Varje år hålls en karriärmässa på Ångströmslaboratoriet, det campus där Uppsalas fysiker, kemister, matematiker och ingenjörer håller till. Mässan kallas UTNARM, och på den närvarar över 1000 besökare, samt representanter från över 100 olika företag och institutioner. Bland dessa finns SAAB, Hitachi, Totalförsvarets Forskningsinstitut, Atlas Copco, Volvo, SSAB och flera andra företag som jobbar för att främja Sveriges och andra länders imperialism. Detta är mycket upprörande för många studenter, i synnerhet på grund av flera av dessa företags direkta kopplingar till apartheidstaten Israel och dess pågående folkmord mot det palestinska folket.
Sedan november i fjol har studenter vid Uppsala Universitet tagit ställning i ord och handlingar mot Universitetets samarbete med israeliska universitet och med de företag som stöttar ockupationsmakten. De har genomfört protester utanför och innanför olika campus samt fakultetsbyggnaden Segerstedthuset. De har startat ett läger utanför Engelska Parken, samt vid ett tillfälle avbrutit en examensceremoni, varpå flera aktivister dömdes av den reaktionära staten.
Vid varje tillfälle har studenterna ställt samma krav: universitetet ska avbryta sina samarbeten med israeliska universitet, precis som de behandlade ryska universitet efter invasionen av Ukraina. Trots detta enkla krav har universitetet vid varje tillfälle vägrat höra studenternas vilja. Studenterna valde därför att göra en aktion mot mässan för att skrämma universitetet och visa sin beslutsamhet.
Cada año se celebra una feria profesional en el Laboratorio Ångström, el campus donde viven los físicos, químicos, matemáticos e ingenieros de Uppsala. La feria se llama UTNARM y a ella asisten más de 1.000 visitantes, así como representantes de más de 100 empresas e instituciones diferentes. Entre ellas se encuentran SAAB, Hitachi, el Instituto de Investigación de Defensa Total, Atlas Copco, Volvo, SSAB y varias otras empresas que trabajan para promover el imperialismo de Suecia y otros países. Esto es muy molesto para muchos estudiantes, especialmente debido a los vínculos directos de varias de estas empresas con el estado de apartheid de Israel y su genocidio en curso contra el pueblo palestino.
Desde noviembre del año pasado, los estudiantes de la Universidad de Uppsala se han pronunciado con palabras y acciones contra la cooperación de la Universidad con las universidades israelíes y con las empresas que apoyan a la potencia ocupante. Han llevado a cabo protestas fuera y dentro de varios campus, así como en el edificio de la facultad de Segerstedthuset. Instalaron un campamento en las afueras de Engelska Parken y en una ocasión interrumpieron una ceremonia de graduación, tras la cual varios activistas fueron condenados por el Estado reaccionario.
En cada ocasión, los estudiantes han hecho la misma exigencia: la universidad debe poner fin a su colaboración con las universidades israelíes, tal como trataron a las universidades rusas después de la invasión de Ucrania. A pesar de esta simple exigencia, la universidad se ha negado en todas las ocasiones a escuchar la voluntad de los estudiantes. Por lo tanto, los estudiantes optaron por realizar una acción contra la feria para intimidar a la universidad y mostrar su determinación.
Den 7:e November klockan 11:07 började en student skandera slagord med en megafon, och ett flertal andra studenter, med flaggor och banderoller i hand, ropade efter. Samtidigt släppte två maskerade studenter över tusen flygblad över mässans deltagare från våningen ovanifrån och retirerade från scenen. Detta spektakel drog uppmärksamhet från varenda en av mässans 1000 besökare och ett par studenter ur massan ställde sig i trappan och ropade med i solidaritet. Många besökare tog även upp och läste flygbladen, medan reaktionärerna hastigt försökte städa bord dem från golven.
Även reaktionen var intresserad av händelsen. Studenten med megafonen greps av ordningsvakter och varslades hastigt bort efter bara 15-20 sekunder- den klassiska reaktionära strategin att separera ledningen från massorna, i hopp om att aktionen ska kollapsa. Men det reaktionärerna inte förutsett var att studenterna var bättre förberedda än någonsinn förr. De fortsatte sin demonstration, trots att en av dem gripits, och höll på i nästan en halvtimma innan reaktionen kunde stoppa dem. Studenterna lämnade byggnaden precis samtidigt som polisstyrkor anlände för att arrestera dem, men eftersom studenterna redan var påväg ut ur byggnaden gick de fria.
El 7 de noviembre a las 11:07 horas, un estudiante empezó a corear consignas con un megáfono, y varios estudiantes más, con banderas y pancartas en mano, gritaban. Al mismo tiempo, dos estudiantes enmascarados arrojaron más de mil folletos sobre los participantes de la feria desde el piso superior y se retiraron del escenario. Este espectáculo llamó la atención de cada uno de los 1.000 visitantes de la feria y un par de estudiantes entre la multitud se pararon en las escaleras y gritaron en solidaridad CON LA CAUSA PALESTINA. Muchos visitantes también recogieron y leyeron los folletos, mientras los reaccionarios intentaban apresuradamente limpiar las mesas del suelo.
Incluso la reacción se interesó por el evento. Los guardias de seguridad agarraron al estudiante con el megáfono y se marcharon a toda prisa después de sólo 15 o 20 segundos: la clásica estrategia reaccionaria de separar a los dirigentes de las masas, con la esperanza de que la acción fracase. Pero lo que los reaccionarios no previeron fue que los estudiantes estaban mejor preparados que nunca. Continuaron su manifestación, a pesar de que uno de ellos fue arrestado, y duraron casi media hora antes de que la reacción pudiera detenerlos. Los estudiantes abandonaron el edificio justo cuando las fuerzas policiales llegaron para arrestarlos, pero como los estudiantes ya estaban saliendo del edificio, salieron libres.
Utöver den stora polisnärvaron hade reaktionärerna även uppfört ett strikt väskförbud under mässan för att förhindra denna sorts händelser, men de förbluffades när studenterna dök upp med banderoller, flaggor, otaliga flygblad och två megafoner. Studenterna hade på något vis smugglat in dem rätt under reaktionens näsa.
Además de la gran presencia policial, los reaccionarios también habían impuesto una estricta prohibición de llevar bolsas durante la feria para evitar este tipo de incidentes, pero quedaron atónitos cuando los estudiantes aparecieron con pancartas, banderas, innumerables folletos y dos megáfonos. De alguna manera, los estudiantes los habían introducido de contrabando justo delante de las narices de la reacción.
Reaktionärerna var under den dagen tydligt nervösa. De verkade känna igen studentaktivisterna och man kunda höra dem tala i sina radioapparater om att de inte hade tillräckligt med styrkor för att hindra protesten. De hade förväntat sig att någonting skulle hända den dagen, det var tydligt: borden för SAAB och försvarsmakten var precis brevid varandra vid en av nödutgångarna och var konstant övervakade av patrullerande ordningsvakter och polis. Det stod alltid åtminstone en vakt vid SAAB:s bord och en civilpolis i närheten. Trots detta lyckades de inte stoppa studenterna.
Reaktionärerna vet att de är skyldiga och att massorna hatar dem, deras behov av konstant polisrepression bevisar det. Trots närvaro av ett stort antal ordningsvakter, poliser och civilpoliser kallade reaktionen in ytterligare styrkor för att motverka en enkel protest av 14 studenter, och ett släpp av flygblad. De var skrämda.
Trots att reaktionärerna kontrollerat alla väskor, haft otaliga vakter, polis och civilpolis på plats, och konstant kommunicerat över radion hade studenterna lyckats visa att masssornas kreativitet alltid överträffar reaktionens. De visade den dagen att de var kapabla att planera och utföra mycket större aktioner än förut, och att de inte lät sig skrämmas av övervakning och polis, även när den mest framträdande av deras egna styrka gripits. Denna aktion påvisar det dialektiska förhållandet mellan reaktionär repression och massornas organistation: Ju kraftigare förtrycket blir, desto kreativare blir massorna. För varje revolutionär eller rebell som grips växer hatet mot reaktionen och därmed beslutsamheten i kampen mot den.
Trots att lag, polis och universitet säger till studenterna att det de gör är fel och att de borde deeskalera sin kamp, vet vi kommunister sanningen: Revolution är inte ett brott!
Los reaccionarios estaban claramente nerviosos ese día. Parecieron reconocer a los estudiantes activistas y se les escuchó decir por radio que no tenían fuerzas suficientes para detener la protesta. Estaba claro que ese día esperaban que sucediera algo: las mesas de SAAB y de las fuerzas armadas estaban una al lado de la otra junto a una de las salidas de emergencia y estaban constantemente vigiladas por guardias de seguridad y policías que patrullaban. En la mesa de SAAB siempre había al menos un guardia y un policía civil cerca. A pesar de esto, no lograron detener a los estudiantes.
Los reaccionarios se saben culpables y las masas los odian, su necesidad de represión policial constante lo demuestra. A pesar de la presencia de un gran número de guardias de seguridad, policías y policías civiles, la reacción pidió fuerzas adicionales para contrarrestar una simple protesta de 14 estudiantes y el lanzamiento de folletos. Estaban asustados.
A pesar de que los reaccionarios revisaron todas las maletas, tuvieron innumerables guardias, policías y policías civiles en el lugar y se comunicaron constantemente por radio, los estudiantes lograron demostrar que la creatividad de las masas siempre supera a la de la reacción. Ese día demostraron que eran capaces de planificar y llevar a cabo acciones mucho más grandes que antes, y que no se dejaron intimidar por la vigilancia y la policía, incluso cuando los más destacados de su propia fuerza fueron arrestados. Esta acción demuestra la relación dialéctica entre la represión reaccionaria y la organización de las masas: cuanto más fuerte es la represión, más creativas son las masas. Por cada revolucionario o rebelde capturado, crece el odio a la reacción y con él la determinación de combatirla.
A pesar de que la ley, la policía y las universidades les dicen a los estudiantes que lo que están haciendo está mal y que deberían reducir la intensidad de su lucha, los comunistas sabemos la verdad: ¡la revolución no es un crimen!
