| Nyheter
Denna artikel är en kommentar och analys på den utveckling som skett efter Rysslands och USA:s möte om Ukraina i Riyadh i Saudiarabien förra veckan som inte Zelensky eller de europeiska ledarna var inbjudna till. Företrädare för olika europeiska imperialister och byråkratkapitalister kallades därefter till möte i Paris av Frankrikes president Macron för att konspirera och behandla saken. Olaf Scholz, den förnärvarande tyska förbundskanslern, uppmanade till enhet européer emellan och Danmarks statsminister Mette Frederiksen sa “att upprustningen av Euoropa var det viktigaste budskapet från mötet”. Vad är det för motsättningar som är i verkan? Vad är det som händer mellan USA, Ryssland och EU?
”…den “’nya fredsetappen’ Vad blev det av denna? Vad hände i Jugoslavien? Vad hände på andra platser? De sa att allt fick politisk karaktär, det är lögn. Verkligheten idag är en annan. Samma motståndare som från det första och andra världskriget håller på att förbereda ett tredje (Vår fetstil). Detta bör vi veta, och vi som är söner av ett förtryckt land är en del av bytet. Vi kan inte tillåta detta! Slut med det imperialistiska förtrycket! Vi måste göra slut på dem! Vi är från tredje världen och den tredje världen är bas för den proletära världsrevolutionen, under ett villkor, att de kommunistiska partierna skall leda och hissa den. Detta måste vi göra!”.
– Ordförande Gonzalos tal 24 september 1992
När man studerar och analyserar världsläget så är det alltid klokt att ställa frågan: ”Vem tjänar på det?” eller ”Följ pengarna!” Lenin förklarade att ”politik är en koncentrerad och uttrycksfull form av ekonomi”, Marx hävdade att ”för att förstå samhällets maktstrukturer måste du förstå dess ekonomiska bas” och ta därtill Maos användande av citatet ”krig är politik med andra medel”, så leder det oss till följande formel:
Ekonomi→Politik→Krig, låt oss kalla den ”E-P-K-formeln”.
Denna formel säger att ett krig, såsom Ukrainakriget, är ett medel i politiken som grundas och har sin förklaring i ekonomin. Ekonomin kontrolleras givetvis av imperialisterna, ett monopolistisk storborgerskap, och formuleras politiskt hos ett styre som exempelvis Putinregimen, Tidöregeringen eller Biden-Trumpregimen. Här är det viktigt att sålla genom den borgerliga propagandan och se att Biden och Trump inte utgör ett avbrott utan en kontinuitet mellan det härskande imperialistiska storborgerskapet som styr i Förenta staterna.
Låt oss fortsätta och förenkla Ukrainafrågan. Vi söker här efter de mest grundläggande intressen från borgerskapet, vilket är att ackumulera kapital, och hos de härskande i USA, Ryssland och EU. Innan vi börjar specifierar vi att Ukraina är en förtryckt nation med en byråkratborgarklass som desperat säljer sig till högstbudande, är militärt beroende av imperialisterna och att det går inte så bra för dem.
Amerikas förenta staterna
Låt oss börja med den enda hegemoniska supermakten Amerikas förenta stater. Vi definierar de som den enda hegemoniska supermakten på grund av dess dominans ekonomiskt, politiskt, kulturellt, militärt samt nukleärt.
Ekonomiskt är denna koloss på lerfötter. USA-imperialismens stat är mycket svajig, statens ekonomi har gått mycket dåligt och den är extremt skuldsatt till andra länder och till det egna storborgerskapet. Under de senaste åren har många andra länder har vänt sig från dollarn som reservvaluta och transaktioner genomförs i andra valutor såsom euro och kinesisk valuta. Således önskar de rika i detta land att man slår mot sina konkurrenter, i sammansvärjning och tvist, för att gå fram på andra imperialisters bekostnad.
Vilka är då USA:s konkurrenter? Är det Ryssland? Är det därför USA stöttat Ukraina med vapen enligt formeln E-P-K? Knappast! USA:s ekonomi är minst tio gånger större än Rysslands. Ryssland är alltså inget som helst problem för USA. Efter USA är Kina dess största konkurrent och här finns naturligtvis riktiga motsättningar och ekonomiska löften om man triggar igång ett krig. Efter Kina kommer EU, men EU är inte ett land utan en sammansättning av stater i en imperialistisk allians som är helt inne i sammansvärjning och tvist. I EU dominerar Tyskland och därefter Frankrike, det vill säga ”samma länder som från första och andra världskriget”. Listan är alltså USA, Kina, EU (Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och så vidare).
Det är rimligt att anta att Ukraina hamnar väldigt långt ner på listan och att de naturresurser som de besitter såsom ”Europas brödkorg” är produkter som främst kan användas ekonomiskt lokalt och regionalt och är inte så värst relevant för transatlanthandel. I sig har Ukraina inget nämnvärt värde för USA. Utan det var i sammansvärjning som västimperialisterna provocerade igång konflikten mot Ryssland, med färgrevolution och löften om Nato-medlemskap, som allt gick mot den gräns Putin högt och tydligt uttalat såsom när han sa att ifall ”ni insisterar på att de får vara med så blir det krig” under hösten innan kriget och sökte samtal med Bidenregimen som vägrade.
Så, vad har kriget resulterat i? Ett försvagat Ryssland? Till viss del men det finns inget strategiskt intresse från USA att piska fram ett sådant klent Ryssland – som skulle stärka Tyskland, dess största konkurrent i Europa. Ryssland representerar inget militärt hot mot USA i Ukraina och USA har inget behov av att byta regimen i Ryssland, då de vet att det är för svårt. När Joe Biden sa ”he can not stay in power” så handlade det mer om sammansvärjning och propaganda än ett yttrande av någon konkret målsättning eller plan.
Vad har kriget mer lett till? Gällande Kina, inget för saken relevant. Kriget har istället försvagat och splittrat EU och i synnerhet Tyskland som är elberoende av Ryssland och i särklass Europas starkaste land ekonomiskt. Ett exempel på hur USA sett till att splittra och försvaga EU, i synnerhet Tyskland, var när Bidenregimen sprängde Nord Stream 2 och satte Europa i energikris.
Så när vi följer formeln, Ekonomi→Politik→Krig, ser vi följande:
Ekonomiskt – USA har behov att slå mot konkurrenter för att vinna framgångar på grund av att den befinner sig i stagnation, allmänn kris och påverkas av imperialismens förruttnelseprocess.
Politiskt – USA lockade EU-länderna med en anti-rysk sammansvärjning, som kunde låta det svenska borgerskapets lydiga politikerkår statskuppa in landet i Nato, och sedan gjorde den en tvist genom att göra en kovändning som alla EU-politiker låtsas vara förvånade över men vetat om i tre års tid då Trump har tydligt uttalat sin synpunkt på kriget i Ukraina.
Militärt – Kriget är politik med andra medel och vice versa, politik är krig fast utan blodsutgjutelse, och nu inför förhandlingar så vet vi att inget avgörande sker vid förhandlingsbordet som inte redan avgjorts på slagfältet.
I syntes går deras politik ut på att: Söndra och härska!
Ryssland
Det är en imperialistmakt som förlorat socialimperialismens glans och styrka, den är ekonomiskt en dvärg men har behållit sin status som kärnvapensupermakts och stärkt sig militärt under krigets gång. Rysslands imperialistiska krig mot en förtryckt nation är oavsett USA:s inblandning och krig genom ombud, och oavsett om Putin lockats in i en fälla, ett imperialistiskt angreppskrig, det vill säga ett orättfärdigt krig som gått från att rikta in sig på några mer blygsamma uttalade mål i Donbass till att försöka avsätta en byråkratkapitalistklick, ”Diktator Zelenzky”, mot en annan mer Moskvavänlig.
Ekonomiskt – Den ryska imperialismen är ekonomiskt svag och behöver expandera. De behöver säkra fler intressesfärer, marknader och kolonier eftersom de är imperialister och det ligger i dess natur.
Politiskt – De uppsluter kring en stark personlighet, Putin, som är kapabel och ”modig nog” att ”ta i med hårdhandskarna” och starta ett krig mot ett grannland på 2000-talet. Från Rysslands sida är kriget emellertid av en relativt defensiv karaktär för att motverka det inringningsförsök som imperialisterna ledda av USA har genomfört sedan Sovjetunionens kollaps 1991. Om USA:s falska löfte till Zelensky om Nato-medlemskap skulle uppfyllas skulle det vara schackmatt för den ryska imperialismen då kärnvapen hade stått riktade mot dem vid dess gräns och därav hade förminskat dess militära förmåga avsevärt.
Militärt – Kriget mot Ukraina har resulterat i en stor mobilisering av landets män och material. Eftersom de är imperialister så måste de försvara sina intressesfärer, marknader och kolonier från konkurrenter och fiender med militärnärvaro. Detta gör att imperialismen alltid betyder krig i slutändan. Rent militärt så har de inte råd med att förlora fler halv-kolonier då flera västorienterade färgrevolutioner och proteströrelser, ofta stödda av CIA, har skett inom dess intressesfärer under 2000-talet, se Georgien, Kirgizistan, Armenien och Kazakstan.
EU
Ekonomiskt – EU befinner sig i en ekonomisk kris i vars början vi befinner oss. Denna ekonomiska kris kan jämföras med krisen under upptakten till de tidigare två världskrigen. Denna kris förvärrades under Ukrainakriget med sanktionerna mot ryska varor och ”strypningen” av rysk energi till Europa. Under kriget kunde den ryska ekonomin växa i snabbare takt än de europeiska imperialisterna som i många fall har minskat och haft negativa tillväxtår (!) såsom Tyskland, Sverige och Finland. Ett söndrat Tyskland, vars bilindustri står på knäna, och ett Frankrike som förlorar halvkolonier i parti och minut och som med svansen mellan benen behövt till stor del lämna Afrika och dess billiga råvaror illustrerar gott och väl imperialisternas välmående i Europa.
Politiskt – EU-systemet och dess byråkrati kryllar av interna motsättningar imperialister och byråkratkapitalister emellan och på grund av den ekonomiska krisen så skyller politikerna på ”invandrarna” och ”ryssen” för att skydda de härskande klasserna från skulden. Det har lett till att ”nya” bruna krafter i alla länder, Alternative für Deutschland (AfD) i Tyskland, Rassemblement National (RN) i Frankrike, Sverigedemokraterna, Fratelli d’Italia (FDI) i Italien och så vidare, har tagit allt större plats på den politiska scenen.
Militärt – EU är militärt splittrade och svaga. EU har ingen egen militärstyrka utan är till stor del underkuvade av USA-imperialismen i Nato. Detta förvärrades när Trump hånar dem och Nato och sträcker ut handen till Putin istället. Flera europesiska ledare samlades för möte i Paris i veckan för att konspirera om hur de ska bygga en motvikt mot USA-imperialismen där slutsatsen var att Europa måste upprustas tillsammans för att kunna agera självständigt utan (och mot) USA.
Varför fick inte vår lilla statsministern vara med? Kristersson och den svenska imperialismens företrädare ses nog varken som seriös eller lojal nog i egenskap av lydhundar till USA. Medan resten av den borgerliga pressen förfasas över samtalen Trump mellan och Putin så säger statsminister Kristersson att ”Politik fungerar på ett annat sätt i USA än i europeiska länder. Det finns fördelar och nackdelar.”
Sverige
I Sverige är stämningen både sorglig och glad samtidigt bland politiker. Den svenska imperialistiska storborgarklassen lutar sig mot USA främst. Den är för liten och ynklig för att själv kunna genomföra plundringskrig mot andra länder och den behöver således den starke jänkaren vid sin sida. Men USA-imperialismen behöver inte den lille Kristersson eller hans kacklande kollegor i EU.
En sak som är mer än tydlig är den gamla revisionismens roll. Deras roll blir tydligare, vilket är bra.
Från SvT: ”Centerpartiet och Socialdemokraterna vill att EU ska kunna ta gemensamma lån för att rusta medlemsländernas försvar.
– Det här behöver ske i ett rasande tempo och alla länder måste göra det, även de som har sämre ekonomiska förutsättningar, säger Magdalena Andersson (S).
Även Miljöpartiet har svängt i frågan och Vänsterpartiet är beredda att ompröva sin hållning.”
Ta följande citat i beaktande:
”I denna träffsäkra och obevekliga kamp mot revisionismen framlägger Lenin dessutom vid tiden för första världskriget att man skall förvandla det imperialistiska kriget till ett revolutionärt krig, man måste demaskera de gamla revisionisterna och visa att de är socialpatrioter.”
– Perus Kommunistiska Parti – Internationella linjen 1988.
Även under det nästkommande världskriget så kommer det vara de gamla revisionisterna som säljer krigshetsen och militarismen bäst till folket.
Slutsats
Imperialismen, det världsomfattande system som delar upp världens alla länder i rika och fattiga, förtryckande och förtryckta, har inneboende motsättningar som förvärras och förvärras och, som alla tidigare samhällen, går mot sitt slutgilitiga sammanbrott. Tecken på detta är den förruttnelseprocess imperialismen befinner sig i som vi ser världen över där den allmänna krisen förvärras och imperialisterna avmaskerar sig själva inför väldens folk.
Således, samma krafter från de tidigare världskrigen befinner sig i en ekonomisk kris. Det finns inga nya kontinenter att upptäcka, förslava och exploatera utan det måste ske på någon annan imperialists bekostnad. Imperialismen är därför sammansvärjning och tvist. Sammansvärjningen är tillfällig medan tvisten och motsättningarna är konstanta. I dagsläget har ingen av dessa länder kraft och förmåga att erövra de andra genom krig (politikens fortsättning med andra medel) men det säger inte heller Ordförande Gonzalo i sitt tal, han specificerar förbereder, det vill säga rustar upp, skapar allianser och underminerar sina konkurrenter. Ett världskrig kan utbryta av någon historisk tillfällighet men inte om det går mot de allmänna rörelselagarna. Men vad vi ser nu är hur antagonismen ökar imperialisterna emellan när motsättningarna skärps.
För kommunisterna står det klart, vi måste fokusera på världsfolkkriget som är det enda som kan förhindra den enorma människoslakt och förstörelse som ett världskrig innebär. Vi får däremot inte frukta ett utbrott av världskrig, såsom Chrusjtjovrevisionisterna som försöka stoppa all revolutionär handling med detta som ursäkt, även om vi är emot kriget. När kriget bryter ut så är det vår plikt och uppgift att vända detta till folkkrig i alla länder. I de imperialistiska länderna betyder det då revolutionär defaitism så låt oss glädjas när det kriminella gänget Kristersson, Åkesson, Busch och Persson går från dåligt till sämre. Reaktionen är experter på två ting: nederlag och att mörda obeväpnade massor, säger PKP, och vi kan inte stoppa deras nederlag, så låt oss stoppa deras stundande imperialistiska slakt på folket.