PERU: REPORT ON THE CURRENT SITUATION (Update)

 

 

For a class-conscious union line!

COMMITTEE FOR THE DEFENSE OF

THE UNIFIED SUTEP

“FOR THE REORIENTATION AND CLASS-CONSCIOUS RECONSTITUTION OF SUTEP FROM THE GRASSROOTS TO THE NATIONAL EXECUTIVE COMMITTEE”

“TO RAISE, DEFEND, AND APPLY THE CLASS-BASED UNION LINE AND UNWAVERING PRINCIPLES, ENDORSEED IN THE STATUTES OF SUTEP UNION (1972-2003)”

STATEMENT

LONG LIVE INTERNATIONAL WORKERS' DAY 2026!

The SUTEP UNION Defense Committee, with a class-based stance, expresses its fervent class-based greetings to the Peruvian and international proletariat, to the teachers of the Public Schools, and to our beloved and indestructible people, in the context of May Day: International Workers' Day, a date to raise the banner of “Rebellion is justified,” declaring the Next:

International Context:

Oppressed Nations are the foundation of transformations within the context of intensifying contradictions, primarily fueled by the Principal Contradiction: Imperialism versus Oppressed Nations.

The Middle East is ablaze, and the proletariat is struggling intensely, with the prospect of the collapse and disintegration of imperialism within 100 to 150 years and the triumph of the "Society of Great Universal Harmony," without exploiters or exploited. The Principal Contradiction: Imperialism versus oppressed peoples and nations of the Third World, is shaking the countries of the globe. Thus, as a continuation of the First Campaign initiated in June 2025, the imperialist-Zionist War of Aggression, launched on February 28, 2026, against the people of Iran by the United States, with the Zionist state and instrument of Israel, is unfolding under the false pretense that the people of Iran: “is a threat to the security of the United States and Israel due to its development of nuclear weapons and long-range missiles…” And the lies continue as part of their abject Low-Intensity Warfare: lying to generate favorable public opinion. On March 1st, they had bombed more than 2,000 targets, assassinating Iran's Supreme Leader, Ayatollah Ali Khamenei, along with his entire family. His son, Mukhta Khamenei (403-2026), has been chosen as his successor, and consequently, in these war crimes perpetrated by imperialism-Zionism, they have failed to eliminate the leadership of Iran. The more than 2,000 “targets” of this abject attack were against the civilian population, against the cities where the Iranian people live.

On February 28, 2026, 185 girls, teachers, and parents were killed at the Minab Primary School in Iran. The girls killed in this execrable genocide ranged in age from 7 to 12. The imperialist-Zionists, with the US President, the arch-reactionary and genocidal Donald Trump, and Netanyahu of the Zionist State of Israel as their representatives, had planned this vile "Epic Fury" campaign to eliminate the leadership, crush, defeat, and subjugate the Iranian people, and "change the regime." But their perfidious plans have been thwarted by the heroic resistance of the Iranian people, who even struck their aircraft carrier, the "Abraham Lincoln," considered "invincible" by the supposed "most powerful army on earth," with four missiles, rendering it inoperable and forcing it to flee. The missiles have also destroyed more than eight bases of US imperialism, and the genocidal Netanyahu had to flee to Berlin (Germany) in the early stages of this execrable imperialist-Zionist War of Aggression.

The people of Iran launch powerful hypersonic missiles that impact the territory of the fascist, genocidal, and Zionist state of Israel. These treacherous actions are linked to the campaigns waged against the people of Venezuela and the "encirclement" of the people of Cuba, as well as the fallacious "ceasefire in Iran," which in reality is further genocide against the heroic Iranian people.

US imperialism, in collusion and struggle with the nuclear superpower of Russia and the Chinese imperialism of Xi Jinping, intends to dominate the oppressed peoples and nations of the Third World and offload its crises, through US imperialist tariffs, onto the shoulders of the people. But their days are numbered; they will "bite the dust of defeat." And against this imperialist-Zionist War of Aggression, the people of Iran confront it with a just and righteous War of National Resistance. The balance sheet of the Imperialist-Zionist War of Aggression is resounding:

In this First Campaign, the Iranian people have dealt the fascist beasts a resounding defeat. The abject Yankees boast of having murdered more than 38 million people since 1971, with various lies, perpetrating horrendous genocides. They are mobilizing 50,000 members of their army to occupy Iran. Experts in murdering children, teachers, and families, as in the Minab Primary School: 168 girls murdered. This hyena has encountered a people who, with a War of National Resistance, are striking precise blows, shooting down their "invisible" planes and rendering their largest aircraft carriers in the world inoperable.

In short, the imperialist beast is living its last gasps, and even if they use their atomic weapons as they are plotting, they will be crushed by the peoples of the world, led by their vanguard. They have fabricated a false "ceasefire" to "re-arm," but their accomplice, the Zionist state of Israel, continues to perpetrate genocide against the heroic people of Palestine and Lebanon.

And in Latin America, there is a generalized crisis generated by outdated bureaucratic capitalism, where semi-feudal and semi-colonial countries, subjected primarily to Yankee imperialism, are engaged in a sharp class struggle between the big bourgeoisie and the landowners who hold political power against the people. Composed of these social classes—peasantry, proletariat, petty bourgeoisie—even the bourgeoisie is conditioned by the interests of the oppressor and dominant class, as seen in the countries of Chile, Brazil, Mexico, and Peru. In this painting, one can observe the enormous concentration of "wealth" by a handful of Big Bourgeois and Landowners.

National Context;

Currently, a general crisis and decay of the State and Government System is evident, marked by intermittent institutional corruption.

The current historical moment is summarized in these main contradictions: masses/feudalism, primarily the poor peasantry, against landowners; people/bureaucratic capitalism, workers against this fascist, genocidal, and traitorous regime; nation/imperialism, the Peruvian people against the fire sale and plundering of natural resources by transnational and monopolistic companies of Yankee imperialism, primarily. And we must also consider the claws of Chinese imperialism: the investment in the Chancay Mega-port in Lima, amounting to 4.5 billion dollars.

In Peru, just 17 families possess a vast fortune amassed from the wages, absolute surplus value, hunger, and misery of the people, totaling more than 90,328,800,000 (ninety billion three hundred twenty-eight thousand eight hundred thousand million soles). In Engineer Ernesto Linares Macaro. The richest families in Peru, 2024 (INFOBAE, January 6, 2025). And the “struggle for land” persists: “almost 1,400,000 hectares have been transferred to large private capital in the last two decades, and in the agricultural sector alone, deals have been made for almost 320,000 hectares. What can we say about these transfers? First of all, that almost 80% of the land was transferred by the State to private individuals, through auctions, awards, and concessions. Then, the agents of the new land concentration in the country are fully identified economic groups or independent companies, such as Gloria, Romero, Oviedo, or Dyer, which participate indiscriminately in the auctions of mega-irrigation projects, in the sugar and biofuels sector, and in the land market with enormous subsidies directed by the State” (Brutal Reconcentration of Land on the Peruvian Coast, Alejo Relzundi Silvera, May 13, 2023).

After successive “coups d'état,” the lawyer Jeri and the other lawyer and former magistrate, Balcazar, criminally charged with stealing money from the Lambayeque Bar Association and authoring Law 32171, which allows the State to grant job “appointments” to his children, and complicit in the actions of the Fujimori political “cartels,” Acuña, López Aliaga, and other parasites, They live off Congress and the State; the country is mired in a generalized crisis where Congress serves to enact legislation that supports and grants “impunity” to crime, with all branches of government rotten with illicit activity and dominated by the “institution of corruption.” They even appointed a member of the mafia (a criminal organization known as the “White Collars”) to the Public Prosecutor's Office, the Attorney General, Tomás Aladino Gálvez, to shelve complaints and protect the thugs in the Public Administration. They have even removed a judge, Dr. Delia Espinoza, to give them “free rein” and have taken over the Public Prosecutor's Office.

In the following table, landowners concentrate vast agricultural areas, with a centuries-old land problem that remains unresolved: Colombia, 81%; Peru, 77%; Chile, 74%; Paraguay, 66%. A fascist, genocidal, and traitorous regime, then, selling off natural resources piece by piece. “Strategic” resources—uranium, lithium, iron, copper, hydrocarbons, and, more recently, “rare earth elements”—are primarily for the benefit of U.S. imperialism. The people suffer chronic hunger, intensified overexploitation, and impoverished wages compared to the lavish salaries of the privileged bureaucracy, amidst rampant inflation and the fire sale of natural resources; in addition to a systematic denial of the people's rights. The class struggle unfolds with growing popular protest, which the Big Bourgeoisie seeks to crush with repression and genocide. Now, any inhabitant of Peru who exercises the fundamental right to free expression, thought, and protest is arrested and imprisoned to be sanctioned as a “terrorist.”

There is, therefore, a continuity of a fascist, genocidal, and traitorous regime, initiated on April 5, 1992, and to preserve it, they have staged their farce and electoral fraud for April 12, 2026: “General Elections.” These elections are a means of domination and an instrument to attempt to crush the struggles of the people and, centrally, their vanguard, as well as to preserve this outdated social order that only benefits the Big Bourgeoisie, the Landowners, and the Bureaucratic Capitalism of Yankee imperialism, primarily. According to the ONPE (National Office of Electoral Processes), the presidential election has these partial results: Keiko Fujimori of Fuerza Popular, with 17.091%, representing the Big Bourgeoisie, Buyer Faction, has the most votes; followed by Roberto Sánchez of Juntos por el Perú, representing the Big Bourgeoisie, Bureaucratic Faction, with 12.038%. followed by Rafael López Aliaga, in third place, of Popular Renewal, with 11.880%. Consequently, they advance to the second round, to be held on June 7, 2026, between the two leading candidates for President of the Republic. Immediately upon losing these elections, López Aliaga protested the process, demanding that they be annulled. The National Office of Electoral Processes (ONPE) responded that they cannot be annulled, and even the international observers support them, arguing that they were conducted normally.

These general elections were organized by the exploiting and oppressive classes of the people, namely the Big Bourgeoisie with its two factions colluding and vying for political power: the Comprador Big Bourgeoisie and the Bureaucratic Big Bourgeoisie, with the support of U.S. imperialism, specifically its ambassador to the country. They do not benefit, nor will they ever benefit, the people. They are part of the Parliamentary Cretinism designed to renew and replace the representatives of the Big Bourgeoisie and the Landowners. They represent the path of the Bourgeoisie; they are not the path of the People. Furthermore, these sham elections serve to uphold the Three Great Mountains that oppress and exploit us, skinning us alive to produce absolute surplus value: Imperialism, primarily Yankee imperialism, Bureaucratic Capitalism, and Semi-feudalism. The central task is to topple these Three Mountains to break the chains of brutal exploitation, hunger, and misery.

Therefore, do not vote; because doing so implies endorsing this outdated social order and the Comprador Big Bourgeoisie, which seized power in 1980, as well as the Landowners, Bureaucratic Capitalism, and even Yankee imperialism. It's 14 centuries of oppression, since the emergence of the State in the 7th century, and 200 years of a Bourgeois Republic, with a "democracy" used only to exploit and oppress the Peruvian people. In this context, the decaying Landowning/Bureaucratic State, with its rotten "State Powers," is organizing the General Elections on April 12-13, 2026, to replace authorities and renew the reactionary Congress, saturated with lackeys of the exploiters and now boasting even more parasites: the 60 "Senators" and 130 Deputies. A unique feature is that it is the Senate that will replace the President of the Republic in cases of "declaration of vacancy," and it is "indissoluble": it cannot be dissolved.

Therefore, the General Elections are a constant means and instrument throughout the country's history to "legitimize" this outdated social order, which is in the midst of a generalized crisis. And whoever "wins" these General Elections will implement more fascism, genocide, and the sell-off of our nation, because it is the path of the bourgeoisie and never of the people. And the people also have another path: the Democratic Path, which is the path of Mariátegui, led by the unfading Vanguard of the working class, pure steel and embodying the Scientific Ideology of the Proletariat, which has become a New, Third, and Superior Stage. This path will bring down the Three Mountains that have plunged us into inequity, chronic hunger, misery, and oppression.

Time will tell: Imperialism is not eternal. For the people, and the people alone, are the creators of history, guided by the light of the Universe, the “proletarian steel” sustained by the unfading and invincible Scientific Ideology of the Proletariat, now embodied since December 26, 2022, in the revived New International: The International League of Communists (ILC). And these facts are historical, not “apologetics”; they are brilliant actions of a historical nature that only the outstanding vanguards of the class have so clearly defined.

They cunningly employ Low-Intensity Warfare (distributing food contaminated with pathogens and rotten meat to students in the village) and the nefarious strategy of "masses against masses" to manipulate the lives of teachers and drag them into the pigsty of "meritocracy": "promotion within the teaching ranks," which, as we have reiterated, is a reactionary tactic designed to privatize public schools and lead to their mass dismissal. Meritocracy is a sinister plan of Yankee imperialism.

LONG LIVE THE GROWING POPULAR PROTEST AND ITS DEVELOPMENT IN PERU!

DOWN WITH THE GENOCIDAL, FASCIST, AND TREASONOUS DICTATORSHIP!

LONG LIVE THE HEROIC WAR OF NATIONAL RESISTANCE OF THE PEOPLES OF PALESTINE AND IRAN!

LONG LIVE THE STRUGGLES OF THE INTERNATIONAL PROLETARIAT AND ITS VANGUARD!

SUTEP UNION DEFENSE COMMITTEE Lima, April 29, 2026

LOGO OF THE COMMITTEE FOR THE MAY 1, 2025, STATEMENT:

 

 

Bandera Roja Bolivia: Karl Marx (208 Años)

"...Los comunistas no tienen por qué guardar encubiertas sus ideas e intenciones.  Abiertamente declaran que sus objetivos sólo pueden alcanzarse derrocando por la violencia todo el orden social existente. Tiemblen, si quieren, las clases gobernantes, ante la perspectiva de una revolución comunista.  Los proletarios, con ella, no tienen nada que perder, como no sea sus cadenas.  Tienen, en cambio, un mundo entero que ganar. ¡Proletarios de todos los Países, uníos!". (Marx y Engels, El Manifiesto del Partido Comunista).
Clip:
Karl Marx (200 Años). Bandera Roja Feat Contratake MC (Chile, 2018).

 

PKP: Andra världskriget utgör en händele av historiskt vidsträckt betydelse.

 

| Nyheter

Introduktion:

Innan vi presenterar den del av transkriptionen av Ordförande Gonzalos tal på Perus kommunistiska partis (PKP) I:a Partikongress 1988, en framställning inför antagandet av texten: Angående Gonzalos tänkande, som behandlar den historiska betydelsen av Andra världskriget, så vill vi reda ut lite allmän bakgrundsfakta (punkt 1), som vi kunnat plocka fram ur den borgerliga medier, och därur vi fann några data som kommer klargöras i inlägget. Denna bakgrund följs av en sammanfattning av Ordförande Gonzalo, (punkt 2) som återkommer som hans tals avrundning.

1. Allmän bakgrund

Andra världskriget tog slut i Europa i och med de sovjetiska truppernas firade av erövringen av Berlin och med USA:s och Storbritanniens styrkor som avancerade in i norra och södra Tyskland.

Det var den 8 maj 1945 (9 maj för länderna i Östeuropa), och datumet firas varje år av alla de länder som segrade i andra världskriget, särskilt i Ryssland.

Den tyske diktatorn Adolf Hitler begick självmord den 30 april 1945, och den slutliga kapitulationen undertecknades den 8 maj 1945 i Berlin, huvudstaden för det besegrade nazistiska regimen i Tyskland, inför representanter från Sovjetunionen, USA, Storbritannien och Frankrike.

Även om kapitulationsceremonin ägde rum den 8 maj, högtidlighåller vissa länder, såsom Ryssland och Belarus, dagen den 9 maj. Detta beror på att när kriget i Europa formellt avslutades enligt det undertecknade dokumentet, den 8 maj kl. 23.01 (Berlin-tid), var det redan den 9 maj 01:01 i Moskva och andra tidszoner längre österut.

2: Sammanfattning av Ordförande Gonzalos rapport.

“Andra världskriget är en händelse av vidsträckt (sp. trancendental – övers.) betydelse. Sovjetunionens prestige kom att höjas till skyarna. Det räcker med att läsa världspressen från denna period, ni kamrater, var givetvis inte födda då, men med ålder tillkommer vissa fördelar och jag kan dra mig till minnes när Segerdagen skedde, och jag befann mig då i hamnen Callao, (som är Perus huvudstad Limas hamndistrikt, nära där Kongressen hölls- övers.) som nu är mycket nära där vi befinner oss, eller hur? Föreställ er alla fabriksvisslorna och fartygens mistlurar som tjuter för Tysklands kapitulation! För då var kriget redan vunnet, sen var det såklart en annan sak att avsluta det. Tänk er en sådan allmän glädjeyra, och jag kommer väl ihåg som om det var igår, och tidningarnas fylldes av spaltmeter om atombombens löften, att den likt en stryprem (sp. garrote, verktyg från en typisk spansk avrättningsmetod medelststrypning kallad garrotering – övers.) skulle skrämma de redan rädda (underförstått den japanska imperialismen- övers.) , och vi frågade oss: finns det risk för total förintelse, för Jordens fullständiga desintegration? Bomberna sågs dock av många som en nödvändigt och om det nu var så illa ställt med dem, så skulle vetenskapsmännen verkligen ha tillåtigt att de släpptes? Det skulle inte ha varit logiskt! Att inte förstå detta betyder att inte förstå den politiska essensen som föranleder ett krig och man kan heller inte se vapen som ett verktyg i funktion av politiska målsättningar. Dessa små men kraftfulla bomber dödade över 60.000 människor i Hiroshima; i Nagasaki var det över 145.000. Hur som helst var det gärningar av avgörande betydelse som kom att ingjuta kraftfulla intryck i medvetandet på de av oss som upplevde dessa turbulenta tider.”

Ordförande Gonzalo, 1988

Efter denna nödvändiga introduktion och sammanfattning som framlagts ovan kommer följande utlovade del av rapporten som vi valt att titulera:

Andra världskriget utgör en händele av historiskt vidsträckt betydelse.

Andra världskriget utgör en händele av historiskt vidsträckt betydelse, och rent tekniskt sett inleddes det 1939 och avslutades 1945 och nu får ni ursäkta mig om jag uttrycker sådanna skolboksförtydliganden, men jag tror det är viktigt att vi alla lägger sådant på minnet, och stundom misstänker jag att det finns kamrater bland oss som faktiskt inte känner till, och om jag inte misstar mig i detta förfarande så är det väl att föredra att jag upprepar sådant ni redan vet, än att vissa lämnas bakom och följaktligen inte förstår.

Det vi nu avhandlar är om Andra världskriget vars karraktär delvis är ett imperialistiskt rövarkrig, där de slåss om världsherravälde, såsom det till och med formulerades av Tyskland under Hitler, (Weltherrschaft-övers.) men samtidigt var det, och det är den andra aspekten, ett socialismens försvarskrig som utvecklade revolution. Så ser vi det, och det är klart som kristall och det är följaktligen riktigt att från Sovjetunionens perspektiv så var deras krig ett Stort fosterländskt krig.

Jag insisterar nu kamrater, vi bekämpar obevekligen revisionismen, och därför får vi nu inte glömma eller tappa bort vissa aspekter och det Stora fosterländska kriget var ett rättfärdigt försvarskrig, så har det definierats rätt och slätt och här utvecklades världsrevolutionen, därför att utöver det ärorika historiska försvaret – som kom att kosta Sovjetunionen mer än 20 miljoner döda – så pågick även en antiimperialistisk kamp som utbredde sig i de förtryckta nationerna och i synnerhet i Kina.

Och varför hävdar vi att detta främst skedde i Kina? Det är här bra att påminna oss om att Kina under lång tid uppehöll cirka 60 % av den japanska kejserliga armén, därför är vi inte eniga när vissa bara pratar om “västfronten och östfronten”, och således behandlar helheten som om det blott och endast avgjordes och utspelades i Europa. Dessa blundar för det som pågick i Östern, vilket var en stor kampfront och därutöver en stor revolutionär front. Det är felaktigt, enligt vår åsikt, när man försöker reducera det hela till de västerländska imperialisters ageranden, och framför allt framhäver de USA:s handlingar. Det överensstämmer emellertid helt enkelt inte med fakta.

Tvärtom så avgjordes saker mycket mer av de stora motståndskrig som fördes i de för förtryckta nationerna, såsom Kina, Korea, Burma, Indonesien, Filippinerna etcetera. Där flydde imperialistmakterna likt råttor då folket i dessa nationer tog till vapen. De av dessa folk som dessutom hade förmånen att ha ett framgångsrikt kommunistparti kunde segra och gjorde ytterligare framsteg, medan de som inte hade ett sådant åtminstone kunde lyckas i förhandlingar befria sig från att vara kolonier (hel– till skillnad från halvkolonier-övers), som till exempel Indonesien, som slutade vara en koloni under Holland som en konsekvens av detta krigs följder.

Bakom detta världskrig så fanns det en ondsint mörk plan: ett korståg mot självaste Sovjetunionen, och jag betonar här ordet korståg dels för att ordet med sina medeltida rötter tydligt uttrycker sin reaktionära kärna och dessutom så presenterade självaste Hitler det just som ett antibolsjevikiskt korståg då de hade en ondskefull dröm att sopa bort Sovjetunionen från jordens yta. Dårskap! En bräcklig dröm av glas och kristall! De kastade sig huvudstupa mot proletariatets diktatur, som stod stadigt under ledning av Partiet och kamrat Stalin, och de kastade sig mot det ryska proletariatet samt hela det ryska folket.

Kamrater: det skrevs i historiens hjältemodiga sidor! – Stalingrad! Den mest enastående kampen i stadsmiljö som var en utdragen gatustrid, som är den form som genererar mest död. Där kämpade man inte bara hus för hus, utan även rum för rum och det är dessa kapitel som har skakat om världen. Och i detta kan vi se tydligt det smutsiga spel som de allierade imperialisterna spelade: Förenta staterna och Storbrittanien, för i detta fall kan jag inte nämna Frankrike, som ju var under ockupation – och blev taget på enbart 18 dagar – som är svekfulla och höll tillbaka den inledande invasionen av kontinenten från norr, en invasion som hade kunnat slå mot hjärtat av Tyskland, varför? Jo, de satte sina förhoppningar till att fascisttyskland skulle besegra Sovjetunionen.

Vi vet alla fullt väl kamrater, och vi måste dra oss tillminnes, att denna fascistoffensiv som leddes av nazisterna, bistådda av de italienska fascisterna och de spanska Franco-fascisterna och de använde hela den ekonomiska makten från det underkuvade Europa. De satte in en och en halv miljon män, självaste tyska arméns blomstrande elit, 75% av sitt flygvapen, och de trängde in på Unionens mark. Men Kamrat Stalin hade viserligen hanterat diplomatin både i stort och smått – med handlingar såsom (fattas text i transkriberingen – övers.)

…den Tysk-Sovjetiska ickeangreppspakten var nödvändig (fattas text i transkriberingen – övers.)

…några påpekar dock att detta “inte hindrade invasionen av Sovjetunionen”, men dessa typer vet inte vad de talar om, ty det är en sak att vinna tid, och en annan att veta och förutse att Tyskland var nödgade och dömda att slå mot Sovjet, varför? Jo, för de kunde omöjligen ha fortsatt sin aktion i Väst med en sådan mäktig och farlig fiende som Sovjet i ryggen, som dessutom har en bördig och oerhört rik jord med en fantastisk potential. Ja, kamrater, detta måste vi klargöra, och dessutom ta till oss och se och behandla verkligheten sådan den är, för på så sätt förstår vi också på vilken grund dagens socialimperialism (åsyftas det revisionistiska Sovjetunionen från 1956 -övers.) baseras på, och de har ett folk på över 200 miljoner, invasionen var således oundviklig. Här måste man framhäva den sovjetiska underrättelsetjänstens skarpsinne och genomträngande förmåga – det var underrättelsetjänst! – de lyckades ta reda på vilken dag invasionen skulle ske. Man säger att detta “inte tjänade nått till” – de rapar fram tomma ord och fraser!

Vad kunde Ryssland göra inför en sådan massiv attack? De kunde tillämpat en strategisk defensiv och det var något som de faktiskt gjorde – vi som kommunister i folkkrig förstår mycket väl vad stategisk defensiv innebär – och utöver detta kvarlämnades ingenting åt angriparna i den brända jordens-taktik, bara avskalad mark. Kamraterna hade djärvheten att fatta höga och svåra beslut att spränga monumentala verk, såsom det berömda kanalbygget som förbinder Volga med Don, en konstruktion som krävt många års arbete – den blev helt zonika sprängd! Tyskarna hade inte ens kunnat drömma om att kamraterna skulle vara kapabla att göra detta, ty de tänkte att sovjeterna inte skulle våga spränga sitt mödosamma och viktiga projekt. Kamrater, proletariatets diktatur stod på spel, revolutionen likaså, och vi kan varken låta tvivel hejda oss, eller få oss att stanna av, såsom Ordförande Mao förklarade: i försvar av varje stycke mark eller tingest. Det är sådanna som vi är, vi kommunisterna.

Angriparna kom att stånga sina huvuden blodiga mot Leningrads portar, liksom vid Moskvas och Stalingrads och i de ockuperade områderna möttes de inte enkom av bränd jord, utan det kvarstannade gerillaförband och enskilda individer som tagit sitt bästa gevär över axeln och fyllt renseln med ammunition och lite vodka för att uthärda kölden, och för att slå ut en av dessa måste tyskarna offra 10 män, och det var i genomsnitt kamrater! Så det var inte så enkelt som tyskarna trott, tänk på det kamrater! Och deras offensiv var en militär plan av hög kvalitet smidd av de högsta och mest skarpsinniga av de tyska militärledarna, och tyskarna har som bekant en tradition av krig och de har gång på gång prövats. De tänkte: på tre månader skulle de erövra hela Sovjetunionen, på tre månader.

Kamrat Stalins förutsåg och vidtog åtgärder redan på 1930-talet i och med den stora omvandlingen av industri och landsbygd, och hade allokerat fabriker till andra sidan Uralbergen och dessutom skapat förutsättningar för att kunna överge självaste Moskva, och detta är sant, allt var redan klappat och klart utifall att de inte, i sista instans skulle kunna försvara staden. Att den skulle försvaras var dock det beslut som fattats, de skulle försvara Moskva, men därutöver så fanns det en beredskapsplan att flytta ledningen till Uralbergen. Så, det första som gjordes var att vidta åtgärder för att kunna förflytta Stalin, för han fick inte hamna i de smutsiga händerna på dessa eländiga avkommor från helvetet, han fick helt enkelt inte falla. Men hur löd då ordern, kamrater? Efter att fienden hade trängt sig ända fram till de nämnda portarna, var ordern: – Ingen reträtt! Nu kanske ni undrar: hur kan de då ha funnits planer på att dra sig tillbaka till Uralbergen? Kamrater, det finns alltid en plan utifall något går fel, vi gör aldrig bara en plan, så agerar de enfaldiga, vi har planer för flera omständigheter, även för extrema sådanna.

Det är mycket minnesvärt och vi måste alltid komma ihåg hur den 7 november, det vill säga på Oktoberrevolutionens årsdag, fanns det inte någon säker plats för att fira den, och man förutsatte således att det var omöjligt att genomföra firandet. Kamrat Stalin sa då: – Till stationen! Några ropade: “Men kamrat Stalin, där finns varken talarstol, podium eller bänkrader!” Kamrat Stalin välte där en låda, ställde sig på den och höll ett tal för att fira revolutionen och sa: “Hur många var vi när vi erövrade makten? Vilka krafter hade vi när vi avvisade den imperialistiska aggressionen som kom omedelbart efter Oktoberrevolutionen? Vi var få och vi var svaga i synnerhet i jämförelse med vad vi är idag. Därför kommer de inte att besegra oss. Vi ska krossa dem och förinta bestien i dess eget bo, i Berlin!”. Så sa han kamrater! Och det är sådant som vi måste komma ihåg, och här kan vi stå och anklaga kamrat Stalin, och Partiet säger dessutom att vi måste studera Andra världskriget.

Det är allmänt kännt hur, efter detta, kom det stora motståndet, och de tyska linjerna krackelerade och kollapsade och kamraterna inringade slutligen Stalingrad. Den tyska krigsledningen begärde då tillstånd från Hitler för att få retirera (…)

(text fattas i transkriberingen – övers.) men då svarade han, “Arier backar inte, arier kan inte besegras av barbarer, av mongoler, av underlägsna!!!” Javisst ja! Men de där underlägsna barbarerna och mongolerna jagade ut nazisterna som råttor och råttor som dessutom som bekant blev tvungna att stryka flagg.

Det tåls att upprepa: Stalin hanterade kriget med skicklighet och visdom, han hade alltid i åtanke det moraliska elementet och lät alla de besegrade, kapitulerade nazisterna visas upp och kasta sina flaggor, sina örnar, sina hakkors vid foten av Lenins mausoleum. Det var inte bara ett stort militärt nederlag för dem, utan ett stort moralisk nederlag! Den nazistiska arrogansen, den nazistiska överlägsenheten hade sänkts ner i gyttjan och trampats på, det var det största moraliska slaget de fick! Det var där det började, sammanbrottet i den nazistiska armén.

Vad beträffar den andra nazistiska motståndsfickan, den som utgjordes av 300.000 från “hjälterasen” som skulle förhindra ryssarnas entré till självaste Tyskland, kom att krossas och sprängas i 300.000 bitar när den sovjetiska Röda armén gick till offensiv; Tyskland var förstört, helt klart, kamrater. Det var då, först då som västimperialisterna pressade på för att kunna landstiga i Normadie. Varför? Jo, därför att Röda armén, kommunisterna och kommunismen framträdde som en hotande skugga som snabbt utbredde sig över Europa.

Det är väl etablerat att i början av maj 1945 intog Röda armén Berlin och die Reichstag, det korperativa parlament som de hade och de satte den röda fanan med hammaren och skäran på dess topp, något som förevigades på ett känt fotografi. Hitler tog sitt liv av daga, som vi väl vet, och dessutom brände de hans kropp för de visste vad som skulle ha skett om han kvarstannat, hans skulle aldrig ha förlåtits, möjligtvis av västmakterna, men absolut inte av Sovjetunionen.

Den andra stora fronten, i öst, hade sitt centrum i Kina där den japanska armén fastnade i ett hav av massor, i minerad och undergrävd jord av folkens gerillakrig. Olika förtryckta nationer tog till vapen mot dem. Västerlänningarna “stödde” först för att sedan dra sig tillbaka – det är bara att minnas MacArthur, den bästa kadetten som USA:s militärskola West Point någonsin haft, en av de högsta strateger som USA har producerat. Han hade sitt högkvarter på Filippinerna. Vad gjorde han? Han drog sig tillbaka och yttrade sin berömda fras: “Jag ska återvända!”. Ja, säkert du, när japanerna redan hade besegrades – den delen sa han inte, så klart, kamrater, för de återvände visst, men när återvände de? Jo, när japanerna var nedslitna och försvagade av kampen i Kina och i de olika förtryckta nationerna i öst. Det är alltså de förtryckta folken som har stått emot den japanska besten, som nu återigen är på krigsstigen.

Tänk på det här bara för att förstå vad kriget hade kostat USA: 100 000 soldater, det är allt som hela Andra världskriget har kostat dem, de flesta av dem döda soldater i öster. Ser ni nu? Och av rädsla för att när kriget på den västeuropeiska fronten var avslutat, och Sovjetunionen, enligt avtalen, skulle vända sina kanoner mot Japan, så tvingades USA att använda atombomben. Ja, där ser man tydligt hur politiken styr kriget. Japanerna skulle ju ändå ha blivit krossade, de kunde inte stå emot, och de ursäkter man vill presentera oss idag för bombningen är just det – ursäkter.

Hela denna storslagna händelse som var Andra världskriget skakade världen och har satt spår hos mänskligheten och gav goda frukter. Givetvis var de inte lika goda överallt, förstås, men till och med halvmogna frukter, exempelvis som de i Frankrike och Italien satte sina spår. Varför blev de inte fullgoda? Orsak: revisionisterna lät sig berövas självaste segern, frukterna av vinsten, trots att de hade gerillor på 500.000 respektive 300.000 man och de var dessutom härdade i det heroiska motståndet från Europas arbetarklass och folk. Detta måste vi ävenledes ha i beaktande.

Väl kamrater för att sammanfatta: Andra världskriget är en händelse av vidsträckt betydelse. Sovjetunionens prestige kom att höjas till skyarna. Det räcker med att läsa världspressen från denna period, ni kamrater, var givetvis inte födda då, men med ålder tillkommer vissa fördelar och jag kan dra mig till minnes när Segerdagen skedde, och jag befann mig då i hamnen Callao, som nu är mycket nära där vi befinner oss, eller hur? Föreställ er alla fabriksvisslorna och fartygens mistlurar som tjuter för Tysklands kapitulation! För då var kriget redan vunnet, sen var det såklart en annan sak att avsluta det. Tänk er en sådan allmän glädjeyra, och jag kommer väl ihåg som om det var igår, och tidningarnas fylldes av spaltmeter om atombombens löften, att den likt en stryprem skulle skrämma de redan rädda, och vi frågade oss: finns det risk för total förintelse, för Jordens fullständiga desintegration? Bomberna sågs dock av många som en nödvändigt och om det nu var så illa ställt med dem, så skulle vetenskapsmännen verkligen ha tillåtigt att de släpptes? Det skulle inte ha varit logiskt! Att inte förstå detta betyder att inte förstå den politiska essansen som föranleder ett krig och man kan heller inte se vapen som ett verktyg i funktion av politiska målsättningar. Dessa små men kraftfulla bomber dödade över 60.000 människor i Hiroshima; i Nagasaki var det över 145.000. Hur som helst var det gärningar av avgörande betydelse som kom att ingjuta kraftfulla intryck i medvetandet på de av oss som upplevde dessa turbulenta tider.

P: World War II is a momentous event in world history

 

INTRODUCTION

Before transcribing the part of Chairman Gonzalo's speech, Report on Gonzalo's Thought, at the First Congress of the Communist Party of Peru (PCP), on the significance of World War II in World History, we transcribe the general information extracted from the bourgeois press, where we find some important factual data that will be clarified by the report:

1. General information:

World War II came to an end in Europe as Soviet troops celebrated the capture of Berlin and U.S. and U.K. forces advanced on northern and southern Germany.

It was May 8, 1945 (May 9 for countries in Eastern Europe), and the date is celebrated every year by all victorious countries in World War II, especially in Russia.

German dictator Adolf Hitler had committed suicide on April 30, 1945, the final capitulation was signed on May 8, 1945 in Berlin, the capital of the defeated Nazi regime in Germany, in front of representatives of the Soviet Union, the United States, the United Kingdom and France.

Although the surrender ceremony took place on May 8, some countries, such as Russia and Belarus, commemorate it on May 9. This is because when the war in Europe formally ended, according to the signed document, on May 8 at 11:01 p.m. (Berlin time), it was already May 9 in Moscow and other time zones in the east.

 

 

World War II is an event of great transcendence. The prestige of the USSR was highly enhanced on earth, just look at the newspapers of that time, of course you were not born yet, that is the advantage of being older; I remember, comrades, when the victory, yes, I was in Callao, the port that you know right here, how the sirens of factories and ships sounded when Germany surrendered! Because the war was already won there, the other thing was already over, it was a world uproar, as I also remember, as if I saw it today, how the pages of the newspapers were already raising the atomic bomb like a club to scare fearful people, asking us, is there a risk of disintegration, will the earth disintegrate, a foolishness because if there had been such a risk, would scientists have dropped the atomic bomb? It makes no sense, that is, that is not seeing the political essence that directs war, weapons are used for political objectives; that little bomb killed a whopping 60 thousand people in Hiroshima; in Nagasaki there were 145 thousand and nevertheless Hiroshima is celebrated or remembered because it was the first time, but in Nagasaki there were 145 thousand, more. They are facts, then, of transcendence that are forming the minds of the people in those fragorosos times”.

After the necessary introduction above comes the announced part of the report, which we have entitled as follows:

World War II is an event of transcendence in the history of the world.

World War II is a fact of transcendence in the history of the world, strictly speaking it began in 1939 and ended in 1945 - excuse me if I enter into these expressions, I think it is necessary at least to remember them, because sometimes I think that some comrades may not know; if I am wrong, it is better to run the risk than not to know.

It is a world war in which on the one hand there is imperialist rapacity, the dispute for world hegemony that Germany under Hitler demanded for itself; but on the other hand it is the defense of socialism and the development of the revolution, yes, it is very clear and it is correct that the war waged then by the USSR was a Great Patriotic War.

I insist, sometimes comrades, we fight revisionism relentlessly and we want to forget certain things, it was a just war of defense, a Great Patriotic War, that is how it was correctly defined, that is why; and of development of the world revolution because in addition to that glorious heroic defense that cost the USSR 20 million men, we have an anti-imperialist struggle that will unfold in oppressed nations, mainly in China.

And why do we say mainly in China, it is good to remember that in China 60% of the Japanese army was retained for a long time; that is why we do not agree when we simply speak of the western front, of the eastern front but taking everything as it was fought in Europe, and we do not agree with it.

It is the great war of resistance of oppressed nations, such as China, Korea, Burma, Indonesia, the Philippines, etc., where precisely the imperialists fled like rats and it was the peoples of those nations who took up arms; those who were lucky enough to have a Communist Party triumphed and advanced and those who did not, at least escaped in a transactional way from being colonies, such as Indonesia, which ceased to be, as a result of that war, a colony of Holland.

In that war there was a sinister plan: the crusade against the USSR, and I stress the word crusade because of its medieval roots which clearly expresses its reactionary nature and because that is how it was proposed by Hitler himself, as an anti-Bolshevik crusade, because the black dream they had was to wipe the USSR off the face of the earth; futile, a dream of glass, it crashed against the power of the dictatorship of the proletariat, with the leadership of the Party and of Comrade Stalin, of the Russian proletariat, of the Russian people.

Comrades, heroic pages: Stalingrad, the greatest struggle of war in cities, of war in the streets, the one that generates the most mortality, there they fought not only house by house but room by room: they are chapters that have shaken the world.

There we have also seen very clearly the dirty, artful game of the imperialist allies: the United States, England, I am not talking about France because it was occupied -and it was occupied in 18 days-, artful who were delaying the opening of the invasion of Europe from the north in order to strike at the heart of Germany, seeking that fascist Germany would defeat the USSR.

We all know, and we must remember it comrades, that fascist offensive headed by the Nazis to which the Italian fascists and Franco's Spanish fascists contributed, and which used all the economic power of subjugated Europe, threw a million and a half men, the cream of the German army, 75% of its air force, penetrated. But wisely C. Stalin had handled diplomacy with great subtlety -these are things that (....) the German-Soviet pact (...) ) the German-Soviet pact was necessary (...) some say, but that did not free the USSR from the invasion, they do not know what they are talking about, one thing was to gain time and another thing was that Germany would necessarily hit the USSR, reason: it could not continue to advance in the West with a powerful enemy at its back and with a fertile and very rich land of fabulous potential; yes comrades, that must be recognized, we must understand reality as it is because that way we even understand what those social imperialists and a people of over 200 million are based on today, that was inevitable. Here we must emphasize the shrewdness and penetration of the Soviet intelligence service, that was the intelligence service. They say that it was of no use - I think they are silly burps.

What could Russia do in the face of such an onslaught? Well, to apply a strategic defensive and that is what was done -we as communists and handling people's war understand what a strategic defensive is- and that is what was done, together with scorched earth, to leave them nothing, bare earth; and they had the audacity, the high decision to blow up monumental works such as that famous dam that joins the Volga with the Don which cost so many years of effort, it was blown up; the Germans never dreamed, they thought that this work would not be blown up because it was too important and had cost so much effort. Comrades, the dictatorship of the proletariat was at stake, the revolution was at stake, we cannot stop to think nor can we simply allow ourselves to be hindered as Chairman Mao says, by the defense of inches of land not of junk; that is what we communists are like.

They crashed at the gates of Leningrad, at the gates of Moscow and Stalingrad; but not only did they scorched earth but they left behind guerrillas and even men individually with their good rifle and a good amount of ammunition and their vodka for the cold and to annihilate one of those, the Germans had to lose 10 men, that is the average comrades. It was not as easy as the Germans thought; think about it, comrades. That this offensive is a high quality military plan, thus, the highest and most enlightened German military chiefs elaborated this plan and the German school has a proven war tradition many times: in three months they were going to conquer the USSR, in three months.

The foresight of C. Stalin had already taken measures since the thirties when there was the great transformation of the countryside and industry, they had already transferred factories beyond the Urals even foreseeing the possibility of abandoning even Moscow, because it is true, everything was already ready in case they could not ultimately defend Moscow, even if that was the decision taken, it was already planned to move the leadership and the center to the Urals; thus, the first thing that was done was to take measures for the transfer of Lenin because he could not fall into the dirty hands of miserable sons of hell, he could not fall. But what was the order then, comrades, after they had penetrated to the aforementioned gates, the order was not to retreat any further; you will say, and how were there such plans to go to the Urals, comrades, there is always a plan in case it fails, there is never only one plan, that is of the unintentional, there are plans for various circumstances and even extreme ones.

It is very memorable and we must always remember how on November 7, the anniversary of the revolution, they had no place to celebrate it and it was considered impossible to fulfill it; comrade Stalin said: “to the station!”, “but there is no platform there, there are no seats there”, comrade Stalin stopped a box, standing on it he spoke celebrating the revolution and said: “how many were we when we conquered the Power, what forces did we have when we rejected the immediate imperialist aggression against the October Revolution? Few and weak! compared to what we are today, therefore they will not defeat us, we will crush them! and we will annihilate the beast in its own den, in Berlin”, did he not say so? Comrades, these are things that one must remember, just like that one cannot judge Stalin, that is why the Party says that we must see World War II.

It is well known how after that came the great resistance, the breaking of the German lines, the Stalingrad pocketing where the commanders (asked Hitler for authorization to retreat) (...) but here, he told them, “the Aryans do not retreat, the Aryans cannot be defeated by barbarians, by Mongols, by inferiors”, yes, but those inferiors, barbarians, Mongols, were hunted like rats and had to surrender.

It is always good to reiterate this: Stalin, who managed the war with skill and wisdom, always took into account the moral element and made all the defeated and surrendered Nazis parade and throw their flags, their eagles, their swastikas at the foot of Lenin's mausoleum; not only great military defeat, great moral defeat, the arrogance, the Nazi arrogance had been sunk in the mud and trampled, it was the greatest moral blow he received, there began the breakdown of the Nazi army.

The other resistance of the 300,000 of the heroic race that would prevent the access of the Russians to Germany, the Soviet offensive of the Red Army blew it into a thousand pieces and 300,000 more men were blown up; Germany was done, of course, comrades. That is when the imperialist westerners rushed to disembark in Normandy, why, because the Red Army, the communists and communism advanced threateningly over all Europe, that was it; but we well know that at the beginning of May, the Red Army took Berlin and in the Reichstag, the corporate parliament that they had, they nailed the red flag with the hammer and sickle, for eternal memory the photographs remain. Hitler committed suicide, as we well know, he was even incinerated because he knew what would happen if he remained, they would not forgive him; the westerners, perhaps they, but the USSR would not forgive him.

The other great front, in the East, has China as its center, where the Japanese army became mired in a sea of masses, mined, undermined by guerrilla warfare; various oppressed nations took up arms against them; the Westerners “supported” and then returned, it is good to remember MacArthur, the best cadet that West Point has had, that is to say the military school of the United States, one of the highest strategists that the USA has given, he had his headquarters in the Philippines, what did he do? He retired pronouncing what his famous phrase says: “I will return!”, yes, when the Japanese were defeated, that is the part he did not say, of course, comrades, because we will return, yes, they did return, but when they returned, well, when the Japanese were undermined, undermined by the struggle in China and in the various oppressed nations of the East.

It is therefore the oppressed peoples who have resisted the Japanese beast that is once again returning to its old ways. Just think of this so that you can see what it has cost the United States, 100,000 soldiers, that is all that World War II has cost them, most of them dead in the East, you see? And fearing that having concluded the war on the European western front, and as the agreements said, the USSR should turn its front against Japan, fearing that the Red Army would expand, then they had to use the atomic bomb; yes, there you can clearly see how politics directs the war, the Japanese were going to be crushed, they could not resist, justifications that they want to give us today are just that, justifications.

All that great event of World War II shook the world and marked men and gave good fruits; not everywhere, yes, but it even gave mediatized fruits, for example, France and Italy, revisionist reason, let themselves be robbed of the triumph, the fruits of victory by having guerrillas of 500 thousand men, of 300 thousand men, forged in that heroic resistance of the European class and peoples that must also be taken into account.

Thus, World War II is an event of great significance. The prestige of the USSR was highly enhanced on earth, just look at the newspapers of the time, of course you were not born yet, that is the advantage of being older; I remember, comrades, when the victory, yes, I was in Callao, the port that you know right here, how the sirens of factories and ships sounded when Germany surrendered! Because the war was already won there, the other thing was already over, it was a world uproar, as I also remember, as if I saw it today, how the pages of the newspapers were already raising the atomic bomb like a club to scare fearful people, asking us, is there a risk of disintegration, will the earth disintegrate, a foolishness because if there had been such a risk, would scientists have dropped the atomic bomb? It makes no sense, that is, that is not seeing the political essence that directs war, weapons are used for political objectives; that little bomb killed a whopping 60 thousand people in Hiroshima; in Nagasaki there were 145 thousand and nevertheless Hiroshima is celebrated or remembered because it was the first time, but in Nagasaki there were 145 thousand, more. These are facts, then, of transcendence that are forming the minds of the people in those fragorous times.

PCP: La II Guerra Mundial es un hecho de trascendencia en la historia del mundo

 

 

INTTRODUCCIÓN

Antes de transcribir la parte de la intervención del Presidente Gonzalo, Informe Acerca del Pensamiento Gonzalo, en el I Congreso del Partido Comunista del Perú (PCP), sobre el significado de la II Guerra Mundial en la Historia del Mundo, transcibimos la información general extractada de la prensa burguesa, donde encontramos algunos datos importantes de hecho que serán esclarecidos por el informe: 

1. Información general:

La Segunda Guerra Mundial llegó a su fin en Europa mientras las tropas soviéticas celebraban la captura de Berlín y las fuerzas de Estados Unidos y el Reino Unido avanzaban sobre el norte y sur de Alemania.

Fue el 8 de mayo de 1945 (9 de mayo para países en Europa del este), y la fecha es celebrada cada año por todos los países victoriosos en la Segunda Guerra Mundial, especialmente en Rusia.

El dictador alemán Adolf Hitler se había suicidado el 30 de abril de 1945, la capitulación definitiva se firmó, el 8 de mayo de 1945 en Berlín, la capital del derrotado régimen nazi en Alemania, frente a representantes de la Unión Soviética, Estados Unidos, Reino Unido y Francia.

Aunque la ceremonia de rendición tuvo lugar el 8 de mayo, algunos países, como Rusia y Belarús, lo conmemoran el 9 de mayo. Esto se debe a que cuando la guerra en Europa concluyó formalmente, de acuerdo con el documento firmado, el 8 de mayo a las 11:01 p.m. (hora de Berlín), ya era 9 de mayo en Moscú y otras zonas horarias en el este.

 

RResumén del Informe del Presidente Gonzalo

La II Guerra Mundial es un hecho de gran trascendencia. El prestigio de la URSS se empinó altamente sobre la tierra, basta ver los periódicos de la época, ustedes claro todavía no habían nacido, esa es la ventaja de tener más años; yo recuerdo, camaradas, cuando la victoria, sí, yo estuve en el Callao, el puerto que ustedes conocen aquicito nomás ¿no?, ¡cómo sonaban las sirenas de fábricas y barcos cuando se rindió Alemania! Porque ahí ya estaba ganada la guerra, lo otro ya era acabarlo, fue una algarabía mundial, como también recuerdo, como si lo viera hoy, cómo las páginas de los diarios ya levantaban la bomba atómica como un garrote para asustar a miedosos preguntándonos ¿hay riesgo de desintegración, se desintegrará la tierra?, una necedad porque si hubiera habido tanto riesgo los científicos ¿hubieran echado la bomba atómica?, no tiene sentido es, eso es no ver la esencia política que dirige la guerra, las armas se las usa en función de objetivos políticos; esa bombita mató la friolera de 60 mil personas en Hiroshima; Nagasaki fueron 145 mil y sin embargo más se celebra o se recuerda Hiroshima porque fue la vez primera, pero en Nagasaki fueron 145 mil, más. Son hechos, entonces, de trascendencia que van formando las mentes de las personas en esos fragorosos tiempos”.

Después de la introducción necesaria anteriormente expuesta viene la parte anunciada del informe, que hemos titulado como sigue:

 

La II Guerra Mundial es un hecho de trascendencia en la historia del mundo

 

La II Guerra Mundial es un hecho de trascendencia en la historia del mundo, estrictamente comenzó en 1939 y terminó en 1945 –disculpen si entro a estas expresiones, creo que es necesario por lo menos recordarlas, porque a veces creo que algunos camaradas pueden no saber; si me equivoco, preferible correr el riesgo a que no se sepa.

 

 Es una guerra mundial en la cual por un lado hay la rapiña imperialista, la disputa por la hegemonía mundial que demandaba para sí Alemania bajo Hitler; pero por otro es la defensa del socialismo y desarrollo de la revolución, sí, bien claro es y es correcto que la guerra librada entonces por la URSS fue una Gran Guerra Patria.

 

 Insisto, a veces camaradas, combatimos al revisionismo implacablemente y ya nos queremos olvidar ciertas cosas, fue una justa guerra de defensa, una Gran Guerra Patria, así fue definida con toda corrección, por eso; y de desarrollo de la revolución mundial porque a más de esa gloriosa defensa heroica que a la URSS costó 20 millones de hombres, tenemos una lucha antiimperialista que va a desenvolverse en naciones oprimidas principalmente en China.

 

¿Y por qué decimos principalmente en China?, es bueno recordar que en China se retuvo durante largo tiempo el 60% del ejército japonés; por eso es que no estamos de acuerdo cuando simplemente se habla del frente occidental, del frente oriental pero tomando todo como lo librado en Europa, y viendo el problema de oriente que es un gran frente de lucha y un gran frente revolucionario, es erróneo, a nuestro juicio, cuando se le pretende reducir a la acción de los occidentales imperialistas y principalmente de Estados Unidos, eso no ha sido así.

 

 Es la gran guerra de resistencia de naciones oprimidas, como China, como Corea, como Birmania, como Indonesia, Filipinas, etc., donde precisamente los imperialistas fugaron como ratas y fueron los pueblos de esas naciones los que tomaron las armas; los que tuvieron la suerte de contar con un Partido Comunista triunfaron y avanzaron y los que no, por lo menos se libraron en forma transaccional de ser colonias, ejemplo Indonesia que dejo de ser, a consecuencia de esa guerra, colonia de Holanda.

 

         En esa guerra había un siniestro plan: la cruzada contra la URSS, y subrayo la palabra cruzada por su raigambre medieval que expresa claramente su entraña reaccionaria y porque así fue planteada por el mismo Hitler, como una cruzada antibolchevique, porque el sueño negro que tenían era barrer a la URSS de la faz de la tierra; fútil, sueño de vidrio, se estrelló contra el poder de la dictadura del proletariado, con la dirección del Partido y del camarada Stalin, del proletariado ruso, del pueblo ruso.

 

Camaradas, ¡páginas heroicas!: Stalingrado, la más grandiosa lucha de guerra en ciudades, de guerra en calles, la qué más mortandad genera, ahí se peleó no solo casa por casa sino cuarto por cuarto: son capítulos que han estremecido al mundo.

 

 Ahí también se ha visto bien claramente el sucio juego, artero de los aliados imperialistas: Estados Unidos, Inglaterra, no hablo de Francia porque estaba ocupada –y lo fue en 18 días-, arteros que retrasaban la apertura de la invasión de Europa por el norte para golpear el corazón de Alemania, buscando que Alemania fascista derrotara a la URSS.

 

 Todos sabemos, y hay que recordarla camaradas, esa ofensiva fascista encabezada por los nazis a la cual coadyuvaron los fascistas italianos, los fascistas españoles de Franco y utilizaron todo el poderío económico de la Europa sojuzgada, lanzó millón y medio de hombres, la flor y nata del ejército alemán, el 75% de su fuerza aérea, penetraron. Pero sabiamente C. Stalin había manejado la diplomacia en grande y con sutileza –son cosas que (...) el pacto Germano Soviético era necesario (…) algunos dicen, pero eso no libró a la URSS de la invasión, no saben de qué hablan, una cosa era ganar tiempo y otra cosa era que necesariamente Alemania golpearía a la URSS, razón: no podía seguir avanzando en Occidente con un poderoso enemigo a las espaldas y con una feraz y riquísima tierra de un fabuloso potencial; si camaradas, eso hay que reconocer, hay que entender la realidad tal cual es porque así incluso entendemos en qué se basan hoy día esos social imperialistas y un pueblo por encima de los 200 millones, eso era inevitable. Ahí hay que destacar la sagacidad y penetración del servicio de inteligencia soviético, ¡eso era servicio de inteligencia!, que llegaron a saber el día de la invasión; dicen que de nada sirvió –creo que son eructos tontos.

 

         ¿Qué podía hacer Rusia ante semejante embate?, aplicar pues una defensiva estratégica y eso es lo que se hizo –nosotros como comunistas y manejando guerra popular entendemos qué es una defensiva estratégica- y eso fue lo que se hizo, unida a tierra arrasada, a no dejarles nada, tierra pelada; y tuvieron la audacia, la alta decisión de volar monumentales obras como esa famosa represa que une el Volga con el Don que tantos años de esfuerzo costó, ¡fue volada!; los alemanes nunca soñaron, pensaron que esa obra no sería volada porque era demasiado importante y mucho esfuerzo había costado. Camaradas, estaba en juego la dictadura del proletariado, estaba en juego la revolución, no podemos pararnos en mientes ni podemos simplemente dejarnos entorpecer como dice el Presidente Mao, por defensa de pulgadas de terrenos no de cacharros; así somos, pues, los comunistas.

 

 Se estrellaron en las puertas de Leningrado, en las puertas de Moscú y Stalingrado; pero no solamente se hizo tierra arrasada sino que se dejó guerrillas y hasta hombres individualmente con su buen fusil y buena cantidad de municiones y su vodka para el frío y para aniquilar a uno de esos, los alemanes tenían que perder 10 hombres, ese es el promedio camaradas. No ha sido pues fácil como los alemanes creyeron; piénsese camaradas. Que esa ofensiva es un plan militar de alta calidad, así, los más altos y esclarecidos jefes militares alemanes elaboraron ese plan y la escuela alemana tiene tradición de guerra muchas veces probada: en tres meses iban a conquistar la URSS, en tres meses.

 

La previsión del c. Stalin, ya había tomado medidas desde los años treinta cuando hay la gran transformación del campo y de la industria, habían traspasado ya fábricas más allá de los Urales previendo incluso la posibilidad de abandonar hasta Moscú, pues es cierto, todo estaba ya listo por si no podían en último término defender Moscú, aunque esa fuera la decisión tomada, estaba previsto ya el desplazar la dirección y el centro a los Urales; así, lo primero que se hizo fue tomar medidas para el traslado de Lenin porque no podía caer en sucias manos de miserables hijos del averno, no podía caer. Pero la orden ¿cuál fue pues, camaradas?, después que penetraron hasta las puertas antedichas, la orden fue ¡no retroceder más!; ustedes dirán ¿y cómo había esos planes de irse hasta los Urales?, camaradas, siempre hay un plan por si falla, nunca se hace un solo plan, eso es de intonsos, se tiene planes para varias circunstancias y hasta extremas.

 

Es muy memorable y siempre hay que recordar cómo un 7 de noviembre, aniversario de la revolución, no tuvieron dónde celebrarlo y ya se daba por imposible cumplirla; el camarada Stalin dijo: “¡a la estación!”, “pero ahí no hay estrado, ahí no hay butacas”, el c. Stalin paró un cajón, de pie en él habló celebrando la revolución y dijo: “¿cuántos éramos cuando conquistamos el Poder, qué fuerzas teníamos cuando rechazamos la agresión imperialista inmediata a la Revolución de Octubre?, ¡pocos y débiles! en comparación de lo que somos hoy, por tanto no nos habrán de vencer, ¡los aplastaremos! y a la bestia la aniquilaremos en su propio cubil, en Berlín”, ¿así no dijo? Camaradas, son cosas que uno debe recordar, así nomás no se le puede enjuiciar al c. Stalin, por eso es que el Partido dice hay que ver la II Guerra Mundial.

 

         Es de todos conocido cómo después de eso vino la gran resistencia, el quiebre de las líneas alemanas, el embolsamiento de Stalingrado donde los mandos (pidieron autorización a Hitler para la retirada) (...)pero aquí, les dijo, “los arios no retroceden, los arios no pueden ser derrotados por bárbaros, por mongoles por inferiores” sí pues, pero esos inferiores, bárbaros, mongoles, los cazaron como ratas y tuvieron que rendirse.

 

Es bueno reiterar siempre esto: Stalin, manejador de la guerra con destreza y sabiduría, siempre tenía en cuenta el elemento moral e hizo desfilar a todos los nazis vencidos, rendidos y arrojar sus banderas, sus águilas, sus esvásticas al pie del mausoleo de Lenin; no solo gran derrota militar, ¡gran derrota moral!, la arrogancia, la soberbia nazi había sido hundida en el fango y pisoteada, ¡fue el más grande golpe moral que recibió!, ahí comenzó el quiebre del ejército nazi.

 

La otra resistencia de los 300 mil de la raza heroica que impedirían el acceso de los rusos a Alemania, la ofensiva soviética del Ejército Rojo la hizo saltar en mil pedazos y se voló 300 mil hombres más; Alemania estaba hecha, claro pues camaradas. Es ahí cuando los occidentales imperialistas se apresuran a desembarcar en Normandía, ¿por qué?, porque el Ejército Rojo, los comunistas y el comunismo avanzaba amenazador sobre todo Europa, eso fue; pero bien sabemos que en los comienzos de mayo, el Ejército Rojo tomó Berlín y en el Reichstag, el parlamento corporativo que tenían ellos, clavaron la bandera roja con la hoz y el martillo, para eterna memoria quedan las fotografías. Hitler se suicidó, como bien sabemos, fue incluso incinerado pues sabía lo que vendría si él quedaba, no le iban a perdonar; los occidentales, ellos quizá, pero la URSS no lo iba a perdonar.

         El otro grandioso frente, en oriente, tiene como centro a China donde el ejército japonés se enfangó en un mar de masas, minado, socavado por la guerra de guerrillas; diversas naciones oprimidas tomaron las armas contra ellos; los occidentales “apoyaron” para luego volver, es bueno recordar a Mac Arthur, el mejor cadete que ha tenido West Point, o sea la escuela militar de los Estados Unidos, uno de los más altos estrategas que ha dado EEUU, él tenía su cuartel en Filipinas, ¿qué hizo?, se retiró pronunciando lo que dice su frase célebre: “¡volveré!”, sí, cuando derrotan a los japoneses, esa es la parte que no dijo, claro pues camaradas, porque el volveremos, sí volvieron, ¿pero cuando volvieron, pues?, cuando los japoneses estaban minados, socavados por la lucha en China y en las diversas naciones oprimidas de oriente.

 

Son pues los pueblos oprimidos los que han resistido la bestia japonesa que otra vez vuelve a las andadas. Piénsese en esto simplemente para que vean lo que le ha costado a los EE.UU, 100 mil soldados, es todo lo que le ha costado la II Guerra Mundial, la mayoría de ellos muertos en oriente, ¿ya ven? Y ante el temor de que habiendo concluido la guerra en el frente occidental europeo, y como decían los acuerdos, la URSS debía volver su frente contra Japón, ante el temor de que el Ejército Rojo se expandiera, entonces tuvieron que usar la bomba atómica; sí, ahí se ve claramente cómo la política dirige la guerra, los japoneses iban a ser aplastados, no podían resistir, justificaciones que nos quieren dar hoy son eso, justificaciones.

 

         Todo ese hecho grandioso de la II Guerra Mundial estremeció el mundo y a marcado a los hombres y dio buenos frutos; no en todas partes sí, pero incluso dio hasta frutos mediatizados, ejemplo, Francia e Italia, razón revisionistas, se dejaron arrebatar el triunfo, los frutos de la victoria teniendo guerrillas de 500 mil hombres, de 300 mil hombres, forjados en esa heroica resistencia de la clase y los pueblos europeos que también hay que tenerlos en cuenta.

 

Así pues, la II Guerra Mundial es un hecho de gran trascendencia. El prestigio de la URSS se empinó altamente sobre la tierra, basta ver los periódicos de la época, ustedes claro todavía no habían nacido, esa es la ventaja de tener más años; yo recuerdo, camaradas, cuando la victoria, sí, yo estuve en el Callao, el puerto que ustedes conocen aquicito nomás ¿no?, ¡cómo sonaban las sirenas de fábricas y barcos cuando se rindió Alemania! Porque ahí ya estaba ganada la guerra, lo otro ya era acabarlo, fue una algarabía mundial, como también recuerdo, como si lo viera hoy, cómo las páginas de los diarios ya levantaban la bomba atómica como un garrote para asustar a miedosos preguntándonos ¿hay riesgo de desintegración, se desintegrará la tierra?, una necedad porque si hubiera habido tanto riesgo los científicos ¿hubieran echado la bomba atómica?, no tiene sentido es, eso es no ver la esencia política que dirige la guerra, las armas se las usa en función de objetivos políticos; esa bombita mató la friolera de 60 mil personas en Hiroshima; Nagasaki fueron 145 mil y sin embargo más se celebra o se recuerda Hiroshima porque fue la vez primera, pero en Nagasaki fueron 145 mil, más. Son hechos, entonces, de trascendencia que van formando las mentes de las personas en esos fragorosos tiempos.