Swedish translation of Chariman Gonzalo's speech on 1992.09.24.

 

Kamrater i Perus Kommunistiska Parti!

Kombattanter i Folkets Befrielsearmé!

Peruanska folk!

Vi lever under historiska ögonblick. Var och en vet att det är så, vi ska inte låta oss luras. Vi måste i detta ögonblick sätta alla våra krafter i spänn för att konfrontera svårigheterna och fullgöra våra plikter. Och vi måste nå målen! Framgångarna! Segern! Detta är vad vi måste göra.

Vi befinner oss här som folkets söner och vi kämpar i dessa skyttegravar, detta är också en kamp och vi kämpar här för att vi är kommunister! För att vi försvarar folkets intressen, Partiets och folkkrigets principer! Det är detta, som vi håller på att göra, det är det som vi kommer att göra, och det som vi kommer att fortsätta med att göra.

Vi befinner oss här under dessa omständigheter. Somliga tror att det är ett nederlag; de drömmer! Vi säger till dem: dröm vidare! Detta är helt enkelt en krök, ingenting mer. En krök på vägen! Vägen är lång och vi ska färdas den. Vi kommer att göra det, och vi kommer att segra! Ni kommer att se det, ni kommer att se det.

Vi måste fullgöra de uppgifter, som fastställdes under Centralkommitténs tredje plenarsammanträde.  Ett ärorikt sammanträde! Ni måste veta att dessa gemensamma beslut redan har börjat att genomföras, och det ska fortsätta så; vi kommer att fortsätta tillämpa den Fjärde Strategiska Planen för att utveckla Folkkriget, vi fortsätter med att utveckla den sjätte militära planen för att erövra makten och så skall vi fortsätta. Detta är en plikt! Det här är vad vi ska göra, p.g.a. det vi är och de skyldigheter vi har gentemot proletariatet och folket.

Vi säger nu öppet att den demokratiska vägen i dagsläget har utvecklats till en befrielseväg, som folkbefrielsens väg. Det är under detta förhållande som vi utvecklar den folkliga befrielsevägen. Vi måste vara mycket medvetna om vår historia, vi måste sluta blunda. Vi måste se verkligheten som den är. Låt oss undersöka Perus historia. Låt oss titta närmare på de tre senaste århundradena i Perus historia. Det är detta vi måste tänka på: ni måste titta närmare på 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet, ni måste förstå dem. De som inte förstår detta kommer att förbli blinda, och de tjänar inte landet, de tjänar inte Peru!

Vi anser att 1700-talet var en bra lärdom. Tänk på detta: det fanns en utländsk dominans – det var Spanien som dominerade – den dominans som sög blod urfolket. Vart ledde detta? Till en djup kris, och som en följd av den blev Peru delat. Och det är här som Bolivia uppkommer. Detta hittar vi inte på utan detta är fakta.

Nåväl! Förra århundradet var det England som dominerade. Vad ledde detta till under Englands strid mot Frankrike? Till en annan stor kris under 1870-talet och som en följd av den kriget mot Chile. Låt oss inte glömma vad som hände, och vad hände sedan? Vi förlorade territorium. Vårt fosterland lider  av endelning, trots hjältarnas och folkets spillda blod. Vi måste dra lärdom av detta.

1900-talet. Hur är situationen nu? Peru domineras av en imperialism. Det är den nordamerikanska  imperialismen som dominerar oss. Detta är verkligen sant. Det vet alla. Vart ledde den oss? Även om vi kommer ihåg 20-talet, så befinner vi oss nu under den värsta krisen i hela det peruanska folkets historia. Genom att dra lärdom från de föregående århundradena, vad kan tänkas hända nu? Nationen är i fara, republiken är återigen i fara, territoriet är återigen i fara, och det kan lätt förloras p.g.a. andra nationers intressen. Sådan är situationen, till detta har de olika utländska dominanserna lett oss, men vi har ett faktum, en peruansk revolution, ett folkkrig, som fortsätter och som skall fortsätta. Var har vi nått med detta? Till en strategisk jämvikt. Och detta måste ni förstå väl. Det är en strategisk jämvikt! Som konkretiseras under grundläggande läge; vad har 12 års  kamp tjänat till? Till att klart visa för världen och huvudsakligen det peruanska folket, att den peruanska staten, att den gamla peruanska staten är en papperstiger, att den är rutten in i märgen. Detta har bevisats!

Vi måste tänka på den fara som nationen befinner sig i: landet kan delas, nationen befinner sig i fara, de vill stycka upp den och förstöra den. Vilka vill göra detta? Som vanligt är det imperialismen, de som förtrycker och härskar. Vad måste vi göra? Vad åligger det oss att göra? Nåväl, det åligger oss att förstärka folkbefrielserörelsen och utveckla den genom att styra den inom folkkriget, därför att folket, och alltid folket är de som försvarar landet, det är de som försvarar nationen.

Det åligger oss att bilda Folkets Befrielsefront, det åligger oss att utifrån Folkets Gerillaarmé bilda och utveckla en Folkets Befrielsearmé. Det är det som det åligger oss att göra! Och det skall vi göra! Och det är det vi gör och kommer att fortsätta att göra! Ni skall vara vittnen, mina herrar.

Till sist ska vi lyssna på det som vi ser i världen, att maoismen ohejdbart går fram för att härda den nya vågen av den proletära världsrevolutionen som går oss till mötes. Vi måste förstå det och uppfatta det. De som har öron, använd dem, de som har förstånd, vilket vi alla har – Behärska det! Sluta upp med alla dumheter! Slut med alla oklarheter! Vad är det vi behöver? Vi behöver att maoismen förkroppsligas, och det håller den på att göra, och att maoismen frambringar Kommunistiska Partier, för att leda och styra den nya vågen av den proletära världsrevolutionen som går oss till mötes.

Allt de sa med det tomma och dumma struntpratet om den berömda ”nya fredsetappen”. Vad blev det av denna? Vad hände i Jugoslavien? Vad hände på andra platser? Det är en lögn, allt fick en politisk karaktär. Verkligheten idag är en annan, samma motståndare som från det första och andra världskriget håller på att förbereda ett tredje. Detta bör vi veta, och vi som är söner av ett förtryckt land är en del av bytet. Vi kan inte tillåta detta! Slut med det imperialistiska förtrycket! Vi måste göra slut på dem! Vi är från tredje världen och den tredje världen är bas för den proletära världsrevolutionen, under ett villkor, att de kommunistiska partierna skall leda och hissa den. Detta måste vi göra!

Vi tänker följande; nästa år är det hundra år sedan Ordförande Maos födelse. Vi måste fira dessa hundra år! Och det håller vi på att organisera tillsammans med de kommunistiska partierna. Vi vill ha det på ett nytt sätt, ett firande som ska innebära förståelsen av hur viktig Ordförande Mao är för världsrevolutionen. Vi skall börja detta år och vi skall fullända firandet nästa år; det skall vara en storslagen firandeprocess. Jag vill också utnyttja tillfället för att hälsa det internationella proletariatet, världens förtryckta nationer och den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen.

LEVE PERUS KOMMUNISTISKA PARTI!

FOLKKRIGET KOMMER OUNDVIKLIGEN ATT SEGRA!

VI HÄLSAR HÄRIFRÅN DEN FRAMTIDA FÖDELSEN AVFOLKREPUBLIKEN PERU!

Vi säger: ÄRA ÅT MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN!

Och vi säger slutligen: HEDER OCH ÄRA ÅT DET PERUANSKA FOLKET!