Proletärer i alla länder förena er!
Jämte den 130 årsdagen av Ordförande Mao firar vi ett år sedan grundandet av Internationella Kommunistiska Föreningen:
Upphöj den röda fanan och parollen Förena er under maoismen för att uppfylla uppgifterna under den nya situationen!
På denna första årsdag av grundandet för Internationella Kommunistiska Förbundet (IKF) skickar vi våra resoluta proletära hälsningar till det internationella proletariatet och till världens folk. Våra hälsningar är till den internationella kommunistiska rörelsen och till folkkrigen, vilka befinner sig i mitten av nya stormningar i den proletära världsrevolutionen under intensifierade attacker från reaktionen. Kämpande för att erbjuda orientering och ledarskap genom att skapa de kommunistiska partierna som instrument för erövrandet av den politiska makten. Det är med djup tillgivenhet för den proletära internationalismen vi, i denna stund, skickar våra flammande hälsningar till den heroiska kampen för nationell befrielse i Palestina!
Under detta år firar kommunister och revolutionärer 130 år sedan den store rorsmannen Ordförande Mao Tse-tung, som personligen ledde två av de största milstolparna för proletariatet; Den kinesiska revolutionen vilken visade vägen för den nydemokratiska revolutionen i de förtryckta länderna; och Den stora proletära kulturrevolutionen. En gigantisk kamp som sådde de frön som fanns över hela världen och växte till att bli till de nuvarande folkkrigen och den nya vågen av hård kamp för rekonstitueringen av de kommunistiska partierna under maoismens fana i flertalet länder. Med Ordförande Mao Tse-tung har den proletära rörelsen utvecklat sitt mest kraftfulla och oövervinnerliga vapen – sin ideologi – till ett tredje och nytt stadium av marxismen; marxismen-leninismen-maoismen. Detta är det vapen med vilket proletariatet och världens folk kommer att svepa bort imperialismen och reaktionen från jordens yta.
Med klasshat fördömer vi all revisionism samt opportunism. Den kapitalistiska restaurationen i Kina lämnade kommunister utan ett basområde för den proletära världsrevolutionen. Vi fördömer reaktionären Xi Jinping, med hans ”Xi Jinpings tänkande” och hans fascistiska ”Socialism med kinesiska särdrag” som försöker bedra världens folk om förståelsen av socialism och kampen gentemot imperialismen. För proletariatet finns dock ej ett definitivt nederlag och som Ordförande Mao poängterade är den enda logiken för folket att kämpa, misslyckas, kämpa, misslyckas och så vidare tills dess att segern uppnås. De kapitalistiska restaurationerna i Sovjetunionen 1956 och i Kina 1976 kan inte stoppa den revolutionära marschen av världens proletariat på sin väg mot det slutgiltiga maktövertagandet. Dessa nederlag är endast temporära skeden inuti utvecklingen av motsättningen mellan revolution och kontrarevolution från vilken vi lär oss utav för att förhindra kapitalistiska restaurationer imorgon.
Den internationella kommunistiska rörelsen och rörelsen för nationell befrielse genomgår just nu avgörande ögonblick i vilka vi ser begynnelsen till en vändpunkt i kampen mellan revolution och kontrarevolution. En öppning för en ny period av revolutioner som inneryms i den proletära världsrevolutionen.
För exakt ett år sedan lades grunderna för en ny internationell organisation för proletariatet – Internationella Kommunistiska Förbundet – som proklamerades med klasstolthet och hjältemod. Femton kommunistiska partier och organisationer förenade sig på den Internationella Förenade Maoistiska Konferensen under tre grundläggande linjer: 1) Maoismen 2) Kampen gentemot revisionismen och slutligen 3) Den proletära världsrevolutionen. Den gemensamma deklarationen om grunder och principer definierade grundandet av IKF som ett ”steg för att återförena oss och övervinna splittringen i den internationella kommunistiska rörelsen (…), och ett nytt stadium i den organiserade kampen för återskapandet av den kommunistiska internationalen under maoismens ledning och vägledning öppnades.”
Ett år efter detta evenemang har den objektiva situationen i världen kännetecknats av en upptrappning av de grundläggande motsättningarna, särskilt huvudmotsättningen mellan imperialism och världens förtryckta folk. Denna kris för kapitalismen i dess imperialistiska skede har utvecklats till nya höjder där stora omstörtningar och omvälvningar sker. Sett till ekonomin har det imperialistiska världssystemet sett sin djupaste kris sedan Andra världskriget. Detta lägger grunden för allvarliga politiska kriser som i sin tur gör den ekonomiska krisen desto djupare. USA-imperialismen, som ensam supermakt, är på nedgång och försöker med alla medal att avancera sina strategiska mål av att upprätthålla och expandera sina positioner även om den finner det svårare att realisera sina planer om att ta ifrån den ryska imperialismen dess status som kärnvapenmakt samt isolera det socialimperialistiska Kina. Efter misslyckanden i Syrien och Afghanistan, men också med utvecklingen av kriget i Ukraina, är det uppenbart till vilken grad den politiska krisen denna imperialism står inför. Vi förnyar vårt ställningstagande att ”Den enda vägen framåt för Ukrainas folk är att lita på sina egna styrkor och försvara nationen mot både utländska aggressorer samt de förrädare som säljer ut landet”. Utifrån den interimperialistiska motsättningen har en tendens att utöka det imperialistiska kriget uppkommit. Denna uttrycker sig i starka krafter för att rusta upp, militarisera och åter intensifiera deras kontrarevolutionära offensiv. För att upprätthålla sin ställning har USA-imperialismen stärkt sina hegemoniska ambitioner gentemot sina allianser och allierade, särskilt gentemot de andra Nato-länderna. Men detta förstärker bara dess egen kris och visar på att den bara är ”en koloss på lerfötter”. Även om det finns klara förstrider till ett nytt världskrig är detta inte skrivet i sten och kommunisterna har uppgiften att leda alla de krafter som mobiliserar sig inför denna utveckling och som spontant kämpar emot imperialismen. Bedömningen i Principförklaringen att ”… rörelsen mot imperialistiska krig kommer att växa tillsammans med uppresningen mot exploatering och förtryck av klassen och massornas växande fattigdom…” visade sig vara korrekt och framåtseende. Utöver massrörelserna i de förtryckta länderna har även arbetarnas och folkets kamper i de imperialistiska länderna skärpts och här kan vi se till de stora uppresningarna hos massorna i Frankrike som ett exempel.
Vid sidan av det internationella proletariatet och världens förtryckta folk ser vi en ny våg av revolutioner, ojämn i sin utveckling, ta form. Folkkrigen ledda av de marxist-leninist-maoistiska partierna i Peru, Indien, Turkiet och på Filipinerna är en strategisk axel för den proletära världsrevolutionen som inte bara har motstått reaktionens attacker utan även utvecklat nya initiativ och avancerat, samtidigt som inledandet av nya folkkrig är i förberedelse. I de förtryckta länderna har bonderörelserna fortsatt att utvecklats och växt till en enorm skala och där de leds av de proletära ledarskapet har deras roll som huvudstyrkan för den nydemokratiska revolutionen mot imperialism, feudalism och byråkratkapitalism blivit tydlig. Med det palestinska nationella befrielsekrigets offensiv gick inte bara kampen för ett fritt, självbestämmande Palestina in i ett nytt skede, utan det gynnar också förutsättningarna för den antiimperialistiska kampen i världsskala, genom att vara ”ett skarpt spjut som stuckits i den imperialistiska besten och som med sitt exempel inspirerar och kallar världens proletariat och förtryckta folk till kamp och motstånd”, som vi förklarade i vår deklaration den 8 oktober. Vi förnyar här vår uppmaning att det måste vara kommunisterna som tar ledningen i denna rörelse för att tillämpa den universella läran att nationens befrielse från imperialismen endast kan segra under proletärt ledarskap.
Kamrater, är inte utvecklingen av världssituationen ett utmärkt bevis för att grundandet av IKF skedde vid exakt rätt tidpunkt? Att kampen för kommunisternas återförening på världsnivå motsvarar den objektiva situationens nödvändighet? Vi ser att väsentliga bedömningar och definitioner i Deklarationen om grunderna kom till uttryck i denna situation och har uppfyllts, att det är en bra utgångspunkt för att utveckla kampen för en djupare förståelse av den proletära ideologin i dess tillämpning på de konkreta förhållandena. Den revolutionära enhet som uppnåddes vid Internationella Förenade Maoistiska Konferensen genom tvålinjekampen, under de stora klassikerna Marx, Engels, Lenin, Stalin och ordförande Mao Tse-tungs fana, måste utvecklas som en levande enhet, som ytterligare måste befästas och utvidgas genom fördjupade diskussioner och stärkande av tvålinjekampen. Låt oss bestämt förlita oss på Stalins läror, som mitt under uppbygget av Kommunistiska internationalen insisterade på att utveckla tvålinjekampen inte ”abstrakt, utan konkret, på grundval av den politiska situation” i vilken kommunisterna utvecklar sin kamp.
Under det första året av IKF:s existens gjordes totalt tio deklarationer och resolutioner och fem kampanjer, med internationella evenemang och firanden och hundratals aktioner, som fick efterföljare i mer än 25 länder. De internationella evenemang och aktiviteter som organiserades eller stöddes av IKF kunde utvidga räckvidden även bortom IKF:s medlemsorganisationer och var viktiga steg mot sönderfall och splittring. Vi hyllar alla partier, organisationer och kamrater som bidrog till att genomföra dessa aktiviteter. Vid sidan av framgångarna måste vi erkänna våra begränsningar och svagheter för att kunna befästa och fördjupa dessa steg. Den situation som den internationella kommunistiska rörelsen befinner sig i är komplex och utmaningarna är stora. Det kommer därför att vara avgörande att med ännu större regelbundenhet och medvetenhet genomföra de uppgifter som ställdes i och med grundandet av IKF, de mål som definierats i våra resolutioner och deklarationer, och bekämpa subjektivismen. Vidare är utvecklingen av antiimperialistiska aktiviteter, vars axel måste vara försvaret av och stödet till folkkrigen, för närvarande av avgörande betydelse för att utöka IKF:s led och bredda basen för medlemsorganisationerna.
Grundandet av IKF var en viktig höjdpunkt i en komplicerad kamp under 40 år för att övervinna kommunisternas splittring och upprätta enhet på grundval av marxismen-leninismen-maoismen. Det är av stor vikt att förstå denna process, som bygger på Första, Andra och Tredje internationalens stora framgångar, samt att ta hänsyn till bidragen från Kommunistiska informationsbyrån, för att förstå den strategiska betydelsen av uppgiften att rekonstituera Kommunistiska internationalen. Denna process lär oss att den proletära enheten alltid bara har befästs steg för steg i kampen mot revisionism, opportunism och splittring. Därför måste det också stå klart att splittringen av krafterna inte har övervunnits, utan att tendensen till splittring har vänts mot tendensen till enande. Den ideologiska, politiska och organisatoriska enhet som uppnåtts av Internationella Förenade Maoistiska Konferensen har öppnat dörren för att utveckla tvålinjekampen, lagen om utveckling av den proletära enheten, på ett högre och mer organiserat sätt. Därför vill vi välkomna alla de bidrag som har gjorts av respektive partier och organisationer sedan grundandet, för att öka debatt och diskussion och vill understryka, att grunden för en högre internationell enhet är utvecklingen av det självständiga uppbygget av nationella partier och organisationer, de ben på vilka IKF kommer att marschera framåt. Vi vill också välkomna de uttalanden som maoistiska partier och organisationer utanför Internationella kommunistförbundet har riktat till oss. Vi hälsar dem som en viktig ståndpunkt i en debatt som väckts av IKF, som kommer att tjäna till att stärka den internationella organisationen genom tvålinjekamp, genom ”enhet-kamp-enhet”, kritik och självkritik, och att ännu fastare göra den till ett instrument för den proletära världsrevolutionen. Vi bekräftar således vår vilja att fördjupa dessa kontakter och hoppas att snart kunna förverkliga denna strävan i form av ideologisk debatt och ytterligare bilaterala möten.
Internationella Kommunistiska Förbundet är ett verktyg för det internationella proletariatets och de förtryckta folkens och nationernas kamp. Den objektiva utvecklingen ropar efter att stärka och konsolidera detta verktyg för att möta kravet på organisation, på ledarskap i den världsomspännande kampen mot imperialismen. De stora politiska stormar som för närvarande utvecklas kommer endast att omvandlas till en subjektiv styrka för kommunisterna om vi uppfyller huvuduppgiften, att göra den enda vetenskapliga, sedan sanningen, ideologin till centrum för internationell enhet och partienhet och tillämpa den på de konkreta förhållandena. Vi uttrycker därför nödvändigheten av att fördubbla ansträngningarna under det andra året av IKF:s existens. Å ena sidan för att befästa och främja internationell enhet genom att hålla bilaterala möten, evenemang, forum, debatter och även för att förena sig med dem som har uttryckt kritik och tvivel. Uppdelning och fragmentering gynnar revisionismen och lämnar utrymme för opportunismen att blomstra. Differentiering och enande, å andra sidan, kommer att tjäna den nya internationella organisationens huvuduppgift ”att kämpa för maoismen som den proletära världsrevolutionens enda vägledning och ledning, att tjäna bildandet eller rekonstitueringen av de marxist-leninist-maoistiska kommunistpartierna (den enastående strategiska uppgiften) och att tjäna inledandet, utvecklingen och samordningen av folkkrigen i världen för återbildandet av den Kommunistiska Internationalen”. Och å andra sidan, att befästa och utvidga basen bland massorna och att intensifiera kampen inom den nationella ramen för återskapande/konstituering eller vidare uppbyggnad av respektive partier i IKR:s tjänst. Som ordförande Mao sade, förändrade grundandet av Kinas kommunistiska parti för alltid hela den kinesiska revolutionens ansikte. Idag kommer återbildandet av de kommunistiska partierna under marxismen-leninismen-maoismen också att förändra revolutionens ansikte i varje land och den proletära världsrevolutionen. Detta kräver framför allt att man skapar ledarskapet, den ledande kärnan av kamrater som är fast förenade under marxismen-leninismen-maoismen.
Det finns två krafter som verkar i den revolutionära rörelsen i hela världen: den internationella proletära rörelsen och den nationella befrielserörelsen. Lenin, som utvecklar Marx, lägger grunden till världsrevolutionens strategi för att undergräva imperialismen, förena den nationella befrielsekampen med den internationella proletära rörelsens kamp och utveckla revolutionen. ”Proletärer i alla länder och världens förtryckta folk, förena er!”. Ordförande Mao – utveckla den strategi och taktik för världsrevolutionen som anges för tillfället: ”Marxist-leninister i alla länder, förena er! Revolutionära folk i hela världen, förena er; störta imperialismen, den samtida revisionismen och alla reaktionärer i de olika länderna!”
Länge leve den nya internationella organisationen för proletariatet – IKF!
Länge leve 130 årsdagen för Ordförande Mao!
Länge leve det palestinska folkets hjältemodiga befrielsekamp!
Förena er under maoismen!
Ner med revisionismen!
Länge leve den proletära världsrevolutionen!
26 december 2023, Internationella Kommunistiska Förbundet