Monday, January 26, 2026

REINO UNIDO: MANIFESTANTES IRRUMPEN EN C脕RCEL POR ACTIVISTA PALESTINA


馃敶✊REINO UNIDO: MANIFESTANTES IRRUMPEN EN C脕RCEL POR ACTIVISTA PALESTINA
⭕ Manifestantes en Reino Unido irrumpieron en la prisi贸n de Wormwood Scrubs, en el oeste de Londres, en apoyo de un activista vinculado al movimiento Acci贸n Palestina, lo cual motiv贸 la intervenci贸n policial.
⭕ Seg煤n la Polic铆a Metropolitana, un grupo de personas penetr贸 el per铆metro penitenciario, bloque贸 entradas y salidas del personal y amenaz贸 a agentes.
⭕ La demostraci贸n fue realizada en apoyo de Omar Khaled, uno de los cinco acusados de asaltar una base de la Royal Air Force en julio pasado y da帽ar dos aviones Voyager.
⭕ Con posterioridad, varios de ellos fueron detenidos bajo sospecha de “agresi贸n agravada”, tras la violaci贸n de los terrenos de la c谩rcel.
#ReinoUnido #manifestaciones #Prisi贸nWormwoodScrubs #OmarKhaled #MovimientoAcci贸nPalestina

Friday, January 23, 2026

Stop operation Kagaar - stop Genocide Adivasi people

 

lunes, 19 de enero de 2026

INGLATERRA:馃 'Stop Operation Kagaar' Protest Indian Consulate, 2 Darnley Rd, Birmingham B16 8TE 馃暟️ January 27th, 4PM

馃 'Stop Operation Kagaar' Protest

馃搷 Indian Consulate, 2 Darnley Rd, Birmingham B16 8TE
馃暟️ January 27th, 4PM
More details to follow

There will be two protests the same day in Brussels, to coincide with both a India-EU summit and the European Parliament's Foreign Affairs Committee - Human Rights Subcommittee. These protests have been called by the International Emergency Campaign Against Operation Kagaar. We, the Joint Committee to Stop Repression in India (JCSRI), are calling for progressives in Britain to also join in and make this an international day of action.

This is to oppose the Hindutva Brahminical Modi regime's full-fledged military operation named "Operation Kagaar" in central India - in the states of Chattisgarh, Telangana, Odisha, Andhra Pradesh, Jharkhand - the so-called "tribal belt" where Adivasi populations live. Besides murders of CPI-Maoist members under illegal fake encounters - this assault serves to displace and genocide Adivasi populations to serve mining interests.

We must expose repression in India and oppose Britain and the EU's imperialist "free" trade deals with India which fuel this extractive violence. Operation Kagaar is being perpetrated to serve global imperialist interests and British companies and the British state are deeply complicit in various oppressions committed in and by India. The capitalists directly involved and benefitting include the infamous Adani Group - who are involved in colonising Palestine, for example their drone partnership with Elbit and even owning Haifa Port.

Stop Operation Kagaar!
Armed forces out of Adivasi areas!

ROTE FAHNE - 24.1. Demonstration: H盲nde weg von Venezuela!

 

24.1. Demonstration: H盲nde weg von Venezuela!
Hier m枚chten wir einen gemeinsamen Aufruf verschiedener Organisationen f眉r eine Demonstration in Solidarit盲t mit Venezuela ver枚ffentlichen. Auch unsere Zeitung, die Rote Fahne, unterst眉tzt den Aufruf f眉r die Demonstration. Gleichzeitig wollen wir zur zahlreichen Teilnahme an diesem notwendigen Protest aufrufen: gegen die Aggression der USA in Lateinamerika, gegen die Beteiligung der EU und f眉r ein festes Band der V枚lkerfreundschaft!
Den kompletten Aufruf findet ihr hier:
 

BANDERA ROJA BOLIVIA: Editorial: ¡BOLIVIA NO SE VENDE!

f2 
Editorial: ¡BOLIVIA NO SE VENDE!
 
El r茅gimen proyanqui cercado ante la contundente movilizaci贸n popular
 
La abrogaci贸n del decreto hambreador y vendepatria N.潞 5503 no fue producto del “di谩logo” ni de la negociaci贸n entre la dirigencia de la Central Obrera Boliviana (COB) y los reaccionarios del gabinete ministerial. No. Fue, y lo decimos sin rodeos, el resultado directo de la amplia y contundente movilizaci贸n obrera, campesina y popular. El r茅gimen Paz-Lara-FMI retrocedi贸 porque fue cercado por la acci贸n combativa de las masas.
Sin embargo, este retroceso no implica para las clases dominantes, ni remotamente siquiera, la renuncia a su proyecto entreguista. Al d铆a siguiente mismo de la abrogaci贸n del 5503, el Ejecutivo promulg贸 el nuevo Decreto Supremo 5516, pactado con la c煤pula de la COB. Esta nueva norma mantiene intacto el n煤cleo del ajuste neoliberal, o sea, la eliminaci贸n de la subvenci贸n a los carburantes. Lo que la lucha popular s铆 logr贸 frenar, al menos temporalmente, son los otros elementos, tan brutales como el gasolinazo contenido en el 5503 y en el 5516, medidas como el r茅gimen de inversiones “fast-track”, que pretende otorgar al Ejecutivo la facultad de entregar a voluntad nuestros recursos naturales estrat茅gicos a las transnacionales imperialistas, as铆 como eximir al agronegocio de la obligaci贸n de garantizar el abastecimiento interno de alimentos, priorizando la exportaci贸n hacia el exterior, entre otros aspectos.
La lucha demostr贸 desde el inicio una fortaleza extraordinaria. Las 茅lites racistas gobernantes tuvieron que ver como ante sus narices irrump铆a la indiada: miles y miles de obreros y campesinos, y con ellos el fantasma del cerco a las ciudades, amenazando con desatar un conflicto de magnitudes imprevisibles. Tras el descalabro del MAS y su demagogia pseudo revolucionaria y falsamente socialista, pensaron que el pueblo estaba desmoralizado y desorganizado. Se equivocaron.
A partir de la publicaci贸n del decreto hambreador y entreguista, miles de obreros movilizados en la sede de gobierno sostuvieron protestas ininterrumpidas, incluso durante las festividades de fin de a帽o. Pese a la intensa campa帽a de desinformaci贸n y criminalizaci贸n, muchas organizaciones populares se fueron sumando a la lucha hasta la llegada de la marcha “Bolivia No Se Vende”, en la que medio mill贸n de manifestantes paralizaron la ciudad de La Paz. El punto de inflexi贸n fue la entrada en escena del campesinado, los bloqueos carreteros se extendieron a escala nacional, superando en su punto m谩s alto los 70 cortes de carreteras y con acciones radicales como la toma de estaciones de YPFB en Santa Cruz.
Frente a esta irrupci贸n masiva fracasaron estrepitosamente todos los intentos de desprestigio y calumnias. La prensa burguesa cerr贸 filas con el r茅gimen intentando construir una opini贸n p煤blica favorable a la represi贸n; los llamados a enfrentar masas contra masas, y la organizaci贸n de protestas favorables al r茅gimen naufragaron en el rid铆culo por su escasa convocatoria y su discurso abiertamente racista y fascista. Tampoco prosper贸 la narrativa de los pseudoanalistas que intentaron presentar la lucha como una maniobra de elementos minoritarios (“minor铆as eficientes”) y residuales del evismo. No pudieron ocultar la evidencia, la lucha hab铆ase convertido en una confrontaci贸n pol铆tica abierta contra la entrega del pa铆s. En las calles se impuso y generaliz贸 una consigna clara: Bolivia no se vende.
Pero la movilizaci贸n tambi茅n expuso con crudeza los problemas y limitaciones de la direcci贸n. El d铆a en que la COB firm贸 el acuerdo con los ministros del r茅gimen, emiti贸 simult谩neamente un instructivo para levantar los bloqueos, acuerdo e instrucci贸n emanada sin consulta a las bases y justo cuando desde el campesinado se comenzaba a demandar la renuncia del presidente. La c煤pula sindical actu贸 como bombero del r茅gimen, como su apaga incendios, sofocando la radicalizaci贸n y desviando la lucha hacia la conciliaci贸n. No es casual que esa decisi贸n haya sido repudiada inmediatamente, ni que el veh铆culo de la dirigencia sindical haya sido apedreado por campesinos que, no sin raz贸n, los acusaron de traidores. Tampoco es casual que, tras el acuerdo, la represi贸n se haya descargado con especial sa帽a en la ciudad de El Ato, sobre los sectores campesinos que rechazaron el acuerdo.
Hoy, con los bloqueos levantados, el r茅gimen prepara su contraofensiva. Avanza el proyecto de ley “antibloqueos”, que busca criminalizar uno de los principales m茅todos hist贸ricos de lucha del pueblo. Se habla abiertamente de penas de hasta 20 a帽os de c谩rcel. Paz y su gobierno carente de legitimidad social y con divisiones intestinas, cercado por el pueblo, solo puede intentar sostenerse profundizando el autoritarismo, la persecuci贸n pol铆tica y la represi贸n, justificandose con el discurso reaccionario de “emergencia econ贸mica”.
Asimismo, se agudizan las disputas entre las facciones de la clase dominante. La necesidad del Ejecutivo de gobernar mediante decretos, relegando al Legislativo a una instancia subordinada, se agrava con los constantes ataques del vicepresidente, que es quien preside el Legislativo. El vicepresidente aspira a convertirse en presidenciable y, para ello, se ha convertido en el instrumento de la burgues铆a burocr谩tica y los resabios del evismo, que ahora lo promueven como un gran l铆der. Pretenden, en un futuro pr贸ximo, aprovechar la eclosi贸n de las masas para derrocar a Paz y colocar en su lugar a Lara, conscientes de que Morales es demasiado repudiado por gran parte de la sociedad. As铆 es como los vestigios del MAS se reciclan en torno al vicepresidente para asegurarse cierto margen de maniobra pol铆tica.
La abrogaci贸n del D.S. 5503 fue una victoria parcial, arrancada por la acci贸n directa de las masas. Pero la batalla contin煤a. Este episodio es apenas la primera escaramuza de la resistencia popular contra el ajuste neoliberal dictado desde Washington y se enmarca en el contexto de la crisis general del capitalismo burocr谩tico y del sistema imperialista.
Debemos comprender estos acontecimientos dentro de un marco m谩s amplio: la agresi贸n del imperialismo yanqui contra los pueblos de Am茅rica Latina. El imperio en decadencia irremediable pretende reordenar su “patio trasero”, profundizando nuestra condici贸n de pa铆ses semicoloniales para salvarse de su propia crisis y colocarse en mejor posici贸n en sus disputas interimperialistas con China y Rusia.
Los yanquis ambicionan el litio boliviano y las tierras raras. Las constantes “visitas” de diplom谩ticos, congresistas y funcionarios norteamericanos al pa铆s tienen como objetivo negociar la entrega de estos recursos estrat茅gicos. El ajuste neoliberal responde a esa pol铆tica depredadora y forma parte del proyecto de reestructuraci贸n del Estado boliviano bajo la preeminencia de la burgues铆a compradora, subordinada al imperialismo yanqui.
Por lo tanto, el movimiento popular no debe bajar la guardia, ni dar un minuto de tregua al r茅gimen.
Bandera Roja – Prensa Popular
Enero de 2026
 
 

Wednesday, January 21, 2026

Kommunisten@riseup.net!:Algunas reflexiones sobre la situaci贸n en Ir谩n


En una 茅poca en la que la estupidez y la ignorancia se han convertido en la norma, en la que nos gobierna el gobierno m谩s incompetente y descarado del pa铆s, y en la que escuchamos al portavoz colectivo del sistema imperialista, que se autodenomina "medios de comunicaci贸n" y a veces finge dedicarse al "periodismo", cuando pr谩cticamente cualquier cosa se dice, no es de extra帽ar que haya cierta confusi贸n. Esto ocurre incluso cuando todas, o al menos la mayor铆a, las cartas ya est谩n sobre la mesa cuando varios periodistas de cerveza pilsen y entusiastas del genocidio han vomitado sus entra帽as reaccionarias y las han presentado como "hechos independientes", y nos encontramos en una situaci贸n en la que el ladr贸n grita ir贸nicamente "¡Atrapen al ladr贸n!" y la banda de carniceros del genocidio en curso en Palestina de repente se hace la paloma de la paz y simpatiza con los "manifestantes pac铆ficos que van a ser ahorcados en Ir谩n". 
 
Este texto pretende, adem谩s de aclarar la compleja mara帽a de contradicciones e intrigas que rodea la situaci贸n actual, oscurecida por la repentina aparici贸n de banderas israel铆es ensangrentadas en manifestaciones de todo el mundo, y el flujo de informaci贸n de EE. UU., en cambio, nos pide que miremos a Groenlandia, aplicar y explicar dos temas importantes. El primero es un humilde intento de analizar el capitalismo burocr谩tico, su papel y funcionamiento, y el segundo es la cuesti贸n de las contradicciones, espec铆ficamente c贸mo la cuesti贸n de la contradicci贸n principal influye en todas las dem谩s contradicciones y c贸mo puede haber un cambio en esta y en la relaci贸n de los comunistas con ella.  
 
Este art铆culo trata principalmente sobre Ir谩n, as铆 que primero repasemos lo sucedido. Sin embargo, dado que el Imperio Persa tiene una historia de varios miles de a帽os, esto debe hacerse de forma muy breve. Sin embargo, se requieren algunas ampliaciones en torno a las tesis b谩sicas, y para quienes no puedan leer m谩s de tres l铆neas, al final se proporcionar谩 una s铆ntesis y una lista de medidas a tomar. 
 
Sobre las “manifestaciones pac铆ficas” que se convirtieron en sangrientos disturbios Lenin nos ense帽贸, al hablar de situaciones revolucionarias, que las revoluciones no surgen de discursos ni resoluciones, sino de millones de trabajadores que deciden dar su vida por la revoluci贸n antes que morir de hambre. La gente no sale a las calles porque un pretendiente al trono fracasado lo diga con palabras, pero siempre hay algo m谩s detr谩s.

La lucha de clases es la fuerza motriz de la historia y la tesis central del Manifiesto Comunista de Marx y Engels de 1848. ¿Pero por qu茅? Pues porque es la contradicci贸n m谩s fundamental (trabajo y capital, espec铆ficamente trabajadores versus capitalistas) en el capitalismo y similar en toda sociedad de clases. En concreto, se trata de c贸mo todos consiguen comida: ¿trabajas o alimentas o te aprovechas de los dem谩s? Para quienes ostentan el poder, la pregunta m谩s importante es c贸mo extraen riqueza (explotan) sin generar una resistencia real y peligrosa. En una sociedad de clases, desde la perspectiva de los gobernantes, se trata de impedir que quienes trabajan piensen como obreros sin formar proletarios con mentalidad y sue帽os capitalistas.  

En el caso de Ir谩n, el gobierno contrarrevolucionario pretende que la gente no se vea como obreros y campesinos, sino como s煤bditos, mediante los dogmas religiosos del r茅gimen, de forma corporativista. Esto se hace a煤n m谩s evidente si tomamos como ejemplo la ocupaci贸n de un pa铆s sobre otro, como en la creaci贸n de una colonia. Cuando un individuo se ve oprimido y sus condiciones de vida no se pueden satisfacer en las condiciones actuales, y su comprensi贸n ideol贸gica de esta situaci贸n, combinada con el conocimiento de alternativas (puede ser una comprensi贸n comunista consciente, as铆 como las miradas lujuriosas de envidia hacia el estilo de vida en Estados Unidos), puede llevar a la acci贸n (l茅ase con atenci贸n: la combinaci贸n de factores objetivos y conciencia subjetiva). 

En Ir谩n, la vida es relativamente dura (en comparaci贸n con Suecia), pero tambi茅n relativamente f谩cil (en comparaci贸n con Palestina) para el ciudadano com煤n. El r茅gimen del ayatol谩 es profundamente reaccionario, con un gobierno medieval en muchos aspectos, y la econom铆a est谩 muy estresada. Adem谩s, en Ir谩n hay abundante informaci贸n sobre el mundo exterior que incita a pensar: «Podr铆amos vivir de otra manera» (esto aplica a todos, incluso en Suecia muchos piensan: «Deber铆a vivir en Tailandia»; este principio es universal y no solo se relaciona con la pobreza). Tambi茅n se requiere un an谩lisis para que el pensamiento se convierta en acci贸n, y este an谩lisis puede llevar a diferentes conclusiones. Por ejemplo:

A: Vivo pobremente → Puedo hacerme rico si gano la loter铆a; lo he visto en la televisi贸n → Comprar茅 un peque帽o billete de loter铆a. 

 O…

 B: Vivo pobremente → Puedo convertirme en un nosotros si nos organizamos → Vemos los ejemplos hist贸ricos → Podemos, queremos y ganaremos en una guerra popular. 

As铆 pues, para comprender los acontecimientos y las lealtades aparentemente cambiantes, debemos partir de la situaci贸n interna de Ir谩n, y solo entonces podemos tener en cuenta el an谩lisis de los iran铆es en el extranjero. Esto se hace de la misma manera que manejamos y distinguimos una fuente primaria de una secundaria. Dado que esta fuente primaria es extremadamente escasa, significa que la mayor铆a de las opiniones sobre c贸mo piensan los manifestantes son, en el mejor de los casos, conjeturas cualificadas. Adem谩s, estas expresiones de insatisfacci贸n se est谩n produciendo en todo el pa铆s, lo que hace completamente imposible realizar un "an谩lisis concreto de situaciones concretas" completamente aceptable.

  Dicho esto, hay ciertas cosas que son objetivas, como la enorme insatisfacci贸n de las masas con su situaci贸n, la vulnerabilidad econ贸mica, la opresi贸n pol铆tica con connotaciones religiosas, las constantes amenazas de guerra, etc茅tera. 

El descontento concreto expresado a principios de 2026, que inmediatamente atrajo la atenci贸n del mundo exterior, comenz贸 con las masas tomando las calles y plazas, manifestando su descontento en varias ciudades simult谩neamente. Por un lado, fue una expresi贸n de la contradicci贸n entre el pueblo y el capitalismo burocr谩tico, y las masas ejercieron su derecho m谩s obvio y sagrado: "rebelarse contra las autoridades obsoletas", como lo estableci贸 nuestro presidente Mao Zedong, en este caso contra el reaccionario r茅gimen capitalista semicolonial, semifeudal y burocr谩tico de los ayatol谩s.
 
  Por otro lado, este r茅gimen tambi茅n tuvo que responder por el da帽o econ贸mico que otros le hab铆an causado mediante sanciones intocables, incluso "ilegales" seg煤n la ley burguesa, cuyo objetivo era hacer la vida del pueblo iran铆 lo m谩s insoportable posible para luego volver este descontento contra el r茅gimen y lograr el tan ansiado "cambio de r茅gimen" (que ahora se llama golpe imperialista, aunque Trump ha dicho que el concepto de "cambio de r茅gimen" no es "PK"). V茅ase el patr贸n que se puede discernir aqu铆: Nosotros, los comunistas del mundo, hemos le铆do el Manifiesto y sabemos que son las masas las que crean la historia, lo cual es una extensi贸n de la tesis de Marx: "Toda la historia hasta ahora es la historia de la lucha de clases", y basamos toda nuestra pr谩ctica en esta tesis central del marxismo-leninismo-mao铆smo. Pero no solo nosotros lo hacemos y lo entendemos, sino tambi茅n la reacci贸n. Por eso, Estados Unidos y su perverso proyecto colonial, Israel, hacen todo lo posible para echar m谩s le帽a al fuego y pretenden explotar a los manifestantes para un supuesto "cambio de r茅gimen", a pesar de saber que el r茅gimen debe ser derrocado militarmente porque "la guerra es pol铆tica con derramamiento de sangre", y la columna vertebral de todo Estado son sus fuerzas armadas, y la Rep煤blica Isl谩mica de Ir谩n cuenta con un ej茅rcito poderoso y ha puesto gran 茅nfasis en los misiles y la defensa a茅rea, y mantiene a Israel como reh茅n, y el mundo sabe que pueden volver a lanzar sus misiles contra la odiosa Tel Aviv. 
 
Este es el trasfondo de los disturbios: el bajo nivel de vida de las masas, frustradas con el gobierno, la naturaleza reaccionaria del Estado y las actividades de los agentes del imperialismo yanqui. Las masas son, como es bien sabido, un campo de batalla para diferentes ideas e ideolog铆as, como explic贸 el Presidente Gonzalo, y la expresi贸n «las masas crean la historia» no debe entenderse ni malinterpretarse como «las masas solo crean la historia progresista», sino que incluso los fascistas, al igual que los l铆deres religiosos, pueden crear y liderar movimientos reaccionarios de masas. Las «masas» son masas de personas en movimiento, por definici贸n, y tampoco constituyen una clase espec铆fica. Tampoco hay duda de que Estados Unidos y sus principales "aliados" en el abominable r茅gimen sionista de Israel est谩n sobre el terreno distribuyendo armas peque帽as (algo reconocido en la prensa israel铆 leal a Netanyahu) y el 煤ltimo equipo de comunicaciones Starlink del multimillonario archirreaccionario Elon Musk (que est谩 prohibido en Ir谩n y esta distribuci贸n es reconocida por la reacci贸n mundial), y tambi茅n est谩n las declaraciones "espont谩neas" de Trump en sus propias redes sociales, Truth Social, de que "hemos desprotegido nuestras armas" y "venimos a salvarlos" y "destruyan edificios" y finalmente una: "¡MIGA!" Toda esta acci贸n del imperialismo yanqui durante la acalorada situaci贸n llev贸 a que las manifestaciones en algunos lugares se convirtieran en disturbios armados que, por supuesto, fueron respondidos con armas.
 
El fracasado pretendiente al trono, Phalavi, el "pr铆ncipe yanqui desempleado", respondi贸 c铆nicamente desde su cuna en Washington D. C., cuando se le pregunt贸 si su llamado a la gente a tomar las calles y plazas (con armas de fuego repartidas) condujo a la masacre, que "la gente muere en la guerra y esto es la guerra", en una entrevista en los medios yanquis. 
 
 Los disturbios han incendiado varios edificios (algunos de los cuales son mezquitas y edificios gubernamentales, as铆 como veh铆culos privados), ha habido tiroteos y circulan diversas cifras, por supuesto tomadas desde el aire, sobre el n煤mero total de muertos. Existe un mar de informaci贸n y desinformaci贸n en torno a los disturbios, pero actualmente parece que estos han amainado y que ambas direcciones han fracasado: las protestas y el plan imperialista para un cambio de r茅gimen.  
 
Es obvio para cualquiera que tenga ojos que esto es una fusi贸n de genuina insatisfacci贸n con las actividades pagadas de los provocadores y las actividades de los mon谩rquicos, y ahora piense con l贸gica: ¿Por qu茅 alguien quemar铆a mezquitas si no es para forzar un genocidio del r茅gimen provocado? ¿Por qu茅 hay tantas fotos de agentes dentro de Ir谩n con carteles instando a Trump a bombardear el pa铆s con el lema "¡Trump, ayuda!"? Lo mismo ocurre con las "fuentes primarias" citadas en los medios occidentales: Los Activistas de Derechos Humanos en Ir谩n, a menudo llamados HRA o HRAI (HRANA en los medios), son el "grupo de expertos" que los medios occidentales m谩s utilizan como fuente y han servido de base para art铆culos en, entre otros, CNN, The Wall Street Journal, NPR, ABC News, Sky News y The New York Post. Est谩 financiado por la CIA, a trav茅s de su organizaci贸n especial, la Fundaci贸n Nacional para la Democracia (NED). El segundo grupo m谩s citado es el Centro Abdorrahman Boroumand para los Derechos Humanos en Ir谩n (ABCHRI), financiado por la NED. Por supuesto, se trata de la misma NED, la organizaci贸n estadounidense de cambio de r茅gimen que intent贸 derrocar a Ch谩vez e instalar al ganador del Premio Nobel de la Paz Machado, que estuvo detr谩s de la elecci贸n de Yeltsin en Rusia en los a帽os 1990, la revoluci贸n de Maidan en Ucrania en 2014, etc. 
 
Bueno, este Phalavi n煤mero tres es claramente un t铆tere reaccionario del imperialismo estadounidense que vivi贸 su pat茅tica vida bajo la protecci贸n del imperialismo y fue criado y educado para alg煤n d铆a poder ascender al trono que se resquebraj贸 y finalmente cay贸 en 1979. Dijo: «El verdadero Ir谩n es otro Ir谩n, un Ir谩n hermoso, pac铆fico y pr贸spero. Es un Ir谩n que exist铆a antes de la Rep煤blica Isl谩mica y que volver谩 a serlo tras la ca铆da del r茅gimen islamista». Tambi茅n promete «reconocer a Israel de inmediato», etc. Es un pat茅tico vendedor que aspira a ser coronado rey. Sin embargo, hay muchos iran铆es en el extranjero que, por supuesto, odian al r茅gimen actual con tal dulzura que buscan cualquier esperanza de que los mul谩s caigan. Esto se debe a la falta de una fuerza unificadora que, en lugar de reemplazar un r茅gimen burocr谩tico-capitalista antipopular, reaccionario y vendepatria, basado en la explotaci贸n del trabajo, por otro, construya un estado mundial que defienda y que no se base en la explotaci贸n de una persona por otra.
 
 En concreto, faltan los comunistas, liderazgo proletario y un partido marxista-leninista-mao铆sta militarizado. Volvamos a esta cuesti贸n central. 
 
 Capitalismo burocr谩tico 
 
Primero, debemos abordar brevemente el "juego" que se est谩 desarrollando, que en el lenguaje universitario moderno se llama "geopol铆tica", pero que los antiguos romanos llamaban: ¡Divide y vencer谩s! El imperialismo es un coloso con pies de barro, en conspiraciones temporales, pero siempre en disputa, porque en su naturaleza (esencia) siempre hay competencia, ya que se odian entre s铆, a veces m谩s que a sus enemigos naturales. As铆 pues, todos los imperialistas sirven ante todo a sus propios intereses (por eso el proyecto de la UE es b谩sicamente un castillo de naipes), pero estos a veces coinciden con los de otros, convergen, y en este sentido no se diferencian de los reg铆menes burocr谩ticos-capitalistas.
 
  Recordemos que el imperialismo es el capitalismo actual, una fase final, monopolista, parasitario y moribundo. Del PKP, L铆nea de Masas 1988: “Bas谩ndose en la tesis del Presidente Mao, este nos ense帽a que este capitalismo burocr谩tico tiene cinco caracter铆sticas: 1) que el capitalismo burocr谩tico es el capitalismo que el imperialismo desarrolla en los pa铆ses atrasados, que incluye el capital de los grandes terratenientes, los grandes bancos y los grandes magnates burgueses; 2) explota al proletariado, a los campesinos y a la peque帽a burgues铆a y restringe a la burgues铆a media; 3) experimenta un proceso mediante el cual el capitalismo burocr谩tico se fusiona con el poder estatal y desarrolla un capitalismo monopolista estatal, comprador y feudal, de lo cual se puede entender que en la primera etapa se desarrolla como gran capital monopolista no estatal y en la segunda etapa, al fusionarse con el poder estatal, se convierte en capitalismo monopolista de Estado; 4) las condiciones para una revoluci贸n democr谩tica maduran cuando esta alcanza la c煤spide de su desarrollo; y 5) la confiscaci贸n del capitalismo burocr谩tico es crucial para la apertura a la revoluci贸n democr谩tica y necesaria para la transici贸n. “a la revoluci贸n socialista.” 
 
El capitalismo burocr谩tico es la forma enfermiza y limitada del capitalismo que se desarrolla en las naciones oprimidas y que depende de una potencia colonial, ya sea total o parcial, que las domina en diversos grados (Kosovo est谩 m谩s dominado que, por ejemplo, Turqu铆a, y sus reg铆menes, por lo tanto, tienen un margen de maniobra diferente). Un r茅gimen capitalista burocr谩tico, al igual que una potencia imperialista d茅bil, puede enfrentar a sus amos imperialistas, quienes lo dominan, para obtener ventajas. En el caso de Ir谩n, que es obviamente una naci贸n capitalista burocr谩tica, dominada como semicolonia principalmente por el imperialismo ruso y chino (y miembro tanto del grupo econ贸mico BRICS como de la Organizaci贸n de Cooperaci贸n de Shangh谩i (OCS), bajo hegemon铆a socialimperialista), se recomienda leer las obras del presidente Mao, Sobre la pr谩ctica y Sobre las contradicciones, para utilizar este m茅todo de an谩lisis en esta situaci贸n. Toda cosa o proceso consta de varias contradicciones, una de las cuales es la principal (porque no hay nada exactamente igual) y la domina, definiendo y condicionando a las dem谩s.  
 
En el mundo, la principal contradicci贸n se da entre el imperialismo y las naciones oprimidas, y en particular, en los pa铆ses del Tercer Mundo (hay varias naciones oprimidas que no pertenecen al Tercer Mundo, como Quebec y Catalu帽a, cuyas luchas pueden ser importantes, pero sin embargo secundarias en este sentido). Dentro de un pa铆s espec铆fico, la principal contradicci贸n puede ser otra. Por ejemplo, al inicio de la Guerra Popular en Per煤 en 1980, la principal contradicci贸n era la de las masas-feudalismo, mientras que la principal contradicci贸n a nivel mundial era la de imperialismo-naciones oprimidas. Cualquiera que haya estado en Am茅rica Latina o la conozca deber铆a comprender exactamente lo que esto significa. 
 
El imperialismo yanqui domina y condiciona a todos estos pa铆ses: econ贸mica, pol铆tica y militarmente. En Venezuela, tras el secuestro y bombardeo criminal de la capital, Caracas, por parte de Estados Unidos, la principal contradicci贸n del pa铆s pas贸 del capitalismo burocr谩tico-popular (el gobierno de Maduro, ahora sin Maduro) al imperialismo-naci贸n oprimido. En Ucrania, se produjo un desarrollo similar durante el ataque del imperialismo ruso, cuando el r茅gimen en torno al payaso-mendigo Zelenski era extremadamente racista, reaccionario, antipopular y, provocativamente, muy proimperialista. 
 
¿Cu谩l es la postura de los comunistas ante los reg铆menes reaccionarios? 
 
 El objetivo de los comunistas es el comunismo, y para alcanzarlo es necesario realizar constantemente an谩lisis concretos de las condiciones concretas y no partir del dogmatismo ni de intentos de adaptar el mundo y la realidad a las propias ideas. Para entender qu茅 debemos hacer en Ir谩n, podemos observar a China y al presidente Mao. Una breve lecci贸n de historia: primero, los comunistas y los nacionalistas (KMT) lucharon codo con codo contra caudillos (se帽ores feudales) y bandidos; luego, surgi贸 un conflicto y la contradicci贸n principal cambi贸; despu茅s, Jap贸n invadi贸 y se form贸 de nuevo un frente unido entre el PCCh y el KMT. Sin embargo, tras la victoria sobre el imperialismo fascista japon茅s, la contradicci贸n cambi贸 de nuevo y la guerra popular se volvi贸 contra el KMT, expulsando a estos reaccionarios al mar, quienes tuvieron que empacar y huir a Taiw谩n. El frente unido es un frente entre clases para reunir la mayor fuerza de combate posible y atacar al enemigo principal (que est谩 determinado por la contradicci贸n principal).
 
  Tambi茅n queremos enfatizar que todo es materia en cambio, subrayando la palabra cambio, y es una trampa pol铆tica caer en la idea de que un fen贸meno fue de cierta manera alguna vez. Tomemos como ejemplo la historia moderna de Ir谩n. El r茅gimen de los ayatol谩s tom贸 el poder en 1979. Estados Unidos, con un aut茅ntico esp铆ritu de divide y vencer谩s, utiliz贸 a su entonces t铆tere en Irak, Saddam Hussein, a quien arm贸 hasta los dientes con armas avanzadas (incluidas armas biol贸gicas) para atacar a Ir谩n. Tras los ocho a帽os de la guerra entre Ir谩n e Irak (1980-1988), el imperialismo estadounidense y la conspiraci贸n burocr谩tico-capitalista iraqu铆 se convirtieron en enemigos declarados. Tras la Operaci贸n Tormenta del Desierto en 1991, las sanciones y, finalmente, la Operaci贸n Libertad Iraqu铆 en 2003 (la invasi贸n estadounidense a gran escala), Irak dej贸 de ser el enemigo jurado de Ir谩n, Saddam Hussein pas贸 de ser una marioneta yanqui a un "terrorista internacional" y hoy Irak es m谩s favorable a Ir谩n que nunca.
 
 La l贸gica de los imperialistas es, como se帽al贸 Mao, "fracasar, volver a intentarlo, volver a fracasar". Son los jinetes ca铆dos del viejo mundo y est谩n condenados a la ruina estrat茅gica; son un coloso con pies de barro que flaquea y tropieza, pero eso no significa que sean inofensivos. Recordemos, sin embargo, que Mao dice que son un tigre de papel, pero tienen garras de verdad y matan a millones de personas. ¿C贸mo se aplica esto a la principal contradicci贸n en Ir谩n? Corresponde a los comunistas iran铆es analizar y definir estas contradicciones. Sin embargo, a falta de dicho an谩lisis, se presenta lo siguiente: en Ir谩n, es razonable considerar la contradicci贸n interna entre el pueblo y el feudalismo, y entre el pueblo y el r茅gimen reaccionario burocr谩tico-capitalista, que basa su dominio en dogmas religiosos y cuyo pilar es la facci贸n burocr谩tica de la gran burgues铆a, que se aferra al poder estatal por todos los medios disponibles. Sin embargo, la principal contradicci贸n internacional (imperialismo-naciones oprimidas) puede dividirse en dos o tres vertientes diferentes, ya que est谩n involucrados varios amos imperialistas.
 
1. La contradicci贸n con el imperialismo ruso, que domina principalmente el pa铆s y lo ha hecho dependiente de sus exportaciones militares sin ofrecer mucho a cambio. El r茅gimen imperialista de Putin, el "perro flaco", trabaja en connivencia y disputa con Estados Unidos, el "perro gordo", y se ha mostrado dispuesto, al igual que este, a traicionar a sus aliados, como Assad en Siria. 
 2. El socialimperialismo chino (por socialimperialismo nos referimos al socialismo de palabra, al imperialismo en esencia y en acci贸n), que se presenta como justo y como paloma de la paz, pero lleva a cabo proyectos econ贸micos imperialistas injustos (exportaciones de capital con tintes chinos) y obtiene numerosos beneficios mediante acuerdos comerciales con Ir谩n, con bienes creados gracias al esfuerzo del pueblo. 
 3. El imperialismo yanqui (y sus obedientes y serviles secuaces, las llamadas potencias occidentales "aliadas") y su banda israel铆 de asesinos, ladrones y violadores, que amenazan con destruir el pa铆s y tambi茅n con una "soluci贸n nuclear", parecen estar en la fat铆dica lista de deseos de los sionistas. 
 
 Mientras el imperialismo no establezca una colonia completa (dominaci贸n total econ贸mica, pol铆tica y militar), sino que se limite a una media colonia, no interfiera m谩s que con lo m铆nimo y se "satisfaga" con la explotaci贸n de los recursos y la poblaci贸n del pa铆s, las contradicciones internas suelen ser las m谩s importantes. Sin embargo, cuando los imperialistas invaden, secuestran, piratean, manipulan, bombardean, etc., la contradicci贸n cambia. Muchos cr铆ticos del r茅gimen iran铆 se vuelven leales (temporalmente) a su gobierno reaccionario. Muy pocos desean una invasi贸n extranjera, y para "ganar", los imperialistas deben derrotar militarmente toda resistencia, y eso solo puede lograrse mediante el genocidio. Incluso el Sr. Trump (y su gabinete fantasma) lo sabe y se pronunci贸 sobre la posibilidad de que la reciente ganadora del Premio Nobel de la Paz, Machados, se instale como dictadora t铆tere en Venezuela, afirmando (con toda raz贸n) que no cuenta con el apoyo del pueblo. Anhela que el imperialismo bombardee y asesine a su propio pueblo y se encoge de miedo ante Trump como un perro descarado. El r茅gimen de Trump sabe que, de la misma manera que el pr铆ncipe desempleado carece de apoyo en Ir谩n, el heroico pueblo iran铆 jam谩s se desangrar铆a en las calles para reinstaurar su antigua y odiada dinast铆a de lacayos corruptos de Estados Unidos y Gran Breta帽a. El sucio papel del revisionismo en Ir谩n Ahora que hemos hablado un poco sobre las contradicciones en el caso de Ir谩n, nos gustar铆a plantear otra pregunta: ¿
 
Por qu茅 falta un liderazgo proletario en Ir谩n y por qu茅 es relevante que el fracasado pretendiente al trono, desempleado, sea erigido como una nueva marioneta en el trono ca铆do?

Entonces debemos explicar, brevemente, dado lo amplio del tema, el papel del revisionismo y por qu茅 genera revoluciones a medias como las de Ir谩n en 1979, Cuba o Venezuela. Si bien la contradicci贸n principal es decisiva, cuando los comunistas hablan del "peligro principal" nos referimos a algo m谩s, algo cuyo peligro supera con creces las garras y bombas sangrientas del imperialismo: el revisionismo. El revisionismo consiste en "reescribir" el marxismo, cambiar su esencia revolucionaria y crear un pensamiento liberal sin sentido, present谩ndolo como marxista. El revisionismo, como pensamiento, no busca hacer una revoluci贸n ni instaurar el socialismo, sino, con frecuencia, permanecer como una oposici贸n de conciencia y ablandar a la extrema derecha, que vive en sus c贸modas villas y disfruta de los frutos robados de la vieja sociedad. 

 Cuando los revisionistas, por otro lado, toman el control de un pa铆s socialista, como la Uni贸n Sovi茅tica en 1956 o China en 1976, y ya poseen el poder, quieren aferrarse a 茅l con u帽as y dientes, pero a煤n as铆 juegan con ideas sobre diferentes maneras de enriquecerse a s铆 mismos y a sus seres queridos a expensas de otros en nombre del socialismo, como la cita de Deng Xiaoping: «Enriquecerse es glorioso». 

 Durante la llamada «Guerra Fr铆a», hubo dos superpotencias que eran superpotencias en el sentido de que eran marcadamente diferentes: econ贸mica, cultural, pol铆tica y militarmente en fuerza respecto a las dem谩s potencias imperialistas, y que, en general, eran muy superiores a las dem谩s: los reaccionarios liberales Estados Unidos y la Uni贸n Sovi茅tica, un pa铆s revisionista capitalista de Estado (cuando el Estado act煤a como capitalista y los revisionistas no poseen formalmente f谩bricas, sino que lo hacen en la pr谩ctica a trav茅s del Estado). La Uni贸n Sovi茅tica pronto asumi贸 un papel extremadamente reaccionario, pero en un mundo donde la gente anhelaba la revoluci贸n y el socialismo, pero tambi茅n ten铆a una confianza genuina en la Uni贸n Sovi茅tica, que anteriormente hab铆a hecho tanto bien en el mundo, como derrotar a Hitler y apoyar la lucha de todos los pueblos oprimidos contra el colonialismo, contaba con un gran apoyo internacional. Esto signific贸 que la influencia ideol贸gica sovi茅tica fue enorme, y cuando incluso la China socialista cay贸 en 1976 ante el destructivo revisionismo fascista de Deng Xiaoping, muchos movimientos se sintieron confundidos. 

 

En este caso, es en gran medida solo el Partido Comunista del Per煤 (de los partidos relevantes con las armas en la mano) el que se distanci贸 directamente del revisionismo chino y, adem谩s, fue a contracorriente e inici贸 la Guerra Popular en el Per煤 el 17 de mayo de 1980. La ideolog铆a y las cuestiones ideol贸gicas son de suma importancia, y lo primero que hacen los revisionistas cuando usurpan el poder en un partido comunista es dejar de impartir cursos de marxismo para poder vender todo tipo de disparates pol铆ticos y disparates filos贸ficos posmodernos a sus miembros y fingir que basta con leer, por ejemplo, el curso intensivo de socialismo del viejo Anders Carlsson (exl铆der del KP) y que Marx y Lenin son para l铆deres mayores que desean profundizar en curiosidades hist贸ricas.

 

Cuando exist铆a la Internacional, no hab铆a mucho espacio para que figuras extra帽as lideraran revoluciones (ciertamente hubo revisionismo, por ejemplo, trotskistas, pero permanecieron irrelevantes) porque los camaradas, y el camarada Stalin, lideraron la lucha ideol贸gica, y luego el Presidente Mao tom贸 la bandera cuando la Uni贸n Sovi茅tica fue distorsionada en la contrarrevoluci贸n de 1956. Sin embargo, despu茅s de 1976, ya no hab铆a un liderazgo reconocido y pocos conoc铆an siquiera el gran poema heroico de la historia escrito en el pueblo de Chuschi, en el departamento de Ayacucho, Per煤. De repente, el movimiento comunista internacional (MCI) perdi贸 la misma fuerza y ​​liderazgo, y los comunistas conscientes se dispersaron, creando un vac铆o ideol贸gico y, como resultado, confusi贸n pol铆tica. 
 
 Ha habido demasiada mentalidad de seguidismo en nuestra historia y una tendencia a seguirla ciegamente con la batuta. Por lo tanto, debemos dejar bien sentado que cada uno debe ser una fortaleza para su ideolog铆a, para el Presidente Gonzalo, y siempre realizar an谩lisis concretos de las condiciones concretas y, bajo cualquier circunstancia, perseverar en el camino necesario de la guerra popular y nunca reconciliarse con el revisionismo y el oportunismo. 
 
 Fue precisamente en este vac铆o ideol贸gico que los imperialistas (principalmente los yanquis bajo el presidente Jimmy Carter) tuvieron la oportunidad de enviar al Ayatol谩 Jomeini a Ir谩n en 1979 en un avi贸n fletado especialmente por Air France, con el prop贸sito colectivo de los imperialistas (en conspiraci贸n y disputa) de desviar la revoluci贸n y darle un car谩cter religioso y supuestamente inofensivo (para el imperialismo). ¿Por qu茅 los imperialistas no detuvieron la revoluci贸n iran铆? Respuesta simple: no pudieron, solo son expertos en genocidio contra masas desarmadas y en derrotas, espec铆ficamente porque la dictatorial y genocida dinast铆a Phalavi (que obtuvo sus poderes dictatoriales con el derrocamiento o "cambio de r茅gimen" de la Mossadeh elegida popularmente en 1953), con sus agentes de la SAVAK (la "S脛PO" de la monarqu铆a iran铆), tortura, desapariciones, corrupci贸n y despilfarro, y cuyas finanzas estatales estaban en ca铆da libre (y, como guinda del pastel, celebraron la fiesta m谩s cara del mundo en el desierto para el 2500 aniversario del Imperio Persa), estaba extremadamente deteriorada y el pueblo se rebel贸 y se arm贸. Sin embargo, faltaba liderazgo proletario. 
 
Los comunistas estaban o se confundieron y dividieron, y no contaban con el apoyo necesario entre las capas m谩s profundas o m谩s amplias, pero sobre todo no tuvieron la iniciativa para tomar el poder cuando el rey estaba en jaque mate (que significa precisamente "el rey est谩 indefenso" en persa). En muchos casos, fueron cegados por el Ayatol谩 que lleg贸 a Ir谩n, como el "viejo en la caja", de repente, prometiendo grandes palabras y llevando una ret贸rica antiimperialista. As铆, cuando 茅l, el Sr. Jomeini, baj贸 del avi贸n en el aeropuerto de Merhabad en Teher谩n en febrero de 1979, 茅l (quien hab铆a vivido en el extranjero durante m谩s de dos d茅cadas, la 煤ltima de las cuales en una villa en Francia) fue recibido por una multitud entusiasta y expectante. Una vez m谩s, una reafirmaci贸n de que las masas son las creadoras de la historia, independientemente del rumbo que tome esta. Los comunistas que no huyeron de Ir谩n fueron sometidos a la m谩s cruel persecuci贸n y se convirtieron en v铆ctimas de tortura y ejecuciones. Los comunistas que se identificaron con el pensamiento de Mao Zedong realizaron una heroica resistencia armada en la ciudad de Amol, en 1982, pero fueron derrotados y los arrestados fueron ahorcados y la organizaci贸n pas贸 a llamarse Sarbedaran (aproximadamente: Nosotros que mantuvimos la cabeza en alto cuando nos iban a ahorcar) y su organizaci贸n en el exilio pas贸 a afiliarse al Movimiento Revolucionario Internacionalista (RIR - en ingl茅s RIM) pero lamentablemente terminaron en las garras de Bob Avakian y el revisionismo del PCR.

¿De qu茅 son expresi贸n las protestas en Ir谩n? Las protestas en Ir谩n son expresi贸n de la agudizaci贸n y resoluci贸n de la principal contradicci贸n mundial. El imperialismo, como es bien sabido, se compone de dos polos: los imperialistas y sus lacayos, y los pueblos del mundo. La dial茅ctica nos ense帽a que, como en todo, el imperialismo se desarrolla a partir de la lucha entre sus contradicciones internas, que lo identifican, y que se constituye en la contradicci贸n principal, la que existe entre el imperialismo y las naciones oprimidas, la cual ha incrementado la explotaci贸n de los pueblos oprimidos del mundo entero.  
La fuerza de los imperialistas reside en que, mediante la explotaci贸n de los pueblos del mundo, creada a trav茅s del hambre y la pobreza, ejercida mediante la violencia, la guerra y la opresi贸n, han podido construir aparatos tecnol贸gicamente avanzados y poderosos ej茅rcitos. La fuerza de los pueblos del mundo reside en que luchan por una causa justa, que sirve a sus propios intereses, y son la mayor铆a absoluta. Bas谩ndose en la tesis de que "las masas crean la historia", la naturaleza de los imperialistas se convierte en su sepulturera. Volviendo a la dial茅ctica. Todos los fen贸menos y cosas constan de dos polos (opuestos) que crean su identidad. La lucha entre los opuestos lleva a un bando a dominar al otro, aunque esta lucha pueda ser larga y desigual. Toda cosa o fen贸meno posee, por lo tanto, una tendencia y una contratendencia. En ocasiones, una es la principal, en otras, la otra. Lo decisivo en todas las contradicciones es ver qui茅n tiene la ventaja estrat茅gica, qui茅n tiene el n煤cleo de la victoria. En la historia, la revoluci贸n es la tendencia principal cuando cada sociedad de clases ha sido reemplazada por una nueva que ha impulsado la historia, pero durante per铆odos espec铆ficos, la contrarrevoluci贸n ha sido temporalmente la tendencia principal. En los primeros tiempos del imperialismo, la contrarrevoluci贸n era la tendencia principal. Pero el imperialismo, que es el capitalismo monopolista, parasitario y moribundo, su etapa final, ya no se encuentra en ventaja estrat茅gica sobre los pueblos del mundo. En el pasado pod铆a crear colonias y semicolonias y librar victoriosas guerras de saqueo. Hoy esto ya no es posible. Hoy, los imperialistas solo pueden fracasar una y otra vez con sus planes y campa帽as. Lo 煤nico que pueden ofrecer a los pueblos del mundo es miseria, guerra y muerte. La crisis del imperialismo es evidente, a partir de la d茅cada de 1980, en la creciente dificultad para extraer plusval铆a del trabajo, lo que agudiza todas las contradicciones internas. Esto significa que los imperialistas intentan resolver este problema inherente incrementando la explotaci贸n de los pueblos del mundo, oblig谩ndolos a trabajar m谩s duro por salarios m谩s bajos, exigiendo un mayor pago por los bienes y recortando todas las victorias que los pueblos del mundo han obtenido mediante sus arduas luchas (como las migajas llamadas bienestar social), y convirti茅ndolos en carne de ca帽贸n al preparar una nueva guerra de redistribuci贸n del Tercer Mundo, que significar谩 una Tercera Guerra Mundial. Todo esto ha hecho que los pueblos del mundo sean cada vez m谩s efectivos, objetivamente hablando, y tengan la ventaja estrat茅gica. La contrarrevoluci贸n ya no es la tendencia principal en el mundo, sino la revoluci贸n. Una expresi贸n de esto es que las masas de todo el mundo se rebelan cada d铆a con m谩s fuerza. Basta con observar el a帽o pasado, un a帽o que recordaremos con cari帽o como "Un A帽o de Rebeli贸n". Esto es algo que profundizaremos en un art铆culo posterior. Pero la s铆ntesis de esto es que la revoluci贸n es la tendencia principal en el mundo actual y que los factores objetivos para la revoluci贸n y el derrocamiento del imperialismo son mejores que antes. Pero, una vez m谩s, el levantamiento de las masas puede ser usurpado por fuerzas que desv铆an la lucha de las masas. As铆 pues, a pesar de que las calles y plazas de Ir谩n no solo est谩n repletas de masas honestas y frustradas, sino tambi茅n de agentes del Mossad y filiales de la CIA, esto es una expresi贸n del fortalecimiento de los factores objetivos para la revoluci贸n en todo el mundo. De nuevo, la cuesti贸n de la centralidad del liderazgo proletario y la necesidad del Partido Comunista es evidente. Sin la constituci贸n o reconstituci贸n de Partidos Comunistas, dispuestos a iniciar, defender y desarrollar guerras populares, el levantamiento de las masas se prolongar谩, la masacre continuar谩 y se perder谩n oportunidades para que los amos sean derrocados. Vivimos en los 50-100 a帽os en que el Presidente Mao predijo que el imperialismo ser铆a barrido de la faz de la tierra. Apoyamos plenamente esta tesis, ya que las contradicciones internas del imperialismo se est谩n agudizando y es m谩s probable que los comunistas emprendan sus tareas en todo el mundo y luchen contra esta bestia que que los pueblos del mundo sigan sufriendo bajo el yugo del imperialismo.
 
S铆ntesis
 
 Es justo rebelarse y apoyar a las masas en Ir谩n y en otros lugares que se alzan contra la reacci贸n. Condenar toda injerencia y provocaci贸n imperialista. En una invasi贸n de Ir谩n, la contradicci贸n principal cambia del capitalismo burocr谩tico-popular al imperialismo-nacional. La consecuencia de esto es que nuestra postura hacia el r茅gimen reaccionario cambia seg煤n la intervenci贸n yanqui. El revisionismo ha tenido un impacto devastador en Ir谩n, que carece de un liderazgo proletario con la capacidad de liderar la lucha de las masas.
 
  ¿Qu茅 se debe hacer? En Ir谩n, todos los camaradas progresistas y de mentalidad comunista deben luchar por reconstruir su glorioso Partido Comunista bajo la gran bandera roja del mao铆smo y, con ello, retomar las contribuciones universalmente v谩lidas del Presidente Gonzalo, recogidas en la L铆nea Pol铆tica General. Estas abordan, en particular, la militarizaci贸n del Partido (un tema que probablemente ning煤n camarada iran铆 serio cuestiona) y la construcci贸n conc茅ntrica, cuyo prop贸sito es ser capaces de librar la guerra popular en una revoluci贸n de nueva democracia, derrocar el Poder reaccionario y establecer una rep煤blica popular para instaurar la dictadura del proletariado y marchar implacablemente hacia el reino de la gran armon铆a, el comunismo, mediante revoluciones culturales y en colaboraci贸n con los pueblos del mundo.
 
  En el extranjero (desde una perspectiva iran铆), se debe librar una dura lucha contra quienes han ca铆do en la tentaci贸n del imperialismo y el sionismo, y se les debe explicar con paciencia que existe un gran riesgo de que sus aspiraciones y su lucha contra la injusticia favorezcan a enemigos a煤n m谩s graves: los mon谩rquicos, Estados Unidos e Israel. Existe una antigua expresi贸n persa que dice "un lobo no se come a otro lobo" (gorg gorg ra nemikhord), lo que significa que los gobernantes corruptos y miserables est谩n unidos contra el pueblo. Sin embargo, hay que mostrar que ciertamente hay esperanza y que no se debe elegir al mejor lobo-monarca, sino que el futuro reside en el punto anterior. Esto es importante, camaradas: en el mundo actual, donde la conciencia p煤blica est谩 distorsionada, como en un castillo de naipes donde lo alto se convierte en lo bajo y lo correcto en lo incorrecto, y es dif铆cil de navegar, debemos decirlo con la mayor claridad posible para que nadie malinterprete y para que todos los que escuchen nuestras voces puedan estar seguros de que lo decimos en serio cuando gritamos:
 
 ¡YANKEE, GO HOME! 
 ¡Muerte al sionismo! ¡Defendamos a Ir谩n contra los planes de genocidio y ocupaci贸n del imperialismo! ¡rRebelarse es justo! ¡Reconstituyamos el Partido Comunista de Ir谩n como un partido militarizado con una construcci贸n conc茅ntrica! ¡Viva el mao铆smo! ¡Abajo el revisionismo! ¡Creamos un frente unido y unimos al pueblo iran铆 para el gran inicio de la guerra popular en Ir谩n! ¡Guerra popular hasta el comunismo!

Kommunisten@riseup.net!

Tuesday, January 20, 2026

Kommunisten@riseup.net!: N氓gra tankar om situationen i Iran


I en tid d氓 dumhet och ignorans upph枚jts till norm, d氓 vi styrs av landets mest inkompetenta och fr盲cka regering, och d氓 vi h枚r fr氓n det imperialistiska systemets samlade spr氓kr枚rsk枚r, som kallar sig “media” och ibland l氓tsas syssla med “journalistik”, n盲r det rapas ut i princip vad som helst 盲r det inte konstigt att det kan r氓da viss f枚rvirring. Detta 盲ven om alla, eller i alla fall merparten av korten, redan ligger p氓 bordet d氓 diverse pilsnerjournalister och folkmordsvurmare spytt upp sina reaktion盲ra in盲lvor och presenterar det som “oberoende fakta” och vi har en situation d盲r tjuven ironiskt ropar “ta fast tjuven” och slaktarligan fr氓n det p氓g氓ende folkmordet i Palestina pl枚tsligt spelar fredsduvor och 枚mmar f枚r de “fredliga demonstranter som ska h盲ngas i Iran”.

Denna text syftar till att, f枚rutom reda klarhet i det komplexa garnnystan av mots盲ttningar och intriger kring den nuvarande situationen, som f枚rdunklas av faktum som att det pl枚tsligt dyker upp blodsdrypande Israelfanor p氓 demonstrationer v盲rlden 枚ver, och USA hux flux ist盲llet vill vi ska titta p氓 Gr枚nland, till盲mpa och f枚rklara tv氓 viktiga teman. Det f枚rsta 盲r ett 枚dmjukt f枚rs枚k att analysera byr氓kratkapitalismen, dess roll och funktionss盲tt och det andra 盲r fr氓gan om mots盲ttningar, konkret hur fr氓gan om huvudmots盲ttningen f盲rgar av sig p氓 alla andra mots盲ttningar och hur det kan ske ett skifte av denna samt kommunisternas f枚rh氓llande till denna. Men denna artikel handlar fr盲mst om Iran, s氓 l氓t oss f枚rst g氓 igenom vad som h盲nt, men d氓 det Persiska riket har en m氓ngtusen氓rig historia s氓 b枚r detta ske p氓 ett synnerligen kortfattat s盲tt.

D盲remot kr盲vs vissa utvidgningar kring de grundl盲ggande teserna, och f枚r den som inte orkar l盲sa mer 盲n tre rader kommer en syntes och en vad ska vi g枚ra-lista p氓 slutet.

Om de “fredliga demonstrationerna” som blev blodiga kravaller

Lenin l盲rde oss, n盲r han talade om revolution盲ra situationer, att revolutioner kommer inte utav tal eller resolutioner, utan av att miljoner arbetare hellre 盲n att d枚 av sv盲lt v盲ljer att ge sina liv f枚r revolutionen. Folk g氓r inte ut p氓 gatorna f枚r att en misslyckad tronpretendent s盲ger s氓 i ord utan det ligger alltid mer bakom.

Det m盲nskliga t盲nkandet (medvetande) 盲r en reflektion av hennes samlade erfarenheter (sinnesintryck) som sedan processas (tanke) och f盲rgas av andra erfarenheter (sekund盲r kunskap s氓som b枚cker och TikTok) utefter hennes individuella slutledningsf枚rm氓ga som delvis formas av hennes biologiska f枚rm氓ga men prim盲rt av de materiella betingelserna. Vi 盲r s氓ledes alla en produkt av v氓r specifika omgivning och i ett modernt samh盲lle (som 盲r kollektivt beskaffat ehuru idag privat盲gt) 盲r vi allts氓 en social produkt. Det betyder att det som f枚rst och fr盲mst driver oss 盲r (f枚rutom reflexer) hj盲rnan och alla m盲nniskor har en ideologi (en samlad v盲rlds氓sk氓dning), 盲ven om de f枚rnekar detta med “jag bryr mig inte om politik”, och denna ideologi 盲r s盲llan uttalad men den finns objektivt d盲r. Men den ideologiska f枚rest盲llning som de flesta har 盲r en ovetenskaplig ideologi som h盲rr枚r till den h盲rskande klassen som avsiktligen och systematiskt p氓verkar denne. Gemensamma intressen h氓ller samman grupper och det mest viktiga 盲r det ekonomiska, det vill s盲gs ditt l盲ge i samh盲llsproduktionen, detta 盲r din klass, exempelvis proletariatet. Eftersom klasserna har olika intressen p氓g氓r en st盲ndig konflikt mellan dessa, b氓de i id茅v盲rlden och i ekonomisk dagskravskamp (l枚n, arbetstid, fikapausens l盲ngd, hyra etcetera), vilket 盲r klasskamp och det 盲r den som blossade upp i Iran fr盲mst p氓 grund av ekonomiska fr氓gor kring brist p氓 livets n枚dtorft.

Klasskampen 盲r drivkraften i historien och det 盲r den mest centrala tesen i Marx och Engels Kommunistiska manifest fr氓n 1848. Men varf枚r 盲r den det? Jo, d盲rf枚r att det 盲r den mest grundl盲ggande mots盲ttningen (arbete och kapital – konkret arbetare mot kapitalister) i kapitalismen och liknande i varje klassamh盲lle. Konkret handlar det om hur envar f氓r mat p氓 bordet: 盲r du n氓gon som arbetar eller livn盲r eller n氓gon som parasiterar p氓 andra? F枚r de h盲rskande 盲r den viktigaste fr氓gan hur de drar ut rikedomar (exploatera) utan att alstra ett verkligt och farligt motst氓nd p氓 halsen. I klassamh盲llet handlar det s氓ledes fr氓n h盲rskarnas perspektiv att stoppa de som arbetar att t盲nka som arbetare utan att fostra prolet盲rer med ett kapitalistiskt sinnelag och kapitalistiska dr枚mmar. I Irans fall vill den kontrarevolution盲ra regeringen f氓 folket att inte se sig som arbetare och b枚nder utan som unders氓tar, via religi枚sa dogmer till regimen, detta p氓 ett korporativt s盲tt.

脛nnu tydligare blir detta om man tar som exempel en ockupation fr氓n ett land 枚ver ett annat, s氓som vid skapandet av en koloni. N盲r en individ 盲r f枚rtryckt och dess levnadsf枚rh氓llanden inte kan tillgodoses under nuvarande f枚rh氓llanden och n盲r dennes ideologiska f枚rst氓else av denna situation i kombination med kunskap om alternativ till det nuvarande (kan vara en medveten kommunistisk f枚rst氓else likv盲l som avundsjukans lystra blickar p氓 livsstilen i F枚renta staterna) s氓 kan detta leda till aktion (l盲s v盲l: kombinationen av objektiva faktorer och subjektivt medvetande). I Iran 盲r livet relativt h氓rt (j盲mf枚rt med Sverige) men 盲ven relativt l盲tt (j盲mf枚rt med Palestina) f枚r gemene man. Ayatollans regim 盲r djupt reaktion盲r, i m氓nga avseenden medeltida i sitt styre, och ekonomin 盲r v盲ldigt pressad. Ut枚ver detta finns det i Iran gott om information tillg盲nglig om omv盲rlden vilket v盲cker tanken “vi kan ha det annorlunda” (detta g盲ller alla, 盲ven i Sverige t盲nker m氓nga “jag borde leva i Thailand” – principen 盲r universell inte endast relaterad till fattigdom). Det kr盲vs 盲ven en analys f枚r att tanke ska bli till handling och analysen kan leda en till olika slutsatser. Exempelvis:

A: Jag lever fattigt → Jag kan bli rik om jag vinner p氓 lotto, det har jag sett p氓 TV → Jag k枚per en liten lott.

eller…

B: Jag lever fattigt → Jag kan bli till vi om vi organiserar oss → Vi ser de historiska exemplen → Vi kan, vill och ska segra i folkkrig.

S氓, f枚r att f枚rst氓 skeendet och de tillsynes v盲xlande lojaliteterna m氓ste vi utg氓 fr氓n den interna situationen inuti Iran, och f枚rst d盲refter kan vi ta till oss utlandsiraniers analys. Det sker p氓 samma s盲tt som vi hanterar och s盲rskiljer en prim盲r fr氓n en sekund盲rk盲lla. D氓 denna prim盲rk盲lla 盲r extremt s盲llsynt betyder det att de mesta tankar kring hur demonstranterna t盲nker blir p氓 sin h枚jd kvalificerade gissningar, och dessutom sker dessa missn枚jesyttringar i hela landet och d盲rmed 盲r det fullkomligt om枚jligt att g枚ra en fullst盲ndigt godtagbar “konkret analys av konkreta situationer”. Med det sagt, finns det vissa ting som 盲r objektiva, s氓som att massorna hyser ett enormt missn枚je med sin situation, ekonomisk utsatthet, politiskt undertryckning med religi枚sa toner, st盲ndigt krigshot och s氓 vidare.

Det konkreta missn枚je som kom till uttryck i b枚rjan av 2026, som omedelbart fick omv盲rldens uppm盲rksamhet, b枚rjade i och med att massor gick ut p氓 gator och torg och visade sitt missn枚je i flera st盲der simultant. Det var dels ett uttryck f枚r mots盲ttningen folket-byr氓kratkapitalismen och massorna tog ut sin mest sj盲lvklara och heligaste r盲tt, att “g枚ra uppror mot f枚rlegade auktoriteter”, s氓som v氓r Ordf枚rande Mao Zedong etablerade, i detta fall mot den reaktion盲ra halvkoloniala, halvfeodala och byr氓kratkapitalistiska Ayatollaregimen. 脜 andra sidan fick 盲ven denna regim st氓 till svars f枚r skada som andra 氓samkat den ekonomiskt genom otagliga, 盲ven enligt den borgerliga r盲tten “olagliga”, sanktioner vars syfte 盲r att g枚ra livet f枚r folket i Iran s氓 odr盲gligt som m枚jligt f枚r att senare kunna v盲nda detta missn枚je mot regimen i syfte att 氓stadkomma ett efterl盲ngtat “regimskifte” (som man numera kallar en imperialistisk kupp 盲ven om Trump sagt att begreppet “regimskifte” inte 盲r “PK”). Se m枚nstret som kan sk枚njas h盲r:

Vi, v盲rldens kommunister har l盲st Manifestet och vet att det 盲r massorna som skapar historien, vilket 盲r en f枚rl盲ngning av Marx tes “all hittillsvarande historia 盲r historien om klasskamp”, och l盲gger hela v氓r praktik p氓 denna marxismen-leninismen-maoismens centrala tes, men inte bara vi g枚r och f枚rst氓r detta, utan 盲ven reaktionen. Det 盲r d盲rf枚r USA och deras perversa kolonialprojekt p氓 steroider, Israel, g枚r allt f枚r att kasta eld p氓 l氓gorna och 枚nskar utnyttja demonstranterna f枚r s氓 kallade “regimskifte”, 盲ven om de vet att regimen m氓ste st枚rtas milit盲rt f枚r “krig 盲r politik med blodsutgjutelse”, och ryggraden i varje stat 盲r dess v盲pnade styrkor och den islamska republiken Iran har en stark arm茅 och har satt stort fokus p氓 missiler och luftv盲rn, och h氓ller Israel som gisslan, och v盲rlden vet de kan 氓nyo s盲nda sina missiler mot det f枚rhatliga Tel Aviv.

Detta 盲r bakgrunden till kravallerna, det vill s盲ga massornas l氓ga levnadsstandard med frustration 枚ver regeringen och statsskickets reaktion盲ra karakt盲r samt Yankee-imperialismens agentverksamhet. Massorna 盲r som bekant “ett slagf盲lt” f枚r olika id茅er och ideologier som Ordf枚rande Gonzalo f枚rklarade, och uttrycket “massorna skapar historien” ska inte f枚rst氓s eller misstolkas som “massorna skapar bara progressiv historia” utan 盲ven fascister kan skapa och leda reaktion盲ra massr枚relser, tillika religi枚sa ledare. “Massorna” 盲r m盲ngder av m盲nniskor i r枚relse, rent definitionsm盲ssigt, och 盲r heller ingen specifik klass. Det r氓der heller ingen tvivel att USA och deras viktigaste “allierade” i den vederv盲rdiga sionistregimen i Israel befinner sig p氓 plats och delar ut b氓de handeldvapen (n氓got som erk盲nts i israelisk Netanyahutrogen press) och den senaste Starlinkutrustningen f枚r kommunikation av den 盲rkereaktion盲ra miljard盲ren Elon Musk (vilken 盲r f枚rbjuden i Iran och detta utdelande erk盲nns av v盲rldsreaktionen), och h盲r finns 盲ven Trumps “spontana” uttalanden p氓 sin egen sociala media, Truth Social, att “vi har os盲krat v氓ra gev盲r” och “vi kommer och r盲ddar er” och “inta byggnader” och slutligen ett: “MIGA!”. Allt detta agerande fr氓n yankee-imperialismen under den upphettade situationen ledde till att demonstrationerna p氓 vissa platser 枚vergick i v盲pnade kravaller som givetvis besvarades v盲pnat.

Den misslyckade tronpretendenten, Phalavi, den “arbetsl枚se yankee-prinsen”, har fr氓n sin trygga vagga i Washington DC cyniskt svarat p氓 fr氓gan om hans uppmaning till folket att g氓 ut p氓 gator och torg (med utdelade eldvapen) lett till slaktandet, att “folk d枚r i krig och detta 盲r krig” i en intervju i yankee-media. Kravallerna har br盲nt ett antal byggnader (varav en del mosk茅er och statsbyggnader samt privatbilar) och det har f枚rekommit skottlossning och det fl枚dar diverse siffror, givetvis tagna fr氓n luften, kring det totala antalet d枚da. Kring kravallerna finns ett hav av information och desinformation men det tycks i dagsl盲get som att kravallerna avtagit, och b氓da riktningarna misslyckats: protesterna  och imperialisternas plan f枚r regimskifte. Uppenbart f枚r alla med 枚gon 盲r att detta 盲r ett sammansm盲ltande av genuint missn枚je med provokat枚rers betalda verksamhet, och monarkisternas verksamhet, och t盲nk nu logiskt:

  • Varf枚r skulle n氓gon br盲nna mosk茅er om inte f枚r att tvinga fram ett folkmord fr氓n den provocerade regimen?

  • Varf枚r florerar det bilder p氓 agenter inuti Iran med skyltar som kallar Trump till att bomba landet med parollen “Trump help!”

Detsamma g盲ller att ang氓ende de ”prim盲rk盲llor” som citeras i v盲sterl盲ndsk media:

  • Human Rights Activists In Iran, ofta kallade HRA eller HRAI, HRANA i media, 盲r den ”expertgrupp” som v盲sterl盲ndska medier anv盲nder mest som k盲lla och har lagt till grunden artiklar i bland annat CNN , The Wall Street Journal , NPR , ABC News , Sky News och The New York Post. Den 盲r finansierad av CIA, genom dess specialorganisation, National Endowment for Democracy (NED).

  • Den n盲st mest citerade 盲r Abdorrahman Boroumand Center for Human Rights in Iran (ABCHRI) och 盲r finansierad av NED. Detta 盲r givetvis samma NED, USA:s regimskifteorgansation, som f枚rs枚kte st枚rta Chavez och installera nobelsfredspristagaren Machado, l氓g bakom valet av Jeltzin i Ryssland under 1990-talet, Maidanrevolutionen i Ukraina 2014 etcetera.

N氓v盲l, denne Phalavi nummer tre 盲r uppenbart en total reaktion盲r nickedocka till USA-imperialismen som levt sitt patetiska liv under imperialismens skydd och n盲rts och fostrats f枚r att en vacker dag kunna tilltr盲da den tron som r盲mnade och slutligen f枚ll 氓r 1979. Han sa “det riktiga Iran 盲r ett annat Iran, ett vackert, freds盲lskade och 枚verfl枚dande Iran. Det 盲r ett Iran som existerade f枚re den islamiska republiken och skall bli s氓 igen efter att den islamistiska regimen fallit”. Han lovar dessutom att omedelbart “erk盲nna Israel” etcetera. Detta 盲r en patetisk f枚rs盲ljare som hoppas tills盲ttas som kung. Emellertid 盲r det m氓nga Iranier i utlandet som givetvis hatar den sittande regimen s氓 till den milda grad att de drar varje halmstr氓 de kan finna f枚r ett hopp att mullorna ska falla. Detta 盲r ett resultat av att det saknas en enande kraft, som ist盲llet f枚r att byta ut en folkfientlig, reaktion盲r, landsutf枚rs盲ljande byr氓kratkapitalistisk regim, byggd p氓 exploatering av arbete, mot en annan, bygger upp en stat v盲rld att f枚rsvara som inte 盲r byggd kring den ena m盲nniskans utsugning av den andra – konkret, det fattas kommunister, prolet盲r ledning och ett militariserat marxist-leninistiskt-maoistiskt parti och l氓t oss 氓terkomma kring denna centrala fr氓ga.

Byr氓kratkapitalismen

F枚rst beh枚ver vi ber枚ra lite av det “spel” som spelas runt omkring, som p氓 modernt universitetsspr氓k kallas “geopolitik”, men som de gamla romarna hade kallat: Divide et Impere! (S枚ndra och h盲rska!). Imperialismen 盲r en koloss p氓 lerf枚tter i tempor盲ra sammansv盲rjningar men st盲dse i tvist, d盲rf枚r att i deras natur (essens) finns alltid en konkurrens, d氓 de hatar varandra, ibland mer 盲n sina naturliga fiender. S氓, alla imperialister tj盲nar allts氓 sina egna intressen fr盲mst (detta 盲r f枚rklaringen till att EU-projektet i grunden 盲r ett korthus), men dessa sammanfaller ibland med andras, de konvergerar, och i detta avseende skiljer de sig inte heller fr氓n byr氓kratkapitalistiska regimer. Kom ih氓g att imperialismen 盲r kapitalismen av idag, en sista fas, monopolistiska, parasit盲r och d枚ende.

Fr氓n PKP, Masslinjen 1988:

“Utifr氓n Ordf枚rande Maos tes l盲r han oss att denna byr氓kratkapitalism har fem k盲nnetecken: 1) att byr氓kratkapitalismen 盲r den kapitalism som imperialismen utvecklar i de efterblivna l盲nderna, som omfattar kapital fr氓n storgods盲garna, storbankerna och magnaterna inom storborgarklassen, 2) den exploaterar proletariatet, b枚nderna och sm氓borgarklassen och begr盲nsar mellanbourgeoisien, 3) den genomg氓r en process genom vilken byr氓kratkapitalismen sammansm盲lter med statsmakten och utvecklar en statlig, komprador och feodal monopolkapitalism, utifr氓n vilket man kan f枚rst氓 att den i det f枚rsta stadiet utvecklas som monopolistiskt storkapital som inte 盲r statligt och i den andra fasen, n盲r den sammansm盲lter med statsmakten, utvecklas till monopolistisk statskapitalism, 4) f枚ruts盲ttningarna f枚r en demokratisk revolution mognar n盲r den n氓r h枚jdpunkten i sin utveckling, och 5) att konfiskera byr氓kratkapitalismen 盲r avg枚rande f枚r att 枚ppna upp f枚r den demokratiska revolutionen och n枚dv盲ndigt f枚r att 枚verg氓 till den socialistiska revolutionen.”

Byr氓kratkapitalism 盲r den sjuka och fj盲ttrade form av kapitalism som utvecklas i de f枚rtryckta nationerna och som 盲r beroende av en hel, eller halv kolonialmakt som dominerar dem i olika grad (Kosovo 盲r mer dominerat 盲n till exempel Turkiet och dess regimer har s氓ledes olika man枚vreringsutrymme). En byr氓kratkapitalistisk regim kan liksom en svag imperialistmakt spela ut sina imperialistherrar, som dominerar dem, mot varandra f枚r att vinna f枚rdelar. I fallet Iran, som uppenbarligen 盲r en byr氓kratkapitalistisk nation, som domineras som halvkoloni av huvudsakligen den ryska och den kinesiska imperialismen (och 盲r med i b氓de det ekonomiska organet BRICS och det politiskt-milit盲ra Shanghai samarbetsorganisation (SCO), under socialimperialistisk hegemoni).

Om konceptet huvudmots盲ttning

Ett l盲stips h盲r 盲r Ordf枚rande Maos Om praktiken och Om mots盲ttningar f枚r att anv盲nda denna analysmetod i denna situation. Varje ting eller process best氓r av ett antal mots盲ttningar varav en 盲r huvudmots盲ttning (d盲rf枚r att det existerar inget exakt eller totalt lika) och dominerar tinget eller processen och definierar och s盲tter sin f盲rg p氓 de andra. I v盲rlden 盲r huvudmots盲ttningen mellan imperialismen och de f枚rtrycka nationerna och h盲r i synnerhet l盲nderna i tredje v盲rlden (det finns flera f枚rtryckta nationer som inte tillh枚r den tredje v盲rlden s氓som Qu茅bec och Katalonien vars kamper kan vara viktiga men 盲ndock sekund盲ra i detta avseende). Inom ett specifikt land kan huvudmots盲ttningen vara en annan. Till exempel vid folkkrigets inledande i Peru 1980 var huvudmots盲ttningen massorna-feodalismen samtidigt som huvudmots盲ttningen p氓 v盲rldsniv氓 var imperialismen-f枚rtryckta nationer. Alla som varit i eller k盲nner situationen i Latinamerika b枚r f枚rst氓 exakt vad detta inneb盲r. Yankee-imperialismen dominerar och f盲rgar av sig i alla dessa l盲nder: ekonomiskt, politiskt och milit盲rt. I Venezuela tog, i och med USA:s kriminella kidnappning och bombning av huvudstaden Caracas huvudmots盲ttningen i landet och f枚r盲ndrades fr氓n folket-byr氓kratkapitalismen (Maduroregeringen, nu utan Maduro) till f枚rtryckt nation – imperialism. I Ukraina fanns en liknande utveckling vid den ryska imperialismens angrepp d氓 regimen kring tiggar-clownen Zelensky var ytterst rasistisk, reaktion盲r och folkfientlig och provocerande mycket proimperialistisk.

Vad 盲r d氓 kommunisternas st盲llning gentemot reaktion盲ra regimer?

Kommunisternas m氓l 盲r kommunismen och f枚r att komma dit m氓ste man konstant g枚ra konkret analys av konkreta f枚rh氓llanden och inte utg氓 fr氓n dogmatism eller f枚rs枚k att anpassa v盲rlden och verkligheten efter sina egna f枚rest盲llningar. F枚r att f枚rst氓 hur vi b枚r g枚ra i Iran kan vi titta p氓 Kina och Ordf枚rande Mao. En snabb historielektion: F枚rst slogs kommunisterna och nationalisterna (KMT) sida vid sida mot krigsherrar (feodalherrar) och banditer, sen blev det konflikt och huvudmots盲ttningen 盲ndrades, sen invaderade Japan och det blev 氓nyo en enhetsfront mellan KKP och KMT, men efter segern mot den japanska fascist-imperialismen 盲ndrades mots盲ttningen igen och folkkriget v盲nde sig mot KMT och f枚rdrev dessa reaktion盲rer ut i havet och de fick ta sitt pick och pack och fly till Taiwan. Enhetsfronten 盲r en front mellan klasser f枚r att uppb氓da st枚rsta m枚jliga slagstyrka i syfte att sl氓 mot huvudfienden (som avg枚rs av huvudmots盲ttningen). Vi vill 盲ven understryka att allt 盲r materia i f枚r盲ndring, med ordet f枚r盲ndring understruket, och det 盲r en politisk f盲lla att fastna i ett 氓sk氓dningss盲tt f枚r att ett fenomen var p氓 ett visst s盲tt en g氓ng i tiden.

Ta Irans moderna historia som exempel. Ayatollaregimen grep makten 1979. USA, i sann s枚ndra och h盲rska anda, anv盲nde sin d氓 marionettdocka i Irak, Saddam Hussein, som de v盲pnade till t氓rna med avancerade vapen (inklusive biologiska) f枚r att sl氓 mot Iran. Efter Iran-Irakkrigets 8 氓r (1980-1988) v盲nde USA-imperialismen och den irakiska byr氓kratkapitalismens sammansv盲rjning till tvist och blev svurna fiender. Efter Operation Desert storm 1991, sanktioner, och slutligen Operation Iraqi Freedom 2003 (USA:s fullskaliga invasion) hade Irak v盲nt fr氓n att vara Irans svurna d枚dsfiende, Saddam Hussein hade f枚rvandlats fr氓n Yankeedocka till ”internationell terrorist och idag 盲r Irak mer Iran-v盲nligt 盲n n氓gonsin f枚rr.

Imperialisternas logik 盲r ju som Mao p氓pekade att “misslyckas – f枚rs枚ka p氓 nytt – misslyckas p氓 nytt”, de 盲r den gamla v盲rldens fallna ryttare och 盲r d枚mda till underg氓ng strategiskt, de 盲r en kollos p氓 lerf枚tter som vacklar och fumlar men det betyder inte de 盲r ofarliga. Kom ih氓g dock att Mao s盲ger att de 盲r en papperstiger men har riktiga klor och d枚dar miljoner m盲nniskor.

Hur till盲mpas detta med huvudmots盲ttning i Iran?

Det 氓ligger de iranska kommunisterna att slutligen analysera och definiera dessa mots盲ttningar, men i brist p氓 tillg氓ng p氓 en s氓dan analys presenterar i f枚ljande: i Iran 盲r det rimligt att se det p氓 f枚ljande s盲tt att mots盲ttningen inom landet mellan folket och feodalismen samt mellan folket och den reaktion盲ra byr氓kratkapitalistiska regimen, som baserar sitt v盲lde p氓 religi枚sa dogmer och vars st枚ttepelare fr盲mst 盲r den byr氓kratiska fraktionen av storborgerskapet som klamrar sig fast vid statsmakten med alla tillbuds st氓ende medel. Men den internationella huvudmots盲ttningen (imperialismen-f枚rtryckta nationer) kan h盲r delas in i tv氓 eller tre olika sp氓r, d氓 flera imperialistiska herrar 盲r involverade.

1. Mots盲ttningen med den ryska imperialismen som fr盲mst dominerar landet och gjort det beroende av sin milit盲rexport utan att ge mycket tillbaka. Putins imperialistiska regim, den “magra hunden”, arbetar i sammansv盲rjning och tvist med USA, “den feta hunden”, och har visat sig redo att, liksom USA, s盲lja ut sina allierade, s氓som Assad i Syrien.

2. Den kinesiska socialimperialismen (med socialimperialism menas socialism i ord, imperialism i v盲sen och handling) som framst盲ller sig som r盲ttf盲rdiga och som fredsduvor men genomf枚r or盲ttvisa imperialistiska ekonomiska projekt (kapitalexport med kinesiska f枚rtecken) och extraherar m氓nga f枚rdelar genom handelsavtal med Iran varor skapade av folkets slitsamma arbete.

3. Yankee-imperialismen (och deras lydiga och lismande underhuggare de s氓 kallade “allierade” v盲stmakterna) samt dess israeliska m枚rdarf枚rband av hundar, r枚vare och v氓ldt盲ktsm盲n som hotar f枚rg枚ra landet och 盲ven en “k盲rnvapen-l枚sning” tycks finnas p氓 sionisternas 枚desm盲ttade 枚nskelista.

S氓 l盲nge imperialismen inte inr盲ttar en helkoloni (total dominans ekonomisk, politisk, milit盲r) utan h氓ller sig med en halvkoloni, och inte l盲gger sig i mer 盲n ett minimum och “n枚jer sig” med att exploatera landets resurser och folk 盲r det ofta de interna mots盲ttningarna de viktigaste, men n盲r imperialisterna invaderar, kidnappar, sj枚r枚var, manipulerar, bombar och s氓 vidare d氓 盲ndras mots盲ttningen. D氓 blir m氓nga av regimkritikerna i Iran lojala (tempor盲rt) med deras reaktion盲ra styre. Ytterst f氓 vill ha en invasion fr氓n utlandet, och f枚r att “vinna” m氓ste imperialisterna besegra allt motst氓nd milit盲rt, och det kan endast g枚ras genom folkmord. 脛ven mister Trump vet (och hans sp枚kkabinett) detta och uttalade sig om den senaste nobelpristagaren i fred, Machados, m枚jlighet att installeras som marionettdiktator i Venezuela och sa (helt korrekt) att hon har inte “folkets st枚d”. Hon ivrar ju f枚r att imperialismen ska bomba och m枚rda det egna folket och kryper f枚r Trump som en skamsen hund. Trumpregimen vet att p氓 samma s盲tt saknar den arbetsl枚se prinsen st枚d i Iran. Det iranska hj盲ltemodiga folket skulle aldrig bl枚da p氓 gatorna f枚r att 氓terinf枚ra sin gamla hatade dynasti av korrupta lakejer till USA och Storbritannien.

Revisionismens smutsiga roll i Iran

Nu, n盲r vi talat lite om mots盲ttningar i fallet Iran 枚nskar vi lyfta en annan fr氓ga. Varf枚r fattas det ett prolet盲rt ledarskap i Iran och varf枚r 盲r den misslyckade arbetsl枚se tronpretendenten 枚verhuvudtaget aktuell att lyfta upp som ny nickedocka p氓 den fallna tronen?

D氓 m氓ste vi f枚rklara, kortfattat ty 盲mnet 盲r digert, revisionismens roll och varf枚r revisionismen alstrar halvgjorda revolutioner som i Iran 1979, p氓 Kuba eller i Venezuela? 脛ven om huvudmots盲ttningen avg枚r s氓 盲r det s氓 att n盲r kommunister pratar om “huvudfaran” s氓 menar vi n氓gonting annat, n氓got vars farlighet vida 枚verstiger imperialismens blodiga klor och bomber, n盲mligen revisionismen. Revisionism 盲r att “skriva om” marxismen, att 盲ndra dess revolution盲ra v盲sen och komma med en meningsl枚s liberal tanke och paketera den som marxistisk. Revisionismen som tanke vill inte g枚ra revolution eller inf枚ra socialism utan, oftast, vill de vara kvar som en samvetets opposition och mildra den yttersta h枚gern d盲rf枚r att de lever i sina bekv盲ma villor och njuter av det gamla samh盲llets stulna frukter. N盲r revisionister d盲remot tar 枚ver ett socialistiskt land, s氓som Sovjetunionen 氓r 1956 eller Kina 氓r 1976, och redan besitter makten vill de med n盲bbar och klor klamra sig fast vid den, men 盲nd氓 leka med id茅er kring olika s盲tt att berika sig och sina n盲rmaste p氓 andras bekostnad i socialismens namn, s氓som Deng Xiaopings citat “att bli rik 盲r 盲rofullt”.

Under det s氓 kallade “kalla kriget” fanns tv氓 supermakter som var supermakter i det avseende att de markant skilde sig: ekonomiskt, kulturellt, politiskt och milit盲rt i styrka fr氓n de andra imperialistmakterna och att de sammantaget var de andra vida 枚verl盲gsna: det reaktion盲rt liberala F枚renta staterna, och det revisionistiska statskapitalistiska (n盲r staten agerar kapitalist och revisionisterna inte formellt 盲ger fabriker men g枚r det i praktiken via staten) Sovjetunionen. Sovjetunionen kom snabbt att spela en ytterst reaktion盲r roll men i en v盲rld d盲r folket dels 枚nskade revolution och socialism, men 盲ven hade ett genuint f枚rtroende f枚r Sovjetunionen som tidigare gjort s氓 mycket gott i v盲rlden, s氓som att besegra Hitler och st枚dja alla f枚rtryckta folkens kamp mot kolonialismen, hade de ett stort st枚d runt omkring v盲rlden. Detta innebar att Sovjets ideologiska inflytande var enormt och n盲r 盲ven det socialistiska Kina f枚ll 1976 till f枚rm氓n f枚r den f枚rd盲rvsbringande fascistiska revisionismen under Deng Xiaoping blev m氓nga r枚relser f枚rvirrade. H盲r 盲r det i stort s盲tt enbart Perus kommunistiska parti (av de partier som var relevanta med vapen i hand) som direkt tog avst氓nd fr氓n den kinesiska revisionismen och dessutom gick mot str枚mmen och inledde folkkriget i Peru 17 maj 1980.

Ideologi och ideologiska fr氓gor 盲r av yttersta vikt och det f枚rsta revisionister g枚r n盲r de usurperar makten i ett kommunistiskt Parti 盲r att sluta h氓lla studier i marxism f枚r att de ska kunna pr氓ngla p氓 medlemsk氓ren alla m枚jliga varianter av politisk dynga och filosofisk postmodern geggamoja och l氓tsas att det r盲cker att l盲sa till exempel gamle Anders Carlssons (f枚re detta ledare i KP) snabbkurs i socialism och att Marx och Lenin 盲r f枚r 盲ldre ledare som vill f枚rkovra sig i historisk kuriosa.

N盲r Internationalen fanns existerade inte s氓 mycket utrymme f枚r konstiga avarter att leda revolutioner (visst fanns revisionism, till exempel trotskister men de f枚rblev irrelevanta) d盲rf枚r att kamraterna, och Kamrat Stalin ledde den ideologiska kampen och sedan tog Ordf枚rande Mao 枚ver fanan n盲r Sovjet f枚rvreds i kontrarevolutionen 1956, men efter 1976 fanns inte l盲ngre n氓gon erk盲nd ledning och f氓 k盲nde ens till den historiens stora hj盲ltedikt som skrevs i byn Chuschi i departementet Ayacucho i Peru, och helt pl枚tsligt fanns inte samma kraft och ledning inom den internationella kommunistiska r枚relsen (IKR) och de medvetna kommunisterna skingrades och det skapades ett ideologiskt vakuum, och politisk f枚rvirring till f枚ljd d盲rav. Det har i v氓r historia f枚rekommit allt f枚r mycket svans-mentalitet och en tendens att blint f枚lja den med f盲ltherrestav. D盲rf枚r m氓ste vi rista i sten att var och en m氓ste vara en f盲stning f枚r v氓r ideologi, f枚r Ordf枚rande Gonzalo och alltid g枚ra konkret analys av konkreta f枚rh氓llanden och under varje f枚rh氓llanden framh盲rda i folkkrigets n枚dv盲ndiga v盲g och aldrig f枚rsona sig med revisionismen och opportunismen.  

Det 盲r just i detta ideologiska vakuum som m枚jlighet fanns f枚r imperialisterna (fr盲mst j盲nkarna under president Jimmy Carter) att 1979 skicka Ayatolla Khomeini till Iran i ett specialchartrat Air France plan, detta i imperialisternas samlade syfte (i sammansv盲rjning och tvist) att leda revolutionen p氓 villov盲gar och ge den en religi枚s och f枚rmodad harml枚s (f枚r imperialismen) pr盲gel.

Varf枚r stoppade inte imperialisterna den iranska revolutionen? Enkelt svar: de f枚rm氓dde inte, de 盲r bara experter p氓 folkmord mot obev盲pnade massor och nederlag och konkret d盲rf枚r att den diktatoriska och folkm枚rdande Phalavidynastin (som erh枚ll sina diktatoriska befogenheter med st枚rtandet, eller “regimskiftet” av den folkvalde Mossadeh 氓r 1953) med sina SAVAK (iranska monarkins “S脛PO”) agenter, tortyr, f枚rsvinnanden, korruption och sl枚seri och vars statsfinanser var i fritt fall (och som gr盲dde p氓 moset genomf枚rde de v盲rldens d氓 dyraste partaj i 枚knen f枚r att fira perserrikets 2 500 氓rs jubileum) extremt fallf盲rdig och folket reste sig och var v盲pnat. Emellertid fattades det prolet盲r ledning. Kommunisterna var eller blev f枚rvirrade och splittrade och hade inte erforderligt st枚d bland de djupaste eller bredaste lagren men framf枚rallt hade de inte initiativet att gripa makten n盲r kungen var i schack matt (som betyder just “kungen 盲r hj盲lpl枚s” p氓 persiska). I m氓nga fall blev de f枚rblindade av Ayatollan som kom till Iran lite som “gubben i l氓dan”, pl枚tsligt och lovade vitt och brett och f枚rde en antiimperialistisk retorik. S氓, n盲r han, herr Khomeini, nedsteg fr氓n planet p氓 Merhabad-flygplatsen i Teheran i februari 1979 m枚ttes han (som levt i mer 盲n 2 decennium utomlands, varav sista tiden i en villa i Frankrike) av en entusiastisk och f枚rv盲ntansfull folkmassa. 脜terigen en 氓terbekr盲ftelse att massorna 盲r skaparna av historien oavsett vilken riktning historien tar.

De kommunister som inte flydde fr氓n Iran utsattes f枚r den grymmaste f枚rf枚ljelsen och blev offer f枚r tortyr och avr盲ttningar. De kommunister som tillerk盲nde sig till Mao Zedongs t盲nkande genomf枚rde ett hj盲ltemodigt v盲pnat motst氓nd i staden Amol, 氓r 1982, men blev besegrade och de gripna blev h盲ngda och organisationen kom att kallas Sarbedaran (ungef盲r: Vi som h枚ll huvudet h枚gt n盲r vi skulle h盲ngas) och deras exilorganisation kom att anslutas till den Revolution盲ra internationalistiska r枚relsen (RIR – P氓 engelska RIM) men tyv盲rr hamnade de i klorna p氓 Bob Avakian och RCP:s revisionism.

Vad 盲r protesterna i Iran ett uttryck f枚r?

Protesterna i Iran 盲r ett uttryck f枚r v盲rldens huvudmots盲ttning h氓ller p氓 att sk盲rpas och l枚sas. Imperialismen best氓r ju som k盲nt av tv氓 poler, imperialisterna och dess lakejer och v盲rldens folk. Dialektiken l盲r oss att, precis som i alla ting, utvecklas imperialismen utifr氓n kampen mellan dess interna motsatser, som identifierar denna, vilket utg枚rs av huvudmots盲ttningen, den mellan imperialismen och de f枚rtryckta nationerna, vilket har 枚kat exploateringen av hela v盲rldens f枚rtryckta folk. Imperialisternas styrka ligger i att de genom utsugning av v盲rldens folk, skapat genom hunger och n枚d genomf枚rt med v氓ld, krig och f枚rtryck, har kunnat bygga teknologiskt avancerade apparater och v盲ldiga milit盲rer. V盲rldens folks styrka ligger i att de k盲mpar f枚r en r盲ttf盲rdig sak, som tj盲nar dess egna intressen, och 盲r den absoluta majoriteten. Utifr氓n tesen att ”massorna skapar historien” blir imperialisternas natur dess d枚dsgr盲vare.

脜terigen till dialektiken. Alla f枚reteelser och ting best氓r av tv氓 poler (motsatser) som skapar dess identitet. Kampen mellan motsatserna leder till att den ena sidan 枚vertar den andra 盲ven om denna kamp kan vara l氓ngvarig och oj盲mn. Varje ting eller f枚reteelse besitter s氓ledes en tendens och en kontratendens. I vissa tider 盲r den ena huvudsaklig och i andra tider 盲r den andra huvudsaklig. Det som 盲r avg枚rande i alla mots盲ttningar 盲r att se vem som har det strategiska 枚vertaget – vem har k盲rnan till segern? I historien 盲r revolutionen huvudtendensen d氓 varje klassamh盲lle har ersatts av ett nytt vilket har drivit historien fram, men under s盲rskilda perioder har kontrarevolutionen varit huvudtendensen tempor盲rt. Under imperialismens tidiga dagar utgjorde kontrarevolutionen huvudtendensen. Men imperialismen, som 盲r monopolistiskt, parasit盲r och d枚ende kapitalism, dess slutgiltiga stadium, befinner sig inte l盲ngre i ett strategiskt 枚vertag gentemot v盲rldens folk. F枚rr kunde den skapa kolonier och halvkolonier och bedriva segerrika rovkrig. Idag g氓r det inte l盲ngre. Idag kan imperialisterna bara forts盲tta att misslyckas och 氓terigen misslyckas med sina planer och f盲ltt氓g. Det enda imperialisterna har att erbjuda v盲rldens folk 盲r mis盲r, krig och d枚d.

Imperialismens kris m盲rks, med utg氓ngspunkt fr氓n 1980-talet, i att det blir sv氓rare och sv氓rare f枚r de att extrahera merv盲rde fr氓n arbetet, vilket g枚r att alla mots盲ttningar inom imperialismen sk盲rps. Detta g枚r att imperialisterna f枚rs枚ker l枚sa detta inneboende problem genom att 枚ka utsugningen av v盲rldens folk genom att tvinga de att arbeta h氓rdare f枚r l盲gre l枚n, kr盲va mer betalt f枚r varor och genom att sk盲ra ned p氓 alla de segar v盲rldens folk vunnit genom sina h氓rda kamper (s氓som smulorna som kallas v盲lf盲rd) samt genom att f枚rvandla m盲nniskor till kanonmat genom att f枚rbereda sig f枚r ett nytt omf枚rdelningskrig av den tredje v盲rlden, vilket kommer att inneb盲ra ett tredje v盲rldskrig. Allt detta har gjort att v盲rldens folk allt mer, rent objektivt, 盲r mer slagkraftiga 盲n f枚rr och har det strategiska 枚vertaget. Det 盲r inte l盲ngre kontrarevolutionen som 盲r huvudtendensen i v盲rlden utan det 盲r revolutionen.

Ett uttryck f枚r detta 盲r att v盲rlden 枚ver g枚r massorna fler uppror f枚r varje dag som g氓r. Titta bara p氓 det senaste 氓ret, ett 氓r som g盲rna kan minnas som ”Ett 氓r i uppror”. Detta 盲r n氓got som vi kommer att elaborera i en efterf枚ljande artikel. Men syntesen av detta 盲r att revolutionen 盲r huvudtendensen i v盲rlden idag och att de objektiva faktorerna f枚r revolution och imperialismens bortsopande 盲r b盲ttre 盲n f枚r.

Men 氓terigen, massornas uppror kan usurperas av krafter som f枚r massornas kamp p氓 villov盲gar. S氓, trots att Irans gator ochr torg inte bara kryllar av 盲rliga frustrerade massor, utan 盲ven av Mossadagenter och CIA-filialer, s氓 盲r detta ett uttryck f枚r att de objektiva faktorerna f枚r revolution v盲rlden 枚ver st盲rks. 脜terigen 盲r det h盲r fr氓gan om det prolet盲ra ledarskapet 盲r centralt och n枚dv盲ndigheten av det Kommunistiska partiet 盲r klart f枚r alla att se. Utan konstitueringen eller rekonstitueringen av de Kommunistiska partierna, redo att inleda, f枚rsvara och utveckla folkkrig, kommer massornas uppror f枚rl盲ngas, masslakten fortl枚pa och m枚jligheter f枚r herrar att st枚rts kommer att missas. Vi lever i de 50-100 氓ren som Ordf枚rande Mao f枚rutsp氓dde att imperialismen kommer att svepas bort fr氓n jordens yta. Vi st氓r helt och h氓llet bakom denna tes d氓 imperialismen interna mots盲ttningar sk盲rps och det 盲r mer troligt att kommunisterna 氓tar sig sina uppgifter v盲rlden 枚ver och bek盲mpar denna best 盲n att v盲rldens folk ska forts盲tta lida under imperialismens ok!

Syntes

Det 盲r r盲tt att g枚ra uppror, st枚d de massor i Iran och annorst盲des som reser sig mot reaktion盲rer.

F枚rd枚m all imperialistisk inblandning och provokation.

Vid en invasion av Iran 盲ndras huvudmots盲ttningen fr氓n folket-byr氓kratkapitalismen till nation-imperialismen.

Konsekvensen d盲rav 盲r att v氓r st盲llning till den reaktion盲ra regimen 盲ndras avh盲ngigt en yankee-intervention.

Revisionismen har haft en f枚r枚dande inverkan i Iran som saknar prolet盲rt ledarskap med f枚rm氓gan att leda massornas kamp.

Vad m氓ste g枚ras?

I Iran m氓ste alla framstegsv盲nliga och kommunistiskt sinnade kamrater k盲mpa f枚r att 氓terskapa sitt 盲rorika Kommunistiska parti under maoismens stora r枚da fana och med detta ta till sig Ordf枚rande Gonzalos universellt giltiga bidrag, som finns samlade i den Allm盲npolitiska linjen och i synnerhet handlar dessa om militariseringen av Partiet (en fr氓ga som nog inte ifr氓gas盲tts av n氓gon allvarligt sinnad iransk kamrat) och koncentrisk konstruktion vars syfte 盲r att vara kapabel att f枚ra folkkrig i en nydemokratisk revolution, st枚rta regeringen och sedan uppr盲tta en folkrepublik f枚r att inf枚ra proletariatets diktatur f枚r att medelst kulturrevolutioner och skuldra vid skuldra med v盲rldsfolken obevekligt marschera in i den stora harmonins rike, kommunismen.

I utlandet (utifr氓n ett iranskt perspektiv) m氓ste det f枚ras en h氓rd kamp mot de som fallit f枚r imperialismen och sionismens locktoner och det m氓ste t氓lmodigt f枚rklaras f枚r dem att det finns en stor risk att deras str盲van och kamp mot en or盲ttvisa spelar i h盲nderna p氓 v盲rre fiender, monarkister, USA och Israel och det finns ett gammalt persiskt uttryck som s盲ger “en varg 盲ter inte en annan varg” (gorg gorg ra nemikhord) vilket betyder att de korrupta och nesliga h盲rskarna h氓ller ihop mot folket. Dock m氓ste det framl盲ggas att det visst det finns hopp och att man m氓ste inte v盲lja f枚rsta b盲sta ulv-monark utan framtiden ligger under f枚reg氓ende punkt.

Detta 盲r viktigt, kamrater: i v盲rlden av idag d盲r det allm盲nna medvetandet f枚rvrids, s氓som i lustiga huset d盲r upp blir ner och r盲tt blir fel och det 盲r sv氓rt att navigera, m氓ste det s盲gas mer 盲n tydligt s氓 att ingen ska missf枚rst氓 och att var och en som h枚r v氓ra r枚ster ska vara f枚rs盲krade att vi menar allvar n盲r vi ropar:

YANKEE GO HOME! D脰D 脜T SIONISMEN!

F脰RSVARA IRAN MOT IMPERIALISMENS PLANER P脜 FOLKMORD OCH OCKUPATION!

DET 脛R R脛TT ATT G脰RA UPPROR!

REKONSTITUERA IRANS KOMMUNISTISKA PARTI SOM ETT MILITARISERAT PARTI MED KONCENTRISK KONSTRUKTION!

LEVE MAOISMEN! NED MED REVISIONISMEN!

SKAPA EN ENHETSFRONT OCH ENA IRANS FOLK F脰R DET STORA INLEDANDET AV FOLKKRIGET I IRAN!

FOLKKRIG TILL KOMMUNISMEN!

 

Kontakta oss via Kommunisten@riseup.net!