I ett direkt slag mot den franska imperialismen, inledde ursprungsbefolkningen i en stor ögrupp i södra Stilla havet ett hjältemodigt uppror i början av maj för att förhindra att kolonialmakten förvandlade deras öar till en integrerad del av Frankrike.
Fransmännen kallar ögruppen Nouvelle Caledonie eller Nya Kaledonien, en skärgård som det franska imperiet grep kontroll över 1853. Frankrike har kontrollerat kolonin sedan dess, trots periodiska uppror av den inhemska befolkningen som kallar öarna Kanaky. I den senaste revolten inrättade organisationer för Kanakys självständighet vägspärrar över hela huvudön som stoppade det ekonomiska livet och satte stor press på imperialisterna.
Genomgång av händelserna
Under de senaste veckorna har delar av Nya Kaledoniens inhemska kanakbefolkning rest ett uppror över det franska utomeuropeiska territoriet som ligger i sydvästra Stilla havet. Tusentals av folkets massor har i protest och försvar mot den franska koloniala staten rest blockader och bränt ned offentlig infrastruktur i huvudstaden, Nouméa, vilket orsakat minst 1 miljard USD i skador enligt franska medier. Myndigheterna har förklarat en nödsituation och använder pansarfordon och militariserad polis för att bedriva krig mot befolkningen i syfte att återta kontrollen över motorvägen som förbinder huvudstaden med dess internationella flygplats. Ett landsomfattande utegångsförbud under natten pågår och utländska regeringar har evakuerat hundratals medborgare.
Detta våld kommer som svar på ett kontroversiellt lagförslag som antogs av det franska parlamentet den 14 maj, vilket tillåter franska bosättare som har bott i Nya Kaledonien i minst tio år att rösta i lokalval. Kanakbefolkningen fruktar, med rätta, dessa förändringar som syftar att utspädda deras röster vid framtida val och begränsa deras inflytande över lokala frågor — framförallt frågan om självständighet. I över åtta decennier har självständighetsrörelsen och lokala franska lojalister och bosättare stridit över territoriets oberoende eller oavhängighet till den franska imperialismen. Med de senaste striderna, som inte har setts sedan 1980-talet, kan Nya Kaledonien möta en utdragen konflikt om Paris inte kommer till en politisk lösning som är tillfredsställande för lokala inhemska grupper — något som den franska presidenten Emmanuel Macron och den franska staten ej verkar förmögna eller villiga till.
Konflikten präglas nämligen av interna motsättningar i de franska myndigheterna gällande hur hårt man ska slå ned på detta. De symboliska presidenterna i fyra andra franska utomeuropeiska territorier — La Reunion i Indiska oceanen, Guadeloupe och Martinique i Karibien samt Franska Guyana i Sydamerika — förespråkar en mindre våldsam lösning och den franska regeringen att skrota reformen med motiveringen att ”endast ett politiskt svar kan stoppa det ökande våldet och förhindra ett inbördeskrig”, detta i syfte att pacificera upproret.
Franska gendarmer — militariserad polis — grep våldsamt in för att försöka bryta upproret, sköt på folket och dödade tre frihetskämpar. Två gendarmer dödades, varav en uppenbarligen av skott från andra gendarmer. En bosättare som först öppnade eld mot demonstranter dödades också. Hundratals människor har skadats och 400 demonstranter har gripits. De franska myndigheterna hindrade också massorna från att använda sociala medier — i detta fall TikTok — för att förhindra att scener av kolonialmaktens brutalitet når världen, inklusive folket på fastlandet i Frankrike. Enligt rapporter från anti-imperialister i Europa presenterade de franska medierna upproret i de termer som den härskande klassen alltid använder för att förtala folkets uppror mot deras förtryckare. Denna media beskrev kampen för Kanakys oberoende som ”våldsam ” och ”barbarisk.” De använde fraser som liknar hur de israeliska medierna beskriver palestinier.
Det senaste upproret på Kanaky provocerades som ovan nämnts av en förändring av de omröstningsförordningar som den franska regeringen har försökt införa. De nya reglerna syftar till att garantera att Kanaky förblir en del av Frankrike. De förnekar oberoende och självbestämmande för den inhemska befolkningen, som numera bara utgör cirka 40% av de totala 300 000 invånarna efter att Frankrike i årtionden har skickat bosättare till ögruppen. De viktigaste organisationerna för Kanakys självständighet som leder upproret är Field Action Coordination Unit (CCAT) och Front for the National Liberation of Socialist Kanaky (FLNKS), som var den ledande organisationen av upproret i mitten av 1980-talet.
Nya Kaledonien/Kanakys geografiska position i Stilla havet.
Historiska motsättningar
Nya Kaledonien eller Kanaky är en kedja av öar cirka 900 mil öster om Australien. Huvudstaden, Nouméa, ligger på huvudön Grand Terre. Det inhemska melanesiska Kanak-folket utgör 40% av territoriets befolkning, medan européerna utgör 24% och 35% uppges som ”övriga”, vilket betyder mestadels invandrare från närliggande Stilla havet-öar. Lapitafolket – förfäder till Kanaks – bosatte sig först öarna omkring 1500 f.v.t., och de första européerna anlände 1774 under den andra resan av den engelska utforskaren James Cook. Europeiska köpmän besökte alltmer öarna och började på 1840-talet handla sandelträ utvunnet från öarna och tog tusentals av lokalbefolkningen till att arbeta som indragna arbetare i plantager någon annanstans.
Frankrike tog över öarna 1853 för att främja sina militära och kommersiella intressen i Stilla havet. De etablerade också en straffkoloni på öarna dit man skickade ca 22 000 fångar under slutet av 1800-talet. Av dessa var majoriteten politiska fångar som ansågs vara problematiska, bland annat 4 500 kommunarder, medlemmar och deltagare i Pariskommunen 1871, vilka hade fängslats efter Pariskommunens fall. 1864 upptäckte franska geologer massiva nickelreserver vid stranden av floden Diahot och i de robusta bergen i Grand Terre. Frankrike utvecklade snart omfattande gruvverksamhet på ön och tvingade bort lokalbefolkningen från mycket av deras mark. 1878 inledde de infödda Kanaks sitt första stora krig mot europeiska nybyggare och deras kommersiella intressen.
Kampen fortsatte de följande årtiondena då förtrycket ökade i och med gruvtillgångarnas upptäckt. Frankrike fortsatte att skicka både bosättare och soldater som svar på denna självständighetskamp. Under andra världskriget skulle öarna aldrig falla för den japanska krigsmakten utan blev istället viktiga baser för de allierade. Över 50 000 amerikanska soldater skulle vara stationerade i Nya Kaledonien vilket i sin tur skapade nya motsättningar med befolkningen. Efter kriget blev Nya Kaledonien ett s.k. territorium 1946 och 1953 fick befolkningen franska medborgarskap. Samtidigt uppmanade Frankrike bosättare att åka till öarna och redan i slutet av 60-talet var Kanakbefolkningen ej längre majoritet i sitt eget land.
Efter att ha brutalt slagit ned på ett massivt uppror i mitten av 1980-talet, höll den franska regeringen förhandlingar med företrädare ur självständighetsrörelsen. De enades 1998 om att hålla folkomröstningar om oberoende, under påstådda fredliga förhållanden. Det som inte nämns i de flesta rapporter om den senaste utvecklingen i Kanaky är just om hur den franska regeringen avsiktligt och medvetet uppmuntrade europeisk migration till öarna. Redan på 1970-talet uppmanade den franska premiärministern Pierre Messmer utvandring av franska medborgare för att överväldiga den inhemska befolkningen. Denna politik har fortsatt och intensifierats efter 1998 års överenskommelser för folkomröstningarna med över 40 000 nya bosättare sedan 1998. De nya bosättarna kommer från Frankrikes fastland med en högre utbildningsnivå, behärskar franska bättre (de lokala myndigheter på öarna använder, till nackdel för kanakerna, franska) och de har mycket bättre kontakter med den franska byråkratin än kanakerna. De har privilegier och mer tillgång till anställningar och kommer att rösta emot oberoende.
Karta över för kanakiska reservat i Nya Kaledonien under 1800-talet och början av 1900-talet.
I den första folkomröstningen om självständighet i november 2018 vann nej-sidan med 56,4% av rösterna. Lagen föreskrev att lokalbefolkningen kunde organisera och kalla till ytterligare två folkomröstningar. I nästa omröstning, som hölls 2020, fick rösterna för självständighet mark, men nej-sidan vann röstningen fortfarande med 53,2% av rösterna. En tredje folkomröstning hölls därför av de franska myndigheterna 2021 mitt i pandemin, som oproportionerligt påverkade lokalbefolkningen. På grund av pandemin bojkottade självständighetsrörelsen detta val. Omröstningen var överväldigande ”nej,” men var uppenbarligen olaglig.
En maskerad upprorsman på omslaget till den svenska utgåvan av boken om upproret i Nya Kaledonien på 1980-talet med titeln “Och världen blundar“.
En ekonomi i kris
Nya Kaledonien har de femte största nickelreserverna och rankas som nummer tre globalt i utvinningen av nickel (lika mycket som Kina och Brasilien tillsammans), där territoriets gruvsektor sysselsätter cirka 25 procent av invånarna. Men följderna från covidpandemin och den stigande konkurrensen från Indonesien har orsakat att priserna sjönk och hotar tusentals jobb. Lokala producenter vill avyttra sina innehav bland ökande förluster och hotande konkurser. En av de drabbade gruvorna ansvarar själv för sex procent av Nya Kaledoniens BNP. Rädsla för en lokal industrikollaps understryker mycket av det nuvarande våldet. Här kan vi se hur den ekonomiska basen snabbt kan förändra den politiska överbyggnaden.
Nickel är en av världens mest strategiskt viktiga tillgångar eftersom det är en kritisk råvara i både rostfritt stål och batterier. I flera år subventionerade Frankrike Nya Kaledoniens nickelindustri för att behålla kontrollen över globala produktionskedjor. Den globala efterfrågan på nickel ökade med 40% mellan 2017 och 2022, och policydokument som utfärdats av de amerikanska, australiensiska och kinesiska regeringarna listar specifikt nickel som viktigt för deras strategiska intressen. År 2021 investerade Tesla i Nya Kaledoniens Goro-gruva i ett första-i-sitt slag direktavtal med en leverantör i Stilla havet.
Det senaste upproret har skickat chockvågor över hela den globala marknaden. Priset på nickel på London Metal Exchange steg med 15% till 21 275 USD per ton som högst sedan 8 maj, trots rikliga globala leveranser. Dessa prisstegringar beror främst på Nya Kaledonias stora roll i den globala försörjningskedjan för nickel. Till exempel står territoriets Doniambo- och Koniambo-nickelbearbetningsanläggningar för nära en fjärdedel av det globala utbudet som används för att göra ferronickel, en kritisk komponent i rostfritt stålproduktion. Med ett motstånd mot den franska staten som de ej har sett på decennier är Frankrike nu under press för att leverera en politisk lösning till ett problem som är förankrat i nästan två århundraden med historiska uppdelningar. Lenins tes att ”Imperialismens ekonomiska förhållanden utgör grunden för dagens internationella läge”, påvisade Ordförande Gonzalo i PKP:s internationella linje. De ekonomiska förhållandena på Kanaky påverkar det politiska läget i Franrike och vice versa, på grund av att imperialismen är ett världsomfattande system och att den franska imperialismen är så pass beroende av exploateringen av Kanakys folk. Detsamma påverkar nickelanläggningar världen över som är beroende av Kanakys nickelexport.
De senaste upploppen orsakade enligt uppgifter skador på upp till 30 miljoner USD på det brasilianska gruvkonglomeratet Vales nickelanläggning.
Den franska imperialismen
Upproret nu i maj 2024 var så massivt att Macron var tvungen att avbryta sina senaste hot för att sätta ”Nato-trupper på marken i Ukraina” för att besöka Nya Kaledonien. Med den franska imperialismen som nyligen kastades ut från Mali, Burkina Faso och Niger under Macrons mandatperiod, ville han stoppa ytterligare en förlust. Macron sade den 23 maj att de nya omröstningsreglerna skulle försenas tills det var ordning och diskussioner kunde hållas. Även om hans ord låter som eftergifter krävde Macron också att vägspärrarna skulle tas bort. Desto mer berättande så tog Macron med sig ytterligare 3 000 franska trupper för att verkställa det franska styret av öarna.
Liksom alla imperialistiska tjänstemän har Macron inga skrupler med att ljuga för att se ut som om han erbjuder eftergifter medan han förbereder sig för att genomföra ett blodbad. Kom ihåg att Macron för ett år sedan uppmanade franska gendarmer och poliser att med våld avbryta den fredliga protesten av arbetande människor i Frankrike som försökte försvara sin rätt till ålderspension, vilket i sin tur eskalerades till ett av Europas mest omskakande uppror under 2000-talet. Det skulle vara naivt att tro att han skulle vara mindre hänsynslös mot en förtryckt kolonial befolkning som utmanar viktiga styrande klassintressen. Det hade varit lika naivt att tro att Kanakernas svar inte skulle vara lika omstörtande som de franska massornas.
Vad har Azerbajdzjan för förbindelser med Frankrike och Nya Kaledonien?
Frankrike har anklagat Azerbajdzjan för att lägga sig i Nya Kaledoniens oroligheter. Trots det stora geografiska och kulturella avståndet mellan den kaukasiska staten och det franska territoriet i Stilla havet är detta påstående rotat i en komplex väv av historiska, politiska och diplomatiska spänningar.
Frankrikes inrikesminister Gérald Darmanin har offentligt sagt att Azerbajdzjan, tillsammans med Kina och Ryssland, blandar sig i Nya Kaledoniens interna angelägenheter. ”Detta är inte en fantasi. Det är en realitet”, sade Darmanin till TV-kanalen France 2 och betonade allvaret i anklagelserna. Den franska regeringen pekar på att azerbajdzjanska flaggor plötsligt dykt upp vid kanakiska självständighetsprotester och att separatister stöds av grupper med kopplingar till Baku. Azerbajdzjan har kraftfullt förnekat all inblandning och kallat anklagelserna grundlösa. ”Vi avvisar helt de grundlösa anklagelserna”, säger Ayhan Hajizadeh, talesperson för Azerbajdzjans utrikesdepartement. ”Vi tillbakavisar alla kopplingar mellan ledarna för frihetskampen i Kaledonien och Azerbajdzjan.”
En viktig del i den här historien är Baku Initiative Group, som bildades under en konferens i juli 2023 i Azerbajdzjan. Denna grupp, som inkluderar deltagare från olika franska territorier som söker självständighet, syftar till att stödja anti-koloniala rörelser mot Frankrike. Gruppen har uttryckt solidaritet med kanakfolket och fördömt de senaste valreformerna i Nya Kaledonien. ”Vi står i solidaritet med våra vänner kanakerna och stödjer deras rättvisa kamp”, sade Baku Initiative Group.
Spänningarna mellan Frankrike och Azerbajdzjan sträcker sig bortom Nya Kaledonien. Frankrike stödjer pro-västliga grupper i Armenien, Azerbajdzjans historiska rival, särskilt när det gäller den omtvistade regionen Nagorno-Karabach (Artsakh). Efter kriget 2020 och Azerbajdzjans efterföljande offensiv 2023 för att återta kontrollen över Nagorno-Karabach har Frankrike öppet stöttat Armenien.
Detta stöd omfattar försvarsavtal och leveranser av militär utrustning, vilket ytterligare spär på motsättningarna från Azerbajdzjan. Frankrike har också anklagat Azerbajdzjan för att bedriva desinformationskampanjer för att destabilisera dess territorier. Pro-azerbajdzjanska konton på sociala medier har enligt Frankrike kopplats till spridningen av vilseledande innehåll om den franska polisens agerande i Nya Kaledonien. Detta följer på att Frankrike kallade hem sin ambassadör i Azerbajdzjan i april, då president Macron beklagade Azerbajdzjans agerande och uttryckte sin förhoppning om att Azerbajdzjan skulle klargöra sina avsikter.
Det är mycket lättare att försöka lägga skulden på Baku än att erkänna att nationalförsamlingens beslut att inskränka de lokala kanakernas rösträtt var ett provocerande maktövergrepp från metropolens sida som förutsägbart ledde till en våldsam reaktion. Det kom dock inte som en blixt från klar himmel utan var ett svar på de senaste tre decenniernas franska inblandning i regionen. President Ilham Aliyev höll också två brinnande tal förra året där han fördömde fransk nykolonialism. Frankrike fortsätter fortfarande att försöka ”tjuvhålla” Armenien från Rysslands allians vid namn Kollektiva säkerhetsavtalsorganisationen (CSTO) för att istället göra landet till ett Nato-ombud för att i värsta fall kunna föra krig mot Azerbajdzjan, Ryssland eller Iran. Situationen i Kaukasus är fortfarande otroligt komplex och vi ser att imperialisterna har sina blickar på regionen.
Genom att stödja antiimperialistiska och självständighetsaktivister i Frankrikes utomeuropeiska provinser misskrediterar Azerbajdzjan samtidigt de franska anklagelserna från den armeniska diasporan om att landet skulle vara den ”imperialistiska” av de två, samtidigt som landet ger Frankrike en dos av sin egen medicin. Det vore dock fel att beskylla Baku för den senaste tidens oroligheter i Nya Kaledonien, eftersom den utlösande faktorn var att Paris egen nationalförsamling antog den omstridda författningsändringen.
Imperialismens allmänna kris, förmultningsprocess och vårt ställningstagande
Händelserna i Kanaky är ännu ett bevis att imperialismen och byråkratkapitalismen är i kris. Imperialismens huvudmotsättning, den mellan imperialistiska supermakter och makter mot de förtryckta nationerna, uppenbaras och intensifieras allt mer och mer. Imperialismen i ständig jakt på att öka utsugningen av världens folk i tjänst för att öka dess profit, möts av världsfolkens vrede. Imperialismens huvudmotsättning gör att världsfolken svarar på den plundring, krig och slakt som imperialismen påtvingar dem och därav blir revolution huvudtendensen idag. Massorna blir allt mer medvetna. Imperialisternas lögner blir avslöjade inför världens folk i Palestina, Ukraina, Kanaky, Kongo och tusentals andra exempel. Massornas uppror blir fler och fler, dag för dag. Imperialismen, denna jätte på lerfötter, förs närmare och närmare sit slutliga bortsvepande från jordens yta av världens proletariat och folk.
Vårt ställningstagande är att Kanaky är en förtryckt nation som är förtryckt av fransk imperialism. Vi hyser inte några tvivel i vårt stöd till de som kämpar mot imperialismen. Politisk makt växer ur gevärspipan och folket måste av nödvändighet rikta sina gevär mot imperialismen. Revolutionen är inte en middagsbjudning och inför denna nationella befrielserörelse är det kommunisternas uppgift i Kanaky att ena folket mot imperialismen i ett väpnat omstörtande av den franska imperialismen och kolonialismen på ögruppen genom folkkrig som enar folket i en ny-demokratisk revolution. Kommunisterna här i Sverige måste avslöja imperialismen och framhärda i vår kamp att bekämpa den med ständig solidaritet till den tredje världens kämpande proletariat och folk.
Kontakta oss via Kommunisten@riseup.net!