Kommunisten@riseup.net!: Uttalande: Om USA:s krigshandlingar mot Venezuela

 

Uttalande: Om USA:s krigshandlingar mot Venezuela

| Kommunistiska Föreningen, Nyheter, Uttalanden

Bild från en småskalig manifestation i solidaritet med Venezuela den 3 januari.

Proletärer i alla länder, förena er!

Om USA:s krigshandlingar mot Venezuela

”Alla reaktionärer är papperstigrar. Till det yttre är reaktionärerna skräckinjagande, men i verkligheten är de inte så starka. På lång sikt sett är det inte reaktionärerna utan folket som är de verkligt starka.”

– Mao Zedong – ”Samtal med den amerikanska korrespondenten Anna Louise Strong” (augusti 1946)

Yankee-imperialismen har, som konsekvens av dessa egna kris och nedgång, genomfört en desperat och feg attack mot den venezuelanska nationen. Således har den gjort det ännu tydligare för världens folk hur denna vedervärdiga stat inte hyser någon respekt för den gamla ordningens ”internationella rätt” då de bröt mot nästan varenda en av de internationella krigslagarna. De agerar som de gör, med sina mäktiga och avancerade vapen, inte för att de är starka utan för att de är svaga, då det huvudsakliga i krig inte är vapen utan folkets massor och dess vilja att kämpa!

För de vaksamma var dagens krigshandlingar gentemot Venezuela ett väntat nästa steg i raden av yankee-imperialismens aggressioner de senaste månaderna gentemot det venezuelanska folket. USA och Trump-regeringen har flyttat sina pjäser under hösten och många spekulerade korrekt att USA skulle inleda sin krigföring efter orkansäsongen som i Karibien vanligtvis är till slutet av november/början av december.

Det var redan i september som imperialisterna öppet uttryckte sig om vad de kallar för Operation Southern Spear. Denna kampanj har inneburit en rad krigsbrott mot det venezuelanska folket såsom kidnappning och stöld av fartyg, sprängning av civila båtar. Tidigare i december gav Trump också ett uttalande om att de hade genomfört sina första lyckade militära operationer (sprängningar) inne i Venezuela, ledda av CIA. Utöver det som kommit ut i media innebär detta förstås också åtskilda försök till attentat som blivit förhindrade.

Idag, den 3 januari, eskalerades situationen avsevärt mer av imperialisterna då de bombade huvudstaden Caracas och enligt vad som nu sägs vara kidnappningen av Nicholas Maduro och hans fru Cilia. Noterbara mål var flygbasen La Carlota, regementet i Catia La Mar, Parlamentsbyggnaden i Caracs, militärbasen Fuerte Tiuna och flygplatsen i El Hatillo. Vad visar detta om annat än att det inte går att ge efter åt imperialisterna som ständigt hungrar efter mer?

Vi kan inte undvika att påtala att Trump-regeringen ”konstigt” nog alltid lyckas pricka in sina impopulära beslut till dagar då den amerikanska börsen är stängd. På julafton bombade jänkarna Nigeria, attackerna på anläggningarna i Iran den 22 juni var på en söndag och de flesta av Trumps tullar har offentliggjorts på fredagar efter marknadernas stängning. Skulle det förvåna någon längre om det inom snar framtid kommer ut att stora delar av kongressledamöterna innan idag köpt andelar av företag som Haliburton eller Chevron – likt så många gånger förut?

Skådespel, desinformation och vilseledning

I linje med imperialisternas krigföring följer USA nu samma modus operandi som tidigare. I skrivande stund är det fortfarande oklart om USA och Delta Force lyckades med operationen att tillfångata Maduro men det är inte det essentiella. Imperialisterna och deras lakejer försöker att avskräcka folkens motståndsvilja genom sina spektakulära militäroperationer då det är det enda de kan komma med. Likt vi har sett Israel göra till exempel i sin aktion mot Hezbollah, med personsökare som sprängdes, försöker USA nu lamslå och inställa skräck – att det är meningslöst att kämpa tillbaka. Det har varit uttalat av krigsministern Pete Hegseth att USA:s militär ska tillbaka till denna typ av militäroperationer då han glorifierar och saknar den tid då yankee-imperialismen var på uppgång. Vi vet förstås att detta är långt från verkligheten – att krig inte vinns med cirkustricks. Det vi däremot kan dra lärdomar av är att detta bekräftar vikten av att skydda ledarskapet – framförallt genom att se till att ledarskapet alltid lever vidare och att andra kan ta upp kampen.

Det kommer under de kommande timmarna och dagarna att vara svårt att urskilja exakt vad som sker, särskilt i borgerlig media som imperialisterna kontrollerar. De kommer försöka att använda detta för att sprida sin desinformation i hopp om att öka oro och tvivel. Nedan kan vi ge två exempel som florerade bara inom den första timmen.

• Inrikesminister Diosdado Cabello rapporterades död i attackerna. Detta stämde inte och Cabello kommenterade att ”detta är en attack mot den bolivarianska republiken Venezuela.” Han uppmanade istället folket att inte göra det lätt för den invaderande fienden.

• Rapporter om att försvarsministern Vladimir Padrino López hade dödats i attackerna men även han gick ut med ett meddelande om att han var vid liv och uppmanade det venezuelanska folket att försvara sig.

Det bör även nämnas kort det hyckleri som kommer från jänkarnas munnar när de beskriver kriget som ett “krig mot drogerna”. Hela världens folk vet att den största knarkhandlaren i världen är yankee-imperialismen, organiserat av CIA.

Yankee-imperialismens vägskäl

Det är felaktigt att påstå att Venezuela är viktigt ett byte för yankee-imperialismen huvudsakligen på grund av dess oljeresurser. Även om detta självklart är en faktor, är den politiska och militära aspekterna de huvudsakliga.

Attacken är tvåfaldig och riktar sig mot två separata fiender i jänkarnas ögon. Den huvudsakliga, som resultat av huvudmotsättningen i världen (vilket utgjörs av motsättningen mellan imperialismen och de förtryckta nationerna), är folken i regionen, som blir för varje dag mer och mer stridslystna mot de imperialistiska bödlarna, och behöver således en större kontroll i regionen och klarar således inte av regimer som inte är samarbetsvilliga, med andra ord som har något eget att säga. Den andra spjutspetsen riktar sig huvudsakligen mot, som ett resultat av den interimperialistiska motsättningen om världsherraväldet, den kinesiska socialimperialismen som har sina händer i regionen och jänkarna vill således säkra sin egen bakgård.

Yankee-imperialismens plan, den så kallade ”nya försvarsstrukturen för västra halvklotet”, och den militära utplaceringen av yankee-imperialismens styrkor syftar till att försvara dess status som den enda hegemoniska imperialistiska supermakten i världen. Eftersom Latinamerika, som dess bakgård, är den strategiska basen för dess globala hegemoni, riktar yankee-imperialismen, som dess stora polis, in sig direkt på utvecklingen av de nydemokratiska revolutionerna på kontinenten.

Attacken mot Venezuela är ytterligare en milstolpe i USA:s strategi gentemot Kina samt i dess strategi för att försvara sin ställning som världens enda hegemoniska supermakt genom att säkra sin bakgård. Vi vet att de materiella lagarna nödgar USA att försöka omringa Kina och säkra sina positioner inför ett nytt imperialistiskt omfördelningskrig – det tredje världskriget. De har skyfflat över kostnaderna på Ukrainakriget på de europeiska staterna och hoppas att de kan lämna Ryssland till dessa lakejer samtidigt som de använder sig av sin lydstat Israel för att sparka åt alla håll i Mellanöstern. Detta i syfte för att kunna fokusera på att konsolidera sina positioner i Latinamerika och säkra tillgångar och nödvändig logistik för en kommande framtida konflikt. Dess strategi i regionen är att skapa en axel från Kanada i norr till Argentina i syd för att utöva kontroll. Då arbetar från dess egen kärna och nedåt, från Central till Sydamerika.

Vi ser också hur imperialisterna ökar sin militära närvaro i andra latinamerikanska länder av samma anledningar. Vi ser detta i yankee-imperialismens interventioner i flera länder såsom Colombia som med stor sannolikhet kommer att involveras i kriget, i Peru i ett desperat försök att krossa folkkriget, även i andra länder som Brasilien eller Ecuador där folkets motstånd växer sig starkare och starkare, dessutom i Mexiko i syfte att säkra sin närmaste gräns och som är en viktig del i dess militära axel eller i Argentina där de i verklighetens mest sanna ord köper valen. I länder som Panama och Ecuador försöker jänkarna avveckla alla former av formell självständighet och de facto försöker gå mot att förvandla halvkolonier till helkolonier.

Folkets motstånd

“Historien visar att krigen är uppdelade i tvenne slag: rättfärdiga och orättfärdiga. Alla krig, som tjänar framåtskridandet, är rättfärdiga och alla, som hindrar framåtskridandet, är orättfärdiga. Vi kommunister bekämpar alla orättfärdiga krig, som hindrar framåtskridandet, men vi bekämpar inte progressiva, rättfärdiga krig. Vi kommunister nöjer oss inte med att inte bekämpa rättfärdiga krig, vi deltar aktivt i dem. Vad orättfärdiga krig beträffar, är första världskriget, i vilket bägge sidorna kämpade för imperialistiska intressen, ett exempel. Därför bekämpade kommunisterna i hela världen beslutsamt detta krig. Sättet att bekämpa ett sådant krig är att göra allt som är möjligt för att förhindra det, innan det bryter ut, och, sedan det väl brutit ut, att närhelst det är möjligt bekämpa kriget med krig, och bekämpa orättfärdigt krig med rättfärdigt krig.”

– Mao Zedong – ”Om långvarigt krig” (maj 1938)

“Folk världen över diskuterar nu huruvida ett tredje världskrig kommer att bryta ut. Även i denna fråga måste vi vara psykologiskt förberedda och företa en del analyser. Vi är bestämt för fred och mot krig. Men om imperialisterna prompt yrkar på att utlösa ännu ett krig, bör vi inte frukta det. Vår inställning till denna fråga är densamma som vår inställning till vilken störning som helst: för det första är vi emot den; för det andra är vi inte rädda för den.”

– Mao Zedong – ”Om den rätta behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957)

Yankee-imperialismen är världsfolkens fiende nummer ett! Varhelst den rör sig möter den motstånd. Det latinamerikanska folket är inte ovana att möta denna best på slagfältet. Inte ens bland de byråkratiska regimerna i området får de ett helhjärtat stöd då de bara förvärrar dess egna kriser och erbjuder de inga lösningar. Här blir det tydligt hur ett nationellt befrielsekrig står på dagordningen av vilket folken i hela världen kommer visa sin solidaritet.

Men, vi får inte falla in illusioner om vilka  det är som är kapabla att leda ett nationellt motstånd till seger. Både byråkratbourgeoisien och kompradorbourgeoisien samt den nationella bourgeoisien är inte kapabla att leda det venezuelanska folket till fred. De har i sin natur och som intresse att sluta avtal med de imperialistiska makterna och därav förlänga dess existens och utsugning – allt på folket bekostnad – i utbyte mot lite kontantbetalning. Vi lyfter därav nödvändigheten av det proletära ledarskapet över det nationella befrielsekriget, som måste kämpa för att omvandla det till ett folkkrig, och kan således ena nationens alla krafter som kämpar mot imperialismen i motståndet mot inkräktaren. Detta proletära ledarskap måste förkroppsligas i rekonstitueringen av det Kommunistiska partiet vilket är ett parti, härdat i stål och klasskampens eldar, som helt och hållet står på både det venezuelanska och alla förtyckta folks sida, och skulle aldrig sälja ut motståndet till imperialismen.

Maoisterna i Venezuela måste således ställa sig i spetsen för massornas väpnade kamp och sträva efter att rikta den mot imperialismen, halvfeodalismen och den byråkratiska kapitalismen, och mitt i detta bilda eller rekonstituera sitt parti, för att omvandla denna väpnade kamp till ett folkkrig för att genomföra revolutionen för att genomföra den nydemokratiska revolutionen.

Yankee-imperialismen, fast i strategisk defensiv, har bara mött misslyckanden sedan det andra världskriget och har fastnat i både Mellanöstern och försvagats i resterande Asien, vilket de kommer göra även här. Denna gång i Venezuela och Latinamerika kommer den att skörda ännu värre nederlag och revolutionens lågor på kontinenten kommer att stiga och stärka den nya vågen av världsrevolutionen, som kommer konkretiseras i inledandet av fler folkkrig. Yankee-imperialismen är dömd till nederlag – folket är dömt att segra!

Vi kommer att följa utvecklingen nära och rapportera mer. Kommunistiska föreningen står bakom det venezuelanska folket i deras motstånd mot den alltmer trängda och vildsinta yankee-imperialismen! Vi fördömer helhjärtat och starkt alla aktioner från imperialismens bödlar och soldenärer och återbekräftar vårt löfte att göra allt i vår makt att en gång för alla svepa bort imperialismens från jordens yta!

YANKEE GO HOME!

DÖD ÅT YANKEE-IMPERIALISMEN!

LEVE DET VENEZUELANSKA FOLKETS NATIONELLA BEFRIELSEKAMP!

Kommunistiska Föreningen

3 januari

 

Kontakta oss via Kommunisten@riseup.net!