern, frukterna av vinsten, trots att de hade gerillor på 500.000 respektive 300.000 man och de var dessutom härdade i det heroiska motståndet från Europas arbetarklass och folk. Detta måste vi ävenledes ha i beaktande.

Väl kamrater för att sammanfatta: Andra världskriget är en händelse av vidsträckt betydelse. Sovjetunionens prestige kom att höjas till skyarna. Det räcker med att läsa världspressen från denna period, ni kamrater, var givetvis inte födda då, men med ålder tillkommer vissa fördelar och jag kan dra mig till minnes när Segerdagen skedde, och jag befann mig då i hamnen Callao, som nu är mycket nära där vi befinner oss, eller hur? Föreställ er alla fabriksvisslorna och fartygens mistlurar som tjuter för Tysklands kapitulation! För då var kriget redan vunnet, sen var det såklart en annan sak att avsluta det. Tänk er en sådan allmän glädjeyra, och jag kommer väl ihåg som om det var igår, och tidningarnas fylldes av spaltmeter om atombombens löften, att den likt en stryprem skulle skrämma de redan rädda, och vi frågade oss: finns det risk för total förintelse, för Jordens fullständiga desintegration? Bomberna sågs dock av många som en nödvändigt och om det nu var illa ställt med dem, så skulle vetenskapsmännen verkligen ha tillåtigt att de släpptes? Det skulle inte ha varit logiskt! Att inte förstå detta betyder att inte förstå den politiska essansen som föranleder ett krig och man kan heller inte se vapen som ett verktyg i funktion av politiska målsättningar. Dessa små men kraftfulla bomber dödade över 60.000 människor i Hiroshima; i Nagasaki var det över 145.000. Hur som helst var det gärningar av avgörande betydelse som kom att ingjuta kraftfulla intryck i medvetandet på de av oss som upplevde dessa turbulenta tider.

Kontakta oss via Kommunisten@riseup.net!