Debajo de cada parte del texto en idioma sueco esta nuestra tradusción al espanol:
Kontakta oss via Kommunisten@riseup.net!
Idag är det 44 år sedan folkkriget i Peru inleddes den 17 maj 1980, men trots det så finns det hos sveriges folk liten kännedom om hur det peruanska folket under ledning av Perus Kommunistiska Parti (PKP) beslutade sig för att resa sig mot sina förtryckare och utsugare. Tvärtom, så har massornas krig, folkkriget, utsatts för systematisk smutskastning från USA-imperialismen, tillsammans med världsreaktionen och inte minst revisionismen. Det man hör, och dessvärre det man inte hör, i “traditionell” eller borgerlig media är inte en objektiv skildring, och inte heller bottnar problemet i en brist på källmaterial, utan reaktionär media agerar som reaktionär media gör. Precis som reaktionär borgerlig media rapporterar om folkmordet i Gaza, rapporterar de om folkkriget i Peru, fylld av lögner för att försvara imperialismens intressen och konstruera ett narrativ som gör att folk inte ska stödja revolutionen.
År 1980 var en förvirrande tid för kommunister världen över. Kina hade fallit till revisionismen efter högerns krossande av kulturrevolutionen, Vietnam invaderat Kampuchea och Albaniens revisionism vridit tillbaka klockan. Att många marxist-leninistiska rörelser under denna tid föll var inte så konstigt, när den enda auktoriteten man kunde lyssna på var ideologin. Det är just i denna tid som folkkriget i Peru inleddes den 17:e maj 1980 med en aktion i byn Chuschi, i provinsen Cangallo, i Ayacucho-området. Detta var ett fattigt område där 90% av befolkningen var fattigbönder. Den politiska bakgrunden till denna aktion var att Perus Kommunistiska Parti hade rekonstituerats och hade beslutat att inleda den väpnade kampen och att smida det I Kompaniet i handling. Byråkratkapitalismen i Peru hade gått in i sin allmänna kris. Att byråkratkapitalismen redan hade tömt sina möjligheter att växa gjorde att utsugningen av det peruanska folket hade intensifierats, reallönerna hade sänkts och levandsvilkoren blivit sämre. För att lugna ned massorna och dämpa klasskampen så öppnades de första “demokratiska valen” efter militärdiktaturen, 1968-80. Perus Kommunistiska Partis linje var att avslöja valfarsen och visa för folket att utan makt är allt en illusion.
Hoy se cumplen 44 años desde que comenzó la guerra popular en el Perú el 17 de mayo de 1980, pero a pesar de ello, el pueblo de Suecia tiene poco conocimiento de cómo el pueblo peruano bajo el liderazgo del Partido Comunista Peruano (PKP) decidió levantarse contra sus opresores y extractores. Por el contrario, la guerra de las masas, la guerra popular, ha sido objeto de una difamación sistemática por parte del imperialismo estadounidense, junto con la reacción mundial y, no menos importante, el revisionismo. Lo que se oye, y lamentablemente lo que no se oye, en los medios "tradicionales" o burgueses no es una descripción objetiva, ni el problema radica en la falta de material fuente, pero los medios reaccionarios actúan como lo hacen siempre los medios reaccionarios. Así como los reaccionarios medios burgueses informan sobre el genocidio en Gaza, informan sobre la guerra popular en Perú, llena de mentiras para defender los intereses del imperialismo y construir una narrativa que haga que la gente no apoye la revolución.
El año 1980 fue una época confusa para los comunistas de todo el mundo. China había caído en el revisionismo después del aplastamiento de la Revolución Cultural por parte de la derecha, Vietnam invadió Kampuchea y el revisionismo de Albania hizo retroceder el tiempo. Que muchos movimientos marxista-leninistas cayeran durante esta época no era tan extraño, cuando la única autoridad a la que se podía escuchar era la ideología. Es precisamente en esta época que se inició la Guerra Popular en el Perú el 17 de mayo de 1980 con una acción en el caserío de Chuschi, en la provincia de Cangallo, en la zona de Ayacucho. Esta era una zona pobre donde el 90% de la población eran campesinos pobres. El trasfondo político de esta acción fue que el Partido Comunista del Perú se había reconstituido y había decidido iniciar la lucha armada y poner en acción a la I Compañía. El capitalismo burocrático en el Perú había entrado en su crisis general. El hecho de que el capitalismo burocrático ya hubiera agotado sus oportunidades de crecer significaba que la explotación del pueblo peruano se había intensificado, los salarios reales habían bajado y las condiciones de vida habían empeorado. Para calmar a las masas y frenar la lucha de clases, se celebraron las primeras "elecciones democráticas" después de la dictadura militar, 1968-80. La línea del Partido Comunista del Perú fue exponer la farsa electoral y mostrarle al pueblo que sin poder todo es una ilusión.
Här delar vi ett utdrag från tidningen A World to Win från 1995 där första aktionen i folkkriget beskrivs.
“Vi hade varken en Folkets Gerillaarmé eller vapen. Vi inledde tomhänta, men vi hade det huvudsakliga – ideologin; marxismen-leninismen-maoismen, Gonzalos tänkande, vårt allsmäktiga och oövervinnerliga vapen. Partiet samlades. Kamraterna från partiets apparater i Regionalkommitté Cangallo-Fajardo, under ledning av Kamrat Norah – vår stora hjältinna, ett exempel på att ge livet för Partiet och revolutionen – antog med ett högtidligt löfte det kommunistiska beslutet att Inleda den väpnade Kampen och att förverkliga folkkrigets första aktion på landet genom att sätta våra liv på spel. Således, fast förenade, förberedde vi oss på att genomföra detta… aktivisterna de flesta av dem unga bönder, den yngsta 11 år, förpliktade sig med knytna nävar att inleda den väpnade kampen.
På detta sätt förbereddes och genomfördes valbojkottsaktionen, där valsedlarna och allt valmaterial brändes, efter en föregående rekognoscering av platsen där valurnorna förvarades, och planen upprättades och aktionen förbereddes. Totalt deltog 12 kamrater. Två av dem närmade sig platsen och utgav sig för att vara poliser och lurade vakten. Ytterligare tio väntade utanför, kamouflerade som bybor. Fem av dem skulle gå in, ta ut allt material och bära det till torget. De andra skulle ansvara för förvaringen. En av dem skulle ha bensin, 3 liter, och med den skulle de bränna alla grejer. När aktionen var avslutad skulle de dra sig tillbaka till en tidigare fastställd plats. När det gäller vapen hade vi knivar. Aktionen var planerad klockan 10 den 17 maj.
Den peruanska armén förde valmaterialet i tre lastbilar med 36 soldater under morgonen den 17 oktober. De lämnade efter sig två lastbilar och fyra soldater. Den andra lastbilen åkte till Cangallo och de lämnade inga soldater kvar i staden. Aktionen genomfördes som planerat.
När soldaterna i den peruanska armén fick nys om händelserna försökte de ta sig tillbaka till staden, men av en slump var deras två lastbilar inte igång. De hade brutit samman och de fick vänta på förstärkningar till nästa dag. På så sätt frambringades framgångsrikt bojkottaktionen av de beväpnade avdelningarna utan vapen och det nya föddes.”
Aquí compartimos un extracto de la revista Un Mundo que Ganar del año 1995 donde se describe la primera acción en la Guerra Popular.
“No teníamos ni Ejército Guerrillero Popular ni armas. Empezamos con las manos vacías, pero teníamos lo principal: la ideología; El marxismo-leninismo-maoísmo, pensamiento de Gonzalo, nuestra arma todopoderosa e invencible. El grupo se reunió. Los compañeros del aparato del Partido en el Comité Regional Cangallo-Fajardo, bajo la dirección de la camarada Norah -nuestra gran heroína, ejemplo de dar vida por el Partido y la revolución- adoptaron con promesa solemne la decisión comunista de iniciar la lucha armada. y realizar la primera acción de la guerra popular en la tierra poniendo en juego nuestras vidas. Así, firmemente unidos, nos dispusimos a llevar esto a cabo... los activistas en su mayoría jóvenes campesinos, el más joven de 11 años, se comprometieron con los puños cerrados a iniciar la lucha armada.
De esta manera se preparó y llevó a cabo la campaña de boicot electoral, donde se quemaron las papeletas y todo el material electoral, previo reconocimiento del lugar donde se guardaban las urnas, se trazó el plan y se preparó la campaña. Participaron un total de 12 compañeros. Dos de ellos se acercaron al lugar y se hicieron pasar por policías y engañaron al guardia. Otros diez esperaban afuera, camuflados como aldeanos. Entraban cinco de ellos, sacaban todo el material y lo llevaban a la plaza. Los demás se encargarían del almacenamiento. Uno de ellos tendría gasolina, 3 litros, y con ella quemarían todo. Cuando terminara la acción, se retirarían a un lugar previamente determinado. En cuanto a las armas, teníamos cuchillos. La acción estaba prevista para las 10 a.m. del 17 de mayo.
El ejército peruano trajo el material electoral en tres camiones con 36 soldados durante la mañana del 17 de octubre. Dejaron atrás dos camiones y cuatro soldados. El otro camión se dirigió a Cangallo y no dejaron soldados en el pueblo. La acción se llevó a cabo según lo previsto.
Cuando los soldados del ejército peruano se enteraron de los hechos, intentaron regresar a la ciudad, pero casualmente sus dos camiones no circulaban. Se habían averiado y tuvieron que esperar refuerzos hasta el día siguiente. De esta manera, loscombatientes armados sin armas llevaron a cabo con éxito la acción de boicot y nació lo nuevo”.
Efter det spred sig folkkriget som en löpeld i Peru. Partiet erövrade vapen från reaktionen, jord från feodalismen och byråkratkapitalismen och vann över massornas förtroende. Sedan dess har Partiet lett ett hjältemodigt krig mot den gamla peruanska staten, stöttad av imperialismen. Att göra uppror är inget som imperialismen välkomnar. Sedan inledandet av folkkriget har den gamla peruanska staten utsatt det peruanska folket för massakrer, folkmord, tvångssteriliseringar och massarresteringar. Det är ett av få länder i världen där det är att bryta mot lagen att bara kalla sig för maoist. Men som Ordförande Mao sa så är det “bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.”
Folkkriget i Peru fortsätter än idag att visa vägen för världens alla revolutionärer. Detta gör de trots imperialismens, världsreaktionens och framförallt revisionismens försök att tysta ned folkkriget i Peru, för att förneka maoismens allmängiltighet, genom att säga att folkkriget är över och imperialismens och den inhemska reaktionens patetiska försök att anklaga PKP och folkkriget för “knarkterrorism”. Vilket är skamlösa lögner!
Vi hälsar den 44:e årsdagen av inledandet av folkkriget i Peru, Perus Kommunistiska Parti och de jordskakande aktioner som skett under våren i provinsen La Pataz, i regionen La Libertad. I Sverige har det skett ett flertal aktioner för att fira 44 årsdagen sedan inledandet av folkkriget.
Después de eso, la guerra popular se extendió como la pólvora en el Perú. El partido ganó armas a la reacción, tierras al feudalismo y al capitalismo burocrático, y se ganó la confianza de las masas. Desde entonces, el Partido ha liderado una guerra heroica contra el viejo Estado peruano, apoyado por el imperialismo. La rebelión no es algo que el imperialismo agradezca. Desde el inicio de la Guerra Popular, el viejo Estado peruano ha sometido al pueblo peruano a masacres, genocidio, esterilizaciones forzadas y detenciones masivas. Es uno de los pocos países del mundo donde es ilegal llamarse simplemente maoísta. Pero como dijo el Presidente Mao, “es bueno que seamos atacados por el enemigo, porque esto demuestra que hemos trazado una línea divisoria clara entre el enemigo y nosotros mismos. Es aún mejor si el enemigo nos ataca furiosamente y nos pinta como todos negros y sin un solo rasgo redentor. Esto demuestra que no sólo hemos trazado una línea divisoria clara entre el enemigo y nosotros mismos, sino que también hemos logrado mucho en nuestro trabajo”.
La Guerra Popular en el Perú continúa hasta el día de hoy mostrando el camino a todos los revolucionarios del mundo. Esto lo hacen a pesar de los intentos del imperialismo, de la reacción mundial y sobre todo del revisionismo de silenciar la guerra popular en el Perú, de negar la validez universal del maoísmo, diciendo que la guerra popular ha terminado y de los patéticos intentos del imperialismo y la reacción interna de acusar el PCP y la guerra popular del "narcoterrorismo". ¡Que son mentiras descaradas!
Saludamos el 44 aniversario del inicio de la Guerra Popular en el Perú, al Partido Comunista del Perú y las acciones trascendentales que tuvieron lugar durante la primavera en la provincia de La Pataz, en la región de La Libertad. En Suecia se han realizado varias acciones para celebrar el 44 aniversario del inicio de la Guerra Popular.
-
Bagarmossen, Stockholm
-
Nacka, Stockholm
-
Sandviken
-
Sandviken
-
